S/V film för landskap

[Vandraren]

Hallå!

Har i en tidigare tråd funderat över hur man får grovt korn ur film med lågt ISO.

Om man vill behålla det fina kornet då? Vilken film lämpar sig bäst för landskap?

Har sneglat på efke 25/50 och Fuji Neopan 100 Acros. Har läst en del om att efke har problem med att filmerna "warpar" och läcker ljus genom skyddspappret på 120-rullarna, vilket inte låter så lockande.

T-Max är ju ett annat alternativ, men vad jag kan förstå så bör man använda dedikerad framkallare till den. Då ska man ha flera olika soppor hemma vilket inte lockar mig så mycket. Eller har jag missförstått nåt?

Acros vet jag inget om mer än att dom få bilder jag sett verkar ha mycket snyggt korn och tonomfång.

Eller är det så att Tri-X har blivit moderniserad så pass att kornet inte är så iögonenfallande längre?

Jag kanske ska nämna att jag kommer att köra både 135 och 120 film(Nikon F3 samt Zeiss Ikon Ikoflex).

/H

 

[Galaxens President]

Du behöver ingen speciell framkallare till Tmax filmerna.

 

[jimh]

Vill du ha hög skärpa och fint korn är det bara att välja vilken som helst av de moderna t-kornsfilmerna i deras ISO 100-varianter. T-Max, Delta eller Acros. De är mycket skarpa och finkorniga allihopa. Skarpare och med finare korn än äldre filmer även om de är långsammare - om vi undantar mikrofilmsvarianter som t ex Technical Pan.

Av TMX, Delta och Acros bedömer jag Acros som finkornigast. Inte så konstigt i och med att det är den nyaste i trion. Men skillnaden är inte så stor, så jag skulle låta pris och framförallt tillgänglighet avgöra.

Tri-X är en snabb film med ett korn som inte faller i samma kategori som ovanstående.

 

[Vandraren]

Galaxens President skrev:
Du behöver ingen speciell framkallare till Tmax filmerna.

Tack för det!

 

[Vandraren]

jimh skrev:
Tri-X är en snabb film med ett korn som inte faller i samma kategori som ovanstående.

Jo, det känner jag till, men jag läste också att den som nu finns är en nyare variant än den som jag använde på 80-talet, och som då skulle ha fått ett finare korn.

Man hoppas ju för Tri-X är ju alltid Tri-X liksom...

Tack i övrigt för ett bra svar!

 

[Galaxens President]

Är det det traditionella kornet men mindre än TriX så finns väl fortfarande Plus-X också.

 

[Graal]

Enligt många så är Fuji Acros den bästa 100 ISO-filmen sett till finkornighet. Har själv bara provat Kodak T-Max T-kornsfilmer och mest T-Max 100 som jag gillar för landskapsfoto. Framkallad i Paterson FX-39 ger den ett fint resultat men det funkar även med vanlig D76. Tycker ändå personligen bättre om FX-39 vad gäller själva tonskalan som blir fantastiskt bra om man lyckas få rätt framkallningstid till den motivkontrast som är. Har några bildexempel här:

Läen - Winter Season

Alla utom 3, 7, 9 och 10 är 35mm T-Max 100 framkallade i FX39. De andra är Efke R50 (120) framkallade i X-tol.

Har även ett par nyare T-Max 100-bilder framkallde i FX-39:

***

***

 

[Vandraren]

Graal skrev:

Alla utom 3, 7, 9 och 10 är 35mm T-Max 100 framkallade i FX39. De andra är Efke R50 (120) framkallade i X-tol.

Tack för svaret.
Jag gillar verkligen tonskalan i T-Max/FX39, medan de andra är lite väl hårda för min smak.

Vackra bilder dessutom!

Jag tror jag kommer att Köra Acros/T-Max 100, det jag sett av dom, och f.f.a. Acros är riktigt bra.

 

[matnyttige]

Vandraren skrev:
Tack för svaret.
Jag gillar verkligen tonskalan i T-Max/FX39, medan de andra är lite väl hårda för min smak.

Det är väl inte helt rätt att säga att en "vanlig" film är hårdare eller har mer kontrast än någon annan. Det handlar ju mer om hur man framkallar filmen. Vissa filmer är dock bättre på att tex återge skuggdetaljer (som till Tri-X) och andra högdagrar (som tex T-Max 400) medans några filmer har en mer rak neutral kurva (som tex T-Max 100).

Visst har T-korns filmerna finast korn och oftast högst upplösning men skärpan (skärpeintrycket) kanske inte är lika bra som med de traditionella filmerna.

 

[jimh]

Sen är ju bilderna kopierade också. Pappersval och kopieringsteknik påverkar ju också kontrasten. Eller skanning och bildbehandling för den delen om bilderna gått den rutten. Så man kan inte dra såna slutsatser genom att kolla på färdiga alster.

 

[Vandraren]

matnyttige skrev:
Det är väl inte helt rätt att säga att en "vanlig" film är hårdare eller har mer kontrast än någon annan. Det handlar ju mer om hur man framkallar filmen.

Precis, det var väl därför han angav vilken framkallare han använt till vilken film?
Inget har sagts om pressning el.dyl. vilket får mig att anta att det handlar om standardframkallning.

Jag tycker då med utgångspunkt i det att den ena kombinationen ger för hård kontrast vilket inte föll mig i smaken.

 

[Vandraren]

jimh skrev:
Så man kan inte dra såna slutsatser genom att kolla på färdiga alster.

Nej, kanske inte. Men man kan se en tydlig skillnad mellan de olika kombinationerna, varav jag tyckte mer om den ena än den andra.

 

[Graal]

Vad gäller tonskalan i T-Max 100 så är den mera rak och man får väldigt vältecknade och separerade toner i hela skalan, en jämn och fin kontrast, och detta tycker jag framhävs bäst med FX-39. Negativen blir mycket lättkopierade och behöver sällan speciellt mycket justeringar i mörkrummet om man lyckas bra med exponering och framkallning. Jag tror också detta är en fördel vid scanning av negativen. Speciellt viktigt är det att inte högdagrarna blockeras för det brukar vara ett aber att få rätsida på, både vid kopiering och när man scannar till datorn.

Där är ju t.ex Tri-X lite annorlunda eftersom tonskalan i skuggorna tänjs ut. Det svartaste förblir svart medan tonerna strax ovanför det blir ljusare och dras mot mitten. I de ljusaste partierna fungerar det tvärtom. Där tänjs tonskalan ut åt andra hållet så att tonerna strax under vitaste vitt går mera mot det vita och plattas till. Ibland säger man att Tri-X har bra skuggåtergivning och menar då att det finns mycket detaljer synliga i det svarta. Men det är lite fel att resonera så då det sällan finns några detaljer där. Däremot blir de detaljer som ligger lite ovanför det svarta i ljushet mycket ljusare med filmer som Tri-X än med filmer som är mellan/högdagerseparerande. Kontrasten ökar, inte detaljåtergivningen. Detaljåtergivningen i skuggorna har mera med hur man exponerar filmen att göra. Då är det kanske mera rätt att säga att Tri-X får mer detaljer i de ljusa partierna eftersom de ljusgrå/medelljusa tonerna ljust blir lite ljusare med den filmen.

 

[matnyttige]

Graal skrev:
Ibland säger man att Tri-X har bra skuggåtergivning och menar då att det finns mycket detaljer synliga i det svarta. Men det är lite fel att resonera så då det sällan finns några detaljer där. Däremot blir de detaljer som ligger lite ovanför det svarta i ljushet mycket ljusare med filmer som Tri-X än med filmer som är mellan/högdagerseparerande. Kontrasten ökar, inte detaljåtergivningen. Detaljåtergivningen i skuggorna har mera med hur man exponerar filmen att göra. Då är det kanske mera rätt att säga att Tri-X får mer detaljer i de ljusa partierna eftersom de ljusgrå/medelljusa tonerna ljust blir lite ljusare med den filmen.

Håller nog inte med dig där eller så förstår jag inte riktigt vad du menar.
Om man tex står utomhus och fotograferar dörröppningen på ett hus så ser man längre in i rummet -alltså man ser fler detaljer i det mörka rummet OM man kör med Tri-X jämfört med med Kodak T-max 400 (uder förutsättning att tegelväggen utanför är lika mörk och det är mörkt inomhus). Kontrasten i lågdagrarna är då större med Tri-X'en och man ser fler detaljer inne i huset.

Har huset en väldig ljus kalkstensvägg så blir nog resultatet annorlunda om man vill ha husfasaden lika ljus utan att den blir utbränd. I det fallet är nog T-Max 400 bättre.

 

[Graal]

matnyttige skrev:
Håller nog inte med dig där eller så förstår jag inte riktigt vad du menar.
Om man tex står utomhus och fotograferar dörröppningen på ett hus så ser man längre in i rummet -alltså man ser fler detaljer i det mörka rummet OM man kör med Tri-X jämfört med med Kodak T-max 400 (uder förutsättning att tegelväggen utanför är lika mörk och det är mörkt inomhus). Kontrasten i lågdagrarna är då större med Tri-X'en och man ser fler detaljer inne i huset.

Har huset en väldig ljus kalkstensvägg så blir nog resultatet annorlunda om man vill ha husfasaden lika ljus utan att den blir utbränd. I det fallet är nog T-Max 400 bättre.

Det beror ju helt på hur man exponerar. Även om man har en nominell känslighet på en film behöver man inte följa den slaviskt. Kompenserar man lite med överexponering på T-Max så behöver inga detaljer i skuggan försvinna, bara få lite lägre kontrast. Men exponerar man lika är det givetvis stor risk att en del detaljer försvinner i slutbildens skuggor med T-Max, det har du helt rätt i. I desa specialfall med stora skillnader mellan mörka/ljusa delar passar filmerna olika bra. Tri-X passar därför bättre för motiv där de mörka delarna är viktiga för resultatet och T-Max där de ljusa är viktigare. I ett normalkontrastmotiv, utan stora ljusskillnader, är det däremot mera smaken som avgör vilkte man föredrar, den film som vidgar gråskalan i de mörkare delarna och trycker ihop den i de ljusa eller den film som gör precis tvärtom. Där förlorar man inga detaljer utan återgivningen skiljer.

 

[Bofoto2]

Ilford Pan F+

Om du använder stativ så behöver du inte en högkänslig film som Kodak, fuji eller Ilford Delta.
Den är nog inte finkorningare än Delta 100 men ska teckna ut nyanser bättre.
Efke 50iso är en Ilford Pan F+ har jag för mig.

 

[Graal]

Re: Ilford Pan F+

Bofoto2 skrev:
Om du använder stativ så behöver du inte en högkänslig film som Kodak, fuji eller Ilford Delta.
Den är nog inte finkorningare än Delta 100 men ska teckna ut nyanser bättre.
Efke 50iso är en Ilford Pan F+ har jag för mig.

Nej det är inte alls samma filmer. Efke 50 är en gammaldags orthopankromatisk film (ursprungligen ett gammalt Adox-recept som Fotokemika i Croatien övertagit) medan Pan F+ är Panchromatisk. Det har med käsnligheten för rött ljus att göra där de "gammaldags" orthopankromatiska filmerna tecknar in rött på rätt sätt i gråskalan. Efke 50 finns även under Adox-namn numera och då är det ett tyskt företag som köpt rättigheterna till Adox-namnet och sätter det på produkter från flera olika tillverkare, bl.a Efke-filmen (som ju är vidareutvecklingar av de äkta Adox-recepten). Det finns säkert Adox-namn även på andra filmer från andra tillverkare också och en del fotopapper från både Forte och Fotokemika har av den tyska distrubutören även de fått Adox-namn.

Lite förvirrande det här alltså!? Men du kan säkert lita på att en Efke 25 eller 50 är filmer sprungna ur Adox original-recept för dessa båda filmer. Däremot behöver en Adox-film inte vara det. De kan lika gärna vara tillverkade med Ilfordrecept, eller något annat. Adox-namnet har idag inget gemensamt med sitt forna ursprung.