Optiskt fenomen vid månuppgång?

[cls]

Hej, fick en eftermiddag med klart väder och gav mig ut för att fota fullmånen på väg upp. Det var väl egentligen inga konstigheter med det, men jag lade märke till nåt jag aldrig reflekterat över tidigare. (Å andra sidan har jag inte sett månen glida upp ur vattnet särskilt många gånger.) På väg upp ser det ut som om månen gör nån form av celldelning och blir två st. Den ena fortsätter uppåt medan den andra åker ner igen. (Jag var helt nykter och har det dessutom på bild.)

Jag blir ju såklart nyfiken på att begripa mig på det här. Jag förmodar ju att det är nån reflektion men varför blir den inte i vattnet utan istället en bit över horisonten? Är det nån som kan förklara någorlunda kortfattat eller tipsa om nån länk så vore jag tacksam.

Jag bifogar en liten serie som visar ungefär hur jag menar.

 

[bull]

Jag är ju långtifrån säker men kanske Fata Morgana?

 

[cls]

Jag är ju långtifrån säker men kanske Fata Morgana?

Tack för länken. Jag kollade in den samt surfade vidare till den engelskspråkiga motsvarigheten och några länkade källor. Vad jag konstaterat hittills är att det kallas hägring och att det finns ett antal olika typer av hägringar som uppstår på olika sätt. Kanske är det jag såg ett exempel på den den som kallas "Fata Morgana", kanske är det nån av de andra typerna. Ditt tips var i alla fall ledtråden jag behövde för att komma igång - jag tror att jag ska kunna hitta svaret bland de källor jag har i olika webbläsarfönster för tillfället.

 

[Nevvie]

Ifall du inte redan har hittat det så skulle jag kunna tänka mig att det är detta som du har sett.

 

[Buddmeister]

Refraktion i atmosfären ställer till det. Månen på bilden har ännu inte kommit över horisonten, men atmosfären böjer ljuset så att det ser så ut, och det är förmodligen också orsaken till att det ser så konstigt ut.

 

[cls]

Ifall du inte redan har hittat det så skulle jag kunna tänka mig att det är detta som du har sett.

Jäpp, det kom jag också fram till. Men trots att jag läst på en del så fattar jag fortfarande inte riktigt hur hägringen uppstår. Det stör mig lite men det löser sig nog så småningom.

 

[cls]

Refraktion i atmosfären ställer till det. Månen på bilden har ännu inte kommit över horisonten, men atmosfären böjer ljuset så att det ser så ut, och det är förmodligen också orsaken till att det ser så konstigt ut.

Jag har nog fattat så långt att det är refraktion i atmosfären som ställer till det, och att det kan orsaka knepiga "synvillor" (om nu synvilla är ett lämpligt ord för nåt som faktiskt uppfattas av en kamera, inte bara av hjärnan). På flera av bilderna från i eftermiddags är exempelvis fullmånen inte rund (vilket jag fått uppfattningen att den egentligen är) - jag har flera bilder där den ser rejält bucklig ut. Jag orkar kanske inte gå ända ner på djupet med vågrörelseteorin, men för tillfället förklarar jag det förenklat för mig själv som att temperaturskiktning i atmosfären orsakar varierande brytningsindex som kan ge slumpvisa brytningsfel/hägringar.

Tack allihopa för er input!

 

[akterspegel]

Jag är ju långtifrån säker men kanske Fata Morgana?

Tack för det, sådana effekter har jag sett när jag åker över vänern sedan jag var liten grabb men jag har aldrig forskat i vad det är..

 

[The_SuedeII]

Jäpp, det kom jag också fram till. Men trots att jag läst på en del så fattar jag fortfarande inte riktigt hur hägringen uppstår. Det stör mig lite men det löser sig nog så småningom.

Man får alltid en ljusbrytning när ljus passerar från ett media med en täthet in i ett media med en annan täthet. Det är ju detta som händer när ljuset passerar in i en glaslins; eller när man tittar ner genom en vattenyta. I ena fallet går man luft>glas, i det andra går man luft>vatten. Eftersom både glas och vatten har högre densitet än luft viker ljusstrålar "in" mot en linje som går vinkelrätt mot ytan.

Om vinkeln inte är så stor får man "bara" en förändring på ljusets färdriktning. När ljusets infallsvinkel börjar bli lägre dvs mer parallell med ytan än infallande mot den, får man i stället en reflektion.

En "inferior mirage" som fenomenet du sett heter beror på att vattnet på kvällen nästan alltid är lite varmare än luften ovanför. Detta värmer luften precis ovanför vattenytan så att det på en eller ett par meters höjd bildas ett språngskikt mellan varm- och lite kallare luft. Gränsen mellan denna varma och lite kallare luft har också en ljusbrytning, om än väldigt svag (skillnaden i refraktionsindex mellan luft 12º och luft 8º blir inte så stor...).

I detta språngskikt - tillsammans med atmosfärens normala brytning - får man spegelreflexen du såg. En exakt raytrace får du fråga någon annan om, det är ganska komplext...

Trivia:
När månen gått upp har den inte gått upp än...
Rent tekniskt sett är den fortfarande nedanför horisonten, det är vår atmosfär som ligger som en stor konvex lins ovanpå jordytan som styr om ljuset så att vi ser det som faktiskt fortfarande är nedanför "kanten"...