Nyfiken på... "manipulera" då och nu

[Gixxer 1000]

Såg filmen om fotografen Anders Petersen. Bra, coola svartvita bilder i mitt tycke, men jag blev lite förvånad av att han fyller i bilder med en penna? Eller var det inte det?
Sen jobbar han med ngt som ser ut som en tops i mörkrummet, för handen fram o tbaks o ngn mer pryl som jag inte minns, antar för att påverka ljuset o skuggorna?
Många av bilderna har "för" mörka eller ljusa partier ibland är en kropppsdel ljus o en annan mörkare trots att dom borde ha ungefär samma. (jmfr med hur det antagligen såg ut)

Missförstå mig rätt nu,jag lägger ingen värdering i vad man gör och jag kan inget om hur man gör med analoga bilder i mörkrum etc. utan jag är mest nyfiken på hur mkt man "manipulerar"-de, med bilder förr och sv.v idag? (analogt)
Jag gissar också att det är mer ok att "manipulera" en sv.v bild esom den redan ifrån början inte liknar verkligheten.

Jag som är helt grön får känslan av att många idag vill bevara allt så äkta o verklighetstroget som möjligt, att det som kommer ut ur kameran är bäst när det är så nära det går som det såg ut då bilden togs. (sen verkar det finnas en massa ok undantag som jag inte går in på nu)
Men det kanske gäller mer färg än sv.v?

Om jag minns rätt var reglerna i en tävling att man inte fick "måla" med ljus i fotoshop.
Får man det i mörkrummet? (om man vill tävla ?)

/Nyfiken

 

[alf109]

När han jobbade med "penna" så var det nog en fin pensel och det han gjorde kallas för att "pricka", alltså går man in på kopian och retuscherar bort damkorn och skräp som kommit med från kopieringen av negativet. Bomullstussen var blodlutsalt som man använder för att bleka partier som man vill ha lite ljusare, man kan få samma effekt genom att hålla för ljuset för delar av negativet under exponeringen av fotopappret. Men det går inte (är mycket svårt) om man har till exempel flera små områden eller en linje som en snödriva till exempel som man vill ljusa upp.

Petersen är väldigt sparsam med "fixandet" i sina kopior, så det handlar nog om vanligt normalt mörkrumsarbete. Annars finns dom som jobbar/jobbade mycket mer med både negativen och kopiorna som Ansel Adams eller Brassaï till exempel.

 

[Sten-S]

Såg filmen om fotografen Anders Petersen. Bra, coola svartvita bilder i mitt tycke, men jag blev lite förvånad av att han fyller i bilder med en penna? Eller var det inte det?
Sen jobbar han med ngt som ser ut som en tops i mörkrummet, för handen fram o tbaks o ngn mer pryl som jag inte minns, antar för att påverka ljuset o skuggorna?
Många av bilderna har "för" mörka eller ljusa partier ibland är en kropppsdel ljus o en annan mörkare trots att dom borde ha ungefär samma. (jmfr med hur det antagligen såg ut)

Missförstå mig rätt nu,jag lägger ingen värdering i vad man gör och jag kan inget om hur man gör med analoga bilder i mörkrum etc. utan jag är mest nyfiken på hur mkt man "manipulerar"-de, med bilder förr och sv.v idag? (analogt)
Jag gissar också att det är mer ok att "manipulera" en sv.v bild esom den redan ifrån början inte liknar verkligheten.

Om jag minns rätt var reglerna i en tävling att man inte fick "måla" med ljus i fotoshop.
Får man det i mörkrummet? (om man vill tävla ?)

/Nyfiken

Jag som är helt grön får känslan av att många idag vill bevara allt så äkta o verklighetstroget som möjligt, att det som kommer ut ur kameran är bäst när det är så nära det går som det såg ut då bilden togs. (sen verkar det finnas en massa ok undantag som jag inte går in på nu)
Men det kanske gäller mer färg än sv.v?

Hej Kari, det har varit mycket med att "Manipulera" bilder på senare tid, tycker inte man skall använda det ordet så fort det ändras lite i en bild: Beskärning, upprättning, ändra ljust och mörkt, retusch, och liknande saker, jag tycker vi skall kalla det REDIGERA.

Ordet MANIPULERA bör användas då fotografen "Grejjar" med bilden, utan att ange det, så att betraktaren blir vilseledd, till ex. utbytta ansikten på personer, inkopierade djur i landskap med flera liknande saker.

Det viktigaste är att fotografen står för sin bild, och utför man manipulering så skall det alltid anges.

När man tävlar så står det alltid i tävlingsbestämmelserna vad man får göra i de olika klasserna,
I internationella salonger får Du oftast göra vad Du vill med bilderna i de fria klasserna..
Det är bara att läsa på innan man sänder in.

Det var aldrig någon som reagerade när man förr jobbade i det mörka rummet för att göra en bild "Bättre" det hette "Bra mörkrumsarbete" och beundrades oftast när en retusch var nogrant utförd, detta gällde både svartvitt och färg.

Det var ingen som höjde på ögonbrynen när en ledning som gick tvärs över bildens himmel tvättades bort med blodlutsalt, däremot reagerade det säkert emot om en bild fylldes i för mycket med en blyertspenna, då kallades bilden en teckning.
Mvh Sten-Åke som tävlar och tävlat mycket både nationellt och intrernationellt.

 

[MrKarisma]

Jag minns jag hörde en berättelse om någon som någonstans mellan 1900-1950 ställde ut en svartvit före och efter bild på en ung kvinna med kraftig akne, den ena bilden var enbart kopierad rakt av och den andra hade han retuscherat negativet på analog väg och tagit bort all acne... Uppståndelsen blev stor.. någon som kommer ihåg vilken fotograf det var?

 

[cocuyo]

Inte för att jag kommer ihåg någon demonstration av negativretusch, men jag har själv gjort det. När man retuscherar på negativet är det sådant som är ljust i negativet som man mörkar ner genom att pricka i med blyertspenna, exempelvis finnar. För negativretusch använder man film med matt baksida och gör retuschen på baksidan. Bland annat Plus-X rullfilm fanns med matt baksida och de flesta bladfilmer kunde man få med matt baksida.

På den färdiga bilden fanns ibland vita prickar av damm som låg på negativet när man exponerade, och det prickade man i med en fin mårdhårspensel. Bilder som skulle tryckas kunde man retuschera med spruta för att frilägga, men det funkar bara om man ska trycka bilden, eller om man gör repro på den färdiga bilden, annars syns det mycket väl.

Blyerts kan också användas på den färdiga bilden om den görs på matt papper, och man skrapade med kniv för att förstärka konturer och ta bort svarta prickar. När man tittar på lagom avstånd syns inte retuschen, men om man tittar nära eller med lupp är den tydlig.

I det vanliga mörkrumsjobbet använde man pjattar och masker för att skugga vissa delar och belysa andra kraftigare. Ofta använde man bara handen för att skugga en del av bilden under exponeringen; pjatten eller masken används bara under en del av exponeringen och man rör den lite grann under tiden för att inte få en skarp kant på det man har behandlat för sig, och för att inte skuggan av pjattens skaft ska synas. Pjatten gör man av en bit svart papper fäst på en bit ståltråd. Man kan klippa till pjattar med olika form, och man kan klippa flikig kant för att än mer dämpa övergången mellan pjattat och opjattat. Samma med masken, ett hål i ett svart papper, ibland flikig kant på hålet.

Pjattar och masker lägger inte till någonting eller tar bort, utan de ändrar bara svärtan lokalt i bilden. Man kunde också gnugga under framkallningen, gnugga med fingret, för att framkalla vissa partier lite mer. Det ökar kontrast och svärta där man gnuggar.

 

[Gixxer 1000]

Tack för mkt intressanta inlägg! Kul o höra lite om hur man gör-gjorde i mörkrummet, och synen på det.

Ja, det har varit mkt om "manipulation" på sista tiden, och jag håller med, redigera låter lite trevligare.
Jag får lite en känsla av att man är mer rädd idag än tidigare för att redigera "för mkt" vad det nu är? Har fotoshop gjort att det är mindre accepepterat att redigera mkt hos gemene man?

 

[pellepiano]

Här är en genomgång av de kändaste manipulationerna sedan fotografins födels i princip.

http://www.fourandsix.com/photo-tampering-history/

... från att byta huvud på Abraham Lincoln till nyhetsfotografi 2011

 

[cocuyo]

Jag vet inte hur "gemene man" reagerar på bildmanipulering, men vanlig retusch är inte riktigt samma sak som att klona bort saker som finns eller klona dit sånt som inte finns. Den typen av manipulering förekom förr också, även om det kanske var vanligare att beskära bilder så att de visade mindre av sanningen än den ursprungliga.

Den digitala bildbehandlingen har gjort det mycket enklare att bygga bilder av disparata element, så att man ganska lätt kan placera in djurparkens lodjur i en annan miljö än bilden togs. I reklamen har bildbehandling använts för att visa modeller smalare och slätare än i verkligheten, och det i så hög grad att srarka reaktioner har förekommit mot missbruk av bildredigering i reklam. Det handlar då främst om hur man via en förljugen bild av kvinnokroppen kan provocera fram sjuklig kroppsfixering hos unga individer.

Negativretuschen av finnar var inte manipulering av det slaget, även om den "tog bort" något som faktiskt fanns där. I seklets barndom var materialet blåkänsligt, och man kunde framkalla film i rött mörkrumsljus. Filmen såg rött som svart, och finnar blev väldigt svarta på bild, så att retuschen att pricka i finnarna på negativet snarare gjorde den finnige mer rättvisa än den "omanipulerade" bilden. Med de pankromatiska filmerna minskade behovet av att plocka bort finnar. Röda blemmor fick ungefär samma ton som hudfärgen på svartvit pankromatisk film.

Så retuschen ska ses ur ett historiskt perspektiv också, och det gäller så klart i lika hög grad den vanliga bildbehandlingen. Redigering är inte samma sak som manipulering. Även om man använder redigering för att framhäva det man vill visa i en bild och dämpa det man vill avleda uppmärksamhet ifrån, så ändrar sådan redigering inte innehållet i en bild. Det är stor skillnad att helt plocka bort sådant som finns eller att lägga till det som inte fanns där när bilden togs. Visst är det bra att verktygen finns, så att man kan skapa bilder som egentligen inte finns. Det är till exempel väldigt bra för att presentera hur en ny byggnad skulle komma att se ut. Men sådana verktyg kan ju, som vi har sett, missbrukas, Att klippa in lodjur och mårdhund i Mullsjöskogarna är inte riktigt rumsrent, och än värre när ursprungsbilderna där man plockar ut djuren tillhör någon annan som inte är tillfrågad.

Så frågan "varför?" har ett mycket enkelt svar: För att han kunde. Om det finns möjlighet att göra fel, så kommer alltid någon att göra det förr eller senare. Vi har inte sett slutet på spektaklet, och det kommer med säkerhet att dyka upp fler manipulerade bilder i framtiden.

Men det är bra om vi inte blandar ihop vanlig bildredigering med manipulering; det är väsensskilda aktiviteter som har få beröringspunkter.

 

[Henry Fredrikson]

Blyerts kan också användas på den färdiga bilden om den görs på matt papper, och man skrapade med kniv för att förstärka konturer och ta bort svarta prickar. När man tittar på lagom avstånd syns inte retuschen, men om man tittar nära eller med lupp är den tydlig.

Du har inte med en sak. Använde man porträttpapper kunde man polera bildytan med bivax så så var skrapretusch svår att upptäcka och blyerstretusch ännu svårare.

Jag fotograferade mycket porträtt och på den tiden skulle alla naturliga fläckar i ansiktet bort på porträtten. Det var ett krav från beställarna.

 

[Graal]

Jag får en känsla av att du blandar samman begreppen. Att pricka i dammkorn med en retuschgpensel/penna, att efterbelysa/skugga med pjattar och masker, eller att lokalt ljusa upp med blodlutsalt på tops på kopian, är inte manipuation enligt fotosidans defenition. Sen får man inte bortse från att Petersen (som nämndes i exemplet) fotograferar mycket med blixtlus rakt på och att bildernas kanter och bakgrunder då gärna blir betydligt mörkare än om man ser motivet utan blixtljuset. Inte heller blixtanvändning innefattas i fotosidans begrepp för manipulation. Det de flesta normalt kunde och kan göra med sina negativ i ett mörkrum håller sig i allt väsentligt inom ramen för det fotosidan kallar en omanipulerad bild. Men visst finns det trollkonstnärer även i mörkrummet, även om de är ytterligt få. Ta t.ex denne herre vid namn Jerry Uelsmann.

 

[gorse]

...har varit mycket med att "Manipulera" bilder på senare tid, tycker inte man skall använda det ordet så fort det ändras lite i en bild: Beskärning, upprättning, ändra ljust och mörkt, retusch, och liknande saker, jag tycker vi skall kalla det REDIGERA.

Ordet MANIPULERA bör användas då fotografen "Grejjar" med bilden, utan att ange det, så att betraktaren blir vilseledd, till ex. utbytta ansikten på personer, inkopierade djur i landskap med flera liknande saker..

Åjo, jag har inga problem med ordet "manipulering". Det var väl precis vad man gjorde och kallade det när man gnuggade med trubbiga föremål på nykläckta polaroidbilder så det bilderna blev både vågiga och lodräta. Det prisades och uppskattades väldigt mycket när det begavs sig.

Annars tycker jag "efterbehandla" känns väl ganska neutralt? Passar både digitalt och kemiskt och mekaniskt.

 

[Gixxer 1000]

Var hittar man fotosidans syn på manipulation?

 

[Henry Fredrikson]

Var hittar man fotosidans syn på manipulation?

Det finns länkar i ramen längst ner på varje sida.

 

[Erik Schalin]

Men sådana verktyg kan ju, som vi har sett, missbrukas, Att klippa in lodjur och mårdhund i Mullsjöskogarna är inte riktigt rumsrent

Tvärtom, i mina ögon är den som kan göra det snyggt i analogt mörkrumsarbete en extremt duktig kopist. Och de tillhör en avundsvärd skara av världselit.

 

[Pupillen]

Jag får en känsla av att du blandar samman begreppen. Att pricka i dammkorn med en retuschgpensel/penna, att efterbelysa/skugga med pjattar och masker, eller att lokalt ljusa upp med blodlutsalt på tops på kopian, är inte manipuation enligt fotosidans defenition. Sen får man inte bortse från att Petersen (som nämndes i exemplet) fotograferar mycket med blixtlus rakt på och att bildernas kanter och bakgrunder då gärna blir betydligt mörkare än om man ser motivet utan blixtljuset. Inte heller blixtanvändning innefattas i fotosidans begrepp för manipulation. Det de flesta normalt kunde och kan göra med sina negativ i ett mörkrum håller sig i allt väsentligt inom ramen för det fotosidan kallar en omanipulerad bild.
-----------

Fotosidan gör dock ett obegripligt undantag för perspektivjustering som ju är en mycket enkel åtgärd i mörkrummet:

"Perspektivjusteringar är inte tillåtet. Allt sådant måste göras innan exponering mha hjälp av PC objektiv eller justeringar av kamerapositionen."

Ännu märkligare blir denna regel om man noterar att det inte finns några restriktioner mot att justera en lutande horisont, d.v.s. om man råkar vrida kameran runt optiska axeln så får man fixa till det misstaget i efterhand medan vridningar runt de andra två axlarna måste visas upp i all sin prakt...

Man kan misstänka att det ligger ett visst mått av snobbism bakom detta, aktstyckets författare anser kanske att ägare av PC-objektiv förtjänar att särbehandlas :-(

Två närliggande justeringar som heller inte utpekas som manipulativa (och inte ska göra det heller) är att fixa till distorsion och att minska lateralt färgfel. Även dessa går i princip att göra i mörkrummet (distorsion fixas t.ex. enkelt genom att använda kameraobjektivet som förstoringsobjektiv, detta har naturligtvis andra olägenheter men just distorsionen försvinner). Återigen är det dock inte det faktum att det går att göra i mörkrummet som är det viktiga, sådant här ska vara tillåtet ändå.