Om vinsten med gamla tekniker!

[pofoto]

På min blog," http://bilderfotografierkort.blogspot.se/2012/09/jakten-pa-det-imperfekta.html " , skriver jag om min syn på alternativa tekniker. Bland annat det här:

"Visst det finns de som är konservativa eller helt enkelt bara tycker om gamla kameror. Och så de som gillar färgglada plastkameror för att...?Kul? Häftigt? Men blir det några bra bilder? Och är det överhuvudtaget målet? Någon som vet? Än har jag inte sett något vettigt, personligt eller uttrycksfullt gjort med en plastkamera. Oskarpt och dubbel/under/överexponerat är inte detsamma som personligt uttryck."

Och det finns mer. Inte minst om Polaroidfotografering.Välkomna!

 

[hurf]

Jag förstår att du gärna vill marknadsföra din blogg genom dina nystartade forumtrådar. Jag föreslår att du lägger in en länk på http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=24014 som alla andra.

 

[pofoto]

Jag förstår att du gärna vill marknadsföra din blogg genom dina nystartade forumtrådar. Jag föreslår att du lägger in en länk på http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=24014 som alla andra.

Så alldeles utmärkt....tråkigt! Att hamna som inlägg på sidan 44 i en tråd som är oändlig kan ju knappast göra att jag når de som jag vill. Jag vill nå och diskutera de som är intresserade av just detta ämne. Precis som att jag lagt in en tråd i gatufotograferingsforumet för det är också ett stort ämne för mig. Att jag väljer en blog som forum är just för att det ger mig den frihet i utformning och innehåll som det ger. Annars hade jag såklart bara skrivit här. Så snälla var lite öppen och styr inte runt med pekpinnar som om världen skulle gå under för att jag väljer att vara direkt. Men tack för tipset. Jag ligger som sagt på sidan 44 i det rekommenderade forumet.

 

[Emaks]

Jag tog upp det här i en blogpost förra året:

http://gelatin-silver.blogspot.se/2011/12/gsb-20maste-toycam-bilder-ut-som-skit.html

De flesta verkar tro det bara är att strunta i allt när man har en sån här kamera, de vet inte vad talar om. Man måste vara nogrannare än någonsin.

http://gelatin-silver.blogspot.com

Jo, jag ,marknadsför också min blogg (genom att länka toill den när jag skriver på t.ex fotosidan).

 

[gorse]

Jädrar Nils, vad fint. Jag har ännu inte hunnit med så många rullar med min diana, men helt klart går det att ta intressanta bilder med toykamera. Fast att det struntas i fotograferandet håller jag inte med om. Jag tror det är lite av samma konsept som när man fotar med sin mobil och nån kul app. Varken mer eller mindre.
Nu blev jag sugen att sätta i en rulle film igen.

 

[styret]

Än har jag inte sett något vettigt, personligt eller uttrycksfullt gjort med en plastkamera. Oskarpt och dubbel/under/överexponerat är inte detsamma som personligt uttryck."

Då tror jag att du inte letat tillräckligt djupt.

Två tips bara för att börja nånstans är väl David Burnett som ju är en "hyffsat" etablerad fotograf som bland annat har poträterat massa senatsrepresentanter med Holga.
Eller svenske Jacob Felländer som ju skapar väldigt abstrakta men ibland gripande bilder med mängder av exponeringar.

Eller så kanske du bara inte känner för den typen av fotografi. Det är ok men varför inte låta dom som gillar det göra det i fred utan att komma med pekpinnar.
Vad är det som gör att medelålders män verkar vara så otroligt intresserade av att basunera ut sanna bildläror hela tiden och att deras bildläror oftast slutar nånstans i Cartier Bresson, perfekta mörkrumsprintar och andra medelålders mäns förträfflighet?

 

[MattiasL]

Du har helt klart en poäng i att bilder inte automatiskt blir intressanta för att de är oskarpa och "fel" exponerade. Men i rättvisans namn råder också en missuppfattning att bilder automatiskt blir blir intressanta för att de är skarpa och "rätt" exponerade.

Man måste helt enkelt anstränga sig oavsett teknik, och ibland passar plastlinsernas och ljusläckornas karaktär bäst, ibland det perfekt slipade och antireflexbehandlade objektivets.

 

[Emaks]

....Vad är det som gör att medelålders män verkar vara så otroligt intresserade av att basunera ut sanna bildläror hela tiden och att deras bildläror oftast slutar nånstans i Cartier Bresson, perfekta mörkrumsprintar och andra medelålders mäns förträfflighet?

Jag är medleålders, gillar Holga och Diana, men även skarpa objetiv och perfekta mörkrumsprintar. Kanske är jag felskapt? Perfekta mörkrumsprintar är fö ingen nackdel, även om de fotats med Diana/Holga? Om det blir dåligt är det väl bara fotografens okunskape/oförmåga som lyser igenom. I övrigt håller jag med dig i det du skriver. Det finns många jätteduktiga toycamfotografer, men också en jävla massa som är helkass. Ofta verkar man tro att bilderna blir bättre om man kör med en toycam och struntar i att försöka exponera/komponera rätt, likaväl som det finns dom som tror att bilderna blir bra bara för att dom är skarpa och perfekt exponerade/printad.

Tillägg: Cartier-Bressons bilder var inte så sällan lite oskarpa.

http://gelatin-silver.blogspot.com

 

[MattiasL]

Jag är inte riktigt medelålders än, men tänker precis likadant.

För tio år sedan eller så fick jag svidande kritik av en erfaren fotograf på några bilder jag var mäkta stolt över. Omdömet var: "visst, det är skarpt och välexponerat, klart säljbart. Men det finns ingenting av personlighet i bilden". Det blev en vändpunkt för mig, och något som jag håller i åtanke oavsett teknik. Lika lite som med en enbart skarp och välexponerad bild, går det att komma undan med en dimmig bild utan personlighet.

Tekniken måste alltså underordna sig det personliga, och vara ett redskap för berättelsen. Ibland fungerar det skarpa bäst, ibland det dimmiga.

 

[styret]

Jag tror du missar poängen med hela mitt inlägg Nils. Jag räkna inte upp saker som medeålders män verkar gilla med fotografi för att vi ska diskutera dom. Jag räknar upp dom för att förklara vilken stereotyp jag menar.

Det jag vill få fram är att det finns en kanon i den här skaran. En skara som väger ganska tungt iallafall här på fotosidan. Lite av egen hävd upplever jag. Och allt som faller utanför deras kanon skrivs ofta ner i bloggar och på forum.

Det var vad jag menade och med tanke på dina ord "Ofta verkar man tro att bilderna blir bättre om man kör med en toycam och struntar i att försöka exponera/komponera rätt, likaväl som det finns dom som tror att bilderna blir bra bara för att dom är skarpa och perfekt exponerade/printad." så antar jag att vi är på samma sida.

" Det finns många jätteduktiga toycamfotografer, men också en jävla massa som är helkass." det finns antagligen ännu fler "vanliga fotografer" som är precis lika dåliga.

MattiasL. Jag håller med dig till 100%.

 

[Emaks]

Jag missade ingenting, vad jag kan se? Skrev t.om att jag höll med dig i det andra du skrev. Det var just det där medelålders män jag tyckte stämde dåligt.
Mvh, Nils

 

[pofoto]

En lite sen reflektion

Tappade kollen på den här tråden. Intressant med alla åsikter.
Ja, jag är en medelålders, Bresson-älskande gubbe som levt i en värld där strävan ska vara skarpa, välexponerade bilder. Och jag älskar bilder som inte är det. För att de har ett innehåll annat än att de uppenbart är tagna med en plastkamera eller liknande. Jag nämnde ett par exempel själv i bloginlägget som inledde den här tråden. Min kritik är den samma som jag alltid haft när det gäller fotografi som ett uttryck. Bilden måste ha ett innehåll som leder vidare, ut från själva tekniken. Tekniken kan visst vara udda och exprimentell, men den måste alltid vara vägen till bildens innehåll. En bild som inte är något annat än en teknik blir bara......tråkig. Eller såhär. En bild på en apelsin mot vit bakgrund är bara en bild på en apelsin, vare sig den är tagen med en Diana, polaroidkamera eller med en massa effektfilter. Den blir inte mer bild för det.
Har precis hittat en film på Vimeo som är ett, om än extremt, exempel på när tekniken är uppseendeväckande men bilden ändå står främst. Ni kan kolla här: http://bilderfotografierkort.blogspot.se/2012/11/det-handlar-om-historien.html

 

[pofoto]

Då tror jag att du inte letat tillräckligt djupt.

Två tips bara för att börja nånstans är väl David Burnett som ju är en "hyffsat" etablerad fotograf som bland annat har poträterat massa senatsrepresentanter med Holga.
Eller svenske Jacob Felländer som ju skapar väldigt abstrakta men ibland gripande bilder med mängder av exponeringar.
?

Jo jag är väl bekant med Burnett, har föjt och beundrat hans vilja att gå "någon annanstans" med sina bilder. Men det han gör är att välja en teknik för att ta sina bilder till en annan nivå. Han är redan medveten om vikten av att fylla bilden med ett innehåll. Och dessutom oerhört medveten om hur viktigt det är att sticka ut kommersiellt även på hans nivå. Han var definitivt en föregångare både med sin Holga och sin storformatskamera. Vad Felländer beträffar. Nä, inte min grej. Men visst tänker karln längre än tekniken. Tror jag.
Som sagt, inget ont i att testa tekniker. Allt från att ta allt på 1/4 sekund till att bygga en kamera av en bil. Men när tekniken blir ett självändamål tappar bilden sitt värde. Och många gånger är det vad jag ser. Jag vill se fotografer fylla sina bilder med historier, känslor, vibrationer, svett och hjärta. Det kan man göra även med ett landskap taget med en Diana.

 

[pofoto]

Mer gamla tekniker.

Okej, det är fascinerande med de här gamla teknikerna. Var och såg August Strindberg på Konstmuséet här i Göteborg. Snacka om att testa gränser. Skriver om det här: http://bilderfotografierkort.blogspot.se/2012/11/att-ta-ett-portratt.html
Någon som testat en gammal teknik som heter Cyanotopi (tror jag)? Här hittar ni en film på Vimeo om en brittisk fotograf som gör bilder med den tekniken: https://vimeo.com/11477345.