Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Söker tabell för Nodal Point / No Parallax point

Produkter
(logga in för att koppla)

Trued

Aktiv medlem
Letar efter en tabell med måtten för var Nodal Point befinner sig så jag slipper att hålla på att testa fram detta.
 
Har ingen tabell men det går ganska snabbt att mäta ut själv. Gör en markering på kameraplattan så går det snabbt att ställa in nästa gång.
 
Ursäkta mig om jag nu framstår som helt korkad, men är det inte helt enkelt så att det är brännviddens avståndet från sensorplanet?

Alltså, kameran har ju en markering, cirkel med streck i, som visar var sensorplanet är.

Har man då t.ex. ett 85mm objektiv så är nodalpunkten precis 85 mm. framför denna.

Kan det inte vara så enkelt, eller?


/Mats
 
Jo, jag känner till begreppen ingång och utgångspupill, vilket jag gissar länken handlar om (ska in och kolla sen men den funkar inte nu).

Oavsett om man har ett äkta objektiv eller ett "tele" som är fysiskt kortare än den aktuella brännvidden osv, så tänkte jag att det ändå är den "virtuella" fokalpunkten som ska vara vridpunkten. Att snurra runt utgångspupillen måste väl bli fel.

För några år sedan byggde jag ett eget panoramahuvud och gjorde gigapix-bilder och ställde då samma fråga och mätte själv ut nodalpunkten för mina objektiv. Kommer inte ihåg mätvärdena, men kan när jag tänker efter minnas att avståndet faktiskt är runt brännvidden.

Tycker helt enkelt att det borde vara precis där. Tänkte höra andras synpunkter, inte bara en länk till en etablerad sanning. Ibland är det inte korrekt på wikipedia...

/Mats
 
Detta låter ju jättespännande! Men jag förstår inte nyttan med detta. Jag kan skymta i informationen i tråden att det är viktigt att få korrekt panorering??? när man tar landskapbilder. Kan någon utveckla vad man har det till för en nyfiken novis och vilken nyttan är? Länkar eller text spelar ingen roll!
 
Detta låter ju jättespännande! Men jag förstår inte nyttan med detta. Jag kan skymta i informationen i tråden att det är viktigt att få korrekt panorering??? när man tar landskapbilder. Kan någon utveckla vad man har det till för en nyfiken novis och vilken nyttan är? Länkar eller text spelar ingen roll!

Om man tar många bilder, något överlappande, både i bredd och höjd så kan man sedan sy ihop, stitcha, dem med ett program till en enda superhögupplöst bild.

Jag använde ett program som heter Microsoft Image Composite Editor - ICE för detta, men det finns fler alternativ.

När man gör detta är det viktigt att panoreringen görs runt den s.k. nodal-punkten så att man inte får parallaxfel, utan att bilderna passar ihop bra. Detta är viktigare för t.ex. inomhuspanoramor med vidvinkelobjektiv. För riktigt stora bilder på längre avstånd med tele så är det inte lika snorviktigt. Objektiven kan ju också ha distorsion, vilket nyligen avhandlats, som ställer till det, men programmen kan också justera en del för både distorsion och parallax-fel.

Att man ska hitta objektivets ingångspupill och rotera kring den är "standardmetoden" som anses vara "sanning", men det är just detta som jag ifragasatte. Det borde tycker jag rimligen vara brännpunkten, alltså den teoretiska brytpunkten om objektivet skulle vara ui form av en "enkel lins". Så tänker jag i alla fall och att det nog faktiskt är fel att resonera kring ingångspupillen, för bilden kan bli skev ändå. (Det var därför jag slängde iväg iden om brännpunkten, inte att jag är helt omedveten om objektivknstruktioner.)


/Mats
 
Detta låter ju jättespännande! Men jag förstår inte nyttan med detta. Jag kan skymta i informationen i tråden att det är viktigt att få korrekt panorering??? när man tar landskapbilder. Kan någon utveckla vad man har det till för en nyfiken novis och vilken nyttan är? Länkar eller text spelar ingen roll!

När man ska fota bilder som senare ska sättas samman till ett panorama kan saker och ting se ut att flytta på sig i förhållande till varandra om man inte roterar kring denna punkt. Problemet är inte så stort om allt är på långt avstånd men har du nåt väldigt nära kameran syns det tydligt. Här kan man läsa om det och se exempel: http://www.panoramafactory.com/camera_setup/setup.html#nodal
 
Att man ska hitta objektivets ingångspupill och rotera kring den är "standardmetoden" som anses vara "sanning", men det är just detta som jag ifragasatte. Det borde tycker jag rimligen vara brännpunkten, alltså den teoretiska brytpunkten om objektivet skulle vara ui form av en "enkel lins". Så tänker jag i alla fall och att det nog faktiskt är fel att resonera kring ingångspupillen, för bilden kan bli skev ändå. (Det var därför jag slängde iväg iden om brännpunkten, inte att jag är helt omedveten om objektivknstruktioner.)

Brännpunkten finns i centrum av bildplanet när objektivet är fokuserat på oändligt så jag misstänker att den punkt du menar istället är den bakre huvudpunkten (H´), d.v.s. en brännvidds avstånd framför bildplanet när objektivet är inställt på oändligt.

Med äldre objektiv (och inte minst den förenklade pedagogiska modellen där man betraktar objektivet som en enkel tunn lins) så fungerar det onekligen med den bakre huvudpunkten eftersom den oftast i stort sett sammanföll med både den främre huvudpunkten och båda pupillerna. I moderna objektiv tillkommer dock två saker, framförallt har dessa normalt en pupillförstoring långt från ett (pupillförstoringen är också ett mått på hur mycket in- respektive utgångspupillen förflyttas bort från den främre respektive bakre huvudpunkten) och dels kan huvudplansluckan (avståndet mellan den främre och bakre huvudpunkten, brukar betecknas HH`) vara så pass stor att den inte kan försummas.

Känner man HH´ och pupillförstoringen så kan man alltså lätt räkna sig fram till var den intressanta punkten, ingångspupillen, befinner sig. Problemet är att ingendera av dessa två vitala uppgifter normalt finns att tillgå utan vi får själva mäta upp dem och då kan vi lika gärna mäta upp ingångspupillens läge direkt (det är inga konstigheter att göra detta utan det är rakt på, ingångspupillen befinner sig där den ser ut att befinna sig så ni kan lita på ert ögonmått, makroobjektivet eller vad ni använder vid uppmätningen).

Observera att med extrema vidvinklar så kan det hända att ingångspupillen ”vaggar” lite grann, d.v.s. den flyttas lite i sidled när den betraktas från en position vid sidan av optiska axeln (tittar man in i ett extremt vidvinkelobjektiv så kan man uppleva att ingångspupillen på ett nästan lite spöklikt sätt ”följer” en med blicken:)). Skulle detta mot all förmodan spela någon som helst roll så kan man justera bort det mesta (räkna inte med perfektion in absurdum) genom att justera vridningspunktens läge lite grann.
 
Ah, optikgeometri på hög nivå som det verkar gå att förhålla sig praktiskt till således. Då förstår jag i alla fall syftet har plötsligt grundläggande kunskap vad man bör tänka på vid panoramafångst. Tack!
 
Brännpunkten finns i centrum av bildplanet när objektivet är fokuserat på oändligt så jag misstänker att den punkt du menar istället är den bakre huvudpunkten (H´), d.v.s. en brännvidds avstånd framför bildplanet när objektivet är inställt på oändligt...

... hur mycket in- respektive utgångspupillen förflyttas bort från den främre respektive bakre huvudpunkten) och dels kan huvudplansluckan (avståndet mellan den främre och bakre huvudpunkten, brukar betecknas HH`) vara så pass stor att den inte kan försummas.

Tack Lennart för en tydlig förklaring av nån som verkligen vet. Tror du förklarat det här tidigare också. Ja, jag menade såklart brännviddsavståndet från sensorplanet.

När jag nu funderat så är det givet att det är ingångspupillen som är viktig då komplexa objektivkonstruktioner sas. parallelleflyttar den en bit bort från huvudpunkten.

Min erfarenhet säger dock att det inte är så noga med millimeterprecision vid panoramor, utan det funkar bra ändå. Går bra att höfta med brännvidden och lägga till lite vid teleobjektiv, men rätt ska ju vara rätt.


När du ändå är på tråden, kan du ge en synpunkt på varför det tydligen är vanligt på spegellösa system att zoom-objektiv konstrueras med kraftig distorsion som sedan korrigeras för i programvara i kameran eller raw-konverteraren. Nyligen uppmärksammade exempel är Sony E 18-105/4 som ger 7,2% pincussion vid teleläget (detta objektiv kallas i folkmun för pillow-zoom) och Olympus och Panasonic zoomar för MFT som ger 8% barrel i vidvinkelläget.

Är det helt enkelt så mycket svårare att få till det optiskt bra om man ska dra nytta av det korare registeravståndet och göra objektivet kort att man tar till dessa knep, eller är det ren snålhet för att spara in på asfäriska linselement o.d. när mjukveran nu utvecklats så att det är lätt att åtgärda det elektroniskt.


/Mats
 
Svårt att svara generellt, det kortare registermåttet ger ju onekligen objektivkonstruktörerna större frihet och den kan de då använda på olika sätt, t.ex. skulle de kunna minska objektivets storlek lite måttligt utan att öka distorsionen. Vill man däremot minska objektivens storlek rejält så når man rätt snart en punkt där svårigheterna med detta överstiger fördelarna som det kortare registermåttet ger och då måste man kompensera på annat sätt också, t.ex. genom att öka distorsionen.

I den mån man försöker dölja saken så har nog snålhet en roll i detta också… Är fördelarna med att ”offra” distorsionen större än nackdelarna, vilket jag i o f s ofta tror kan vara fallet, så finns det ju ingen anledning att smussla utan det hela kan ske öppet och ärligt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar