Xi_
Aktiv medlem
Jag var i söndags ute och fotograferade. Och då döck den upp. Den där känslan man kan få när man ser något som kan bli en riktigt bra bild.
Problemet var bara att det var helt lätt att ta sig till den plats där kamer med stativ skulle riggas upp. Och det var inte heller helt riskfritt att befinna sig där.
Jag var tvungen att med utrustning klättra ner ett par meter för ett stup. Och sedan på fem meters fallhöjd ställa upp stativet på en lite klippavsats. Samtidigt som jag själv höll mig fast i en rot med ena handen och den andra skugga ner objektivet från motljuset samt utlöste kameran med fjärrutlösaren lyckades jag ta några bilder.
Just då kännde jag mig säker hela tiden och det var nog inte så farligt som det låter här. Men i efterhand har jag funderat på om det var så klokt egentligen.
Har ni någon gång närmat er gränsen för vad som är klokt att göra för att fånga en bild?
Problemet var bara att det var helt lätt att ta sig till den plats där kamer med stativ skulle riggas upp. Och det var inte heller helt riskfritt att befinna sig där.
Jag var tvungen att med utrustning klättra ner ett par meter för ett stup. Och sedan på fem meters fallhöjd ställa upp stativet på en lite klippavsats. Samtidigt som jag själv höll mig fast i en rot med ena handen och den andra skugga ner objektivet från motljuset samt utlöste kameran med fjärrutlösaren lyckades jag ta några bilder.
Just då kännde jag mig säker hela tiden och det var nog inte så farligt som det låter här. Men i efterhand har jag funderat på om det var så klokt egentligen.
Har ni någon gång närmat er gränsen för vad som är klokt att göra för att fånga en bild?
