millimeter
Aktiv medlem
Jag undrar lite om exakt hur skärpedjupet och bildvinkeln fungerar/definieras. Det blir kanske lite tekniskt, men jag försöker vara tydlig. Jag undrar alltså inget om "cropfaktor" etc utan nöjer mig med ett format, ett objektiv.
Betrakta en kamera med valfritt objektiv. Den är riktad mot ett motiv som alltså avbildas på filmen.
Varje punkt i bildcirkeln belyses av strålar från hela linsen, inte sant? (Varje punkt i motivet "belyser" ju hela linsen.) Om bilden är skarp träffar alla dessa strålar (idealt sett) en enda punkt. Skärpedjupet avgörs då *enbart* av hur parallella dessa strålar är, dvs av största vinkeln mellan två strålar som belyser samma punkt på filmen, eller?
Men maximala vinkeln mellan två strålar som belyser samma punkt måste vara olika i mitten av bilden jämfört med i kanten.
Min första fråga är nu: menas med "bildvinkel" den vinkel som är mellan två strålar från linses kanter till filmrutans mittpunkt?
Min andra fråga är: eftersom vinkeln mellan två strålar varierar beroende på var på filmrutan man mäter, så varierar även fokalavståndet sett från linsen mittpunkt, och därför blir skärpeplanet just ett plan (och inte en cirkel med centrum i linsen)? (Med andra ord: skärpan hamnar i ett plan just eftersom vinkeln mellan strålarna minskar mot bildens kanter och därför korsas på ett längre avstånd från linsen?)
(En tredje liten fråga är: om skärpedjupet avgörs av den största vinkeln mellan strålar som belyser samma punkt, så kan man få ett större skärpedjup genom att blockera strålar från linsens utkanter? Med tanke på att sensorer inte ser ljus som kommer i för stor vinkel verkar det ju idealiskt för att få ännu större skärpedjup, om man - som det skrivits om i andra trådar - ökar signalförstärkningen med avståndet från sensormittpunkten?)
Uh. Förstår? Tacksam för svar iaf!
MVH
Betrakta en kamera med valfritt objektiv. Den är riktad mot ett motiv som alltså avbildas på filmen.
Varje punkt i bildcirkeln belyses av strålar från hela linsen, inte sant? (Varje punkt i motivet "belyser" ju hela linsen.) Om bilden är skarp träffar alla dessa strålar (idealt sett) en enda punkt. Skärpedjupet avgörs då *enbart* av hur parallella dessa strålar är, dvs av största vinkeln mellan två strålar som belyser samma punkt på filmen, eller?
Men maximala vinkeln mellan två strålar som belyser samma punkt måste vara olika i mitten av bilden jämfört med i kanten.
Min första fråga är nu: menas med "bildvinkel" den vinkel som är mellan två strålar från linses kanter till filmrutans mittpunkt?
Min andra fråga är: eftersom vinkeln mellan två strålar varierar beroende på var på filmrutan man mäter, så varierar även fokalavståndet sett från linsen mittpunkt, och därför blir skärpeplanet just ett plan (och inte en cirkel med centrum i linsen)? (Med andra ord: skärpan hamnar i ett plan just eftersom vinkeln mellan strålarna minskar mot bildens kanter och därför korsas på ett längre avstånd från linsen?)
(En tredje liten fråga är: om skärpedjupet avgörs av den största vinkeln mellan strålar som belyser samma punkt, så kan man få ett större skärpedjup genom att blockera strålar från linsens utkanter? Med tanke på att sensorer inte ser ljus som kommer i för stor vinkel verkar det ju idealiskt för att få ännu större skärpedjup, om man - som det skrivits om i andra trådar - ökar signalförstärkningen med avståndet från sensormittpunkten?)
Uh. Förstår? Tacksam för svar iaf!
MVH