Nick Brandt på Fotografiska

[Sten-Åke Sändh]

Var på Fotografiska i Stockholm och såg "On This Earth, A Shadow Falls" tillsammnans med många många andra . Köerna ringlade långa från det vi kom till dess vi gick. Måste vara en stor succe och det visar att det fortfarande finns en vilja att betala för att se intressanta fotoutställningar. Många köpte säkert posters också av dessa fantastiskt personliga djurbilder på Afrikas storvilt.

Utställningen är helt fantastisk med både förväntade stora panoraman som är obligatoriska vid skildring av Afrikas natur och mycket personliga djurporträtt. Det intressanta är ju att Nick dessutom har en agenda och att han använder sina fotografiska kunskaper att förmedla sitt budskap. Hans bilder är inte i första hand dokumentära. De är t.o.m. arrangerade som exv. de på döda djur som dött i en av Tanzanias sodasjöar. Något man verkligen kan få fan för om man inte talar om vad man gjort - det gjorde Nick, men som de flesta nu vet inte Terje.

En sak som också slår en är hur mycket Brandt jobbat med oskärpa och t.o.m. en del bruseffekter. På ett jätteporträtt av en lejonhanne så är knappt ens ögat i perfekt fokus och det mesta övriga i bilden softat och diffust med kort skärpedjup. Villken skillnad mot en del Afrika-bilder jag såg förra veckan där ansatsen var den helt motsatta. Hyperskärpa på en stor elefant där man såg varenda pormask. I jämförelse var den dock helt ointressant och det intressanta här på FS är att det mesta just handlar om hyperskärpa och brusfrihet


Utställningen pågår mellan 7 oktober - 8 januari 2012. Missa inre.

 

[vbg_snake]

Var på Fotografiska i Stockholm och såg "On This Earth, A Shadow Falls" tillsammnans med många många andra . Köerna ringlade långa från det vi kom till dess vi gick. Måste vara en stor succe och det visar att det fortfarande finns en vilja att betala för att se intressanta fotoutställningar. Många köpte säkert posters också av dessa fantastiskt personliga djurbilder på Afrikas storvilt.

Utställningen är helt fantastisk med både förväntade stora panoraman som är obligatoriska vid skildring av Afrikas natur och mycket personliga djurporträtt. Det intressanta är ju att Nick dessutom har en agenda och att han använder sina fotografiska kunskaper att förmedla sitt budskap. Hans bilder är inte i första hand dokumentära. De är t.o.m. arrangerade som exv. de på döda djur som dött i en av Tanzanias sodasjöar. Något man verkligen kan få fan för om man inte talar om vad man gjort - det gjorde Nick, men som de flesta nu vet inte Terje.

En sak som också slår en är hur mycket Brandt jobbat med oskärpa och t.o.m. en del bruseffekter. På ett jätteporträtt av en lejonhanne så är knappt ens ögat i perfekt fokus och det mesta övriga i bilden softat och diffust med kort skärpedjup. Villken skillnad mot en del Afrika-bilder jag såg förra veckan där ansatsen var den helt motsatta. Hyperskärpa på en stor elefant där man såg varenda pormask. I jämförelse var den dock helt ointressant och det intressanta här på FS är att det mesta just handlar om hyperskärpa och brusfrihet


Utställningen pågår mellan 7 oktober - 8 januari 2012. Missa inre.

Han är extremt duktig faktiskt. Någon form av råhet i bilderna. Dock håller jag inte med om just oskärpan på många av hans bilder. Visst, han har vissa bilder där han leker med oskärpa. Men 99% av de jag sett håller oerhört hög klass då det kommer till just skärpan. Att han sedan gillar högre brus har väl med stämningen i hans bilder att göra. Mycket SV också..

Angående fåglarna i sodasjöarna så antar jag att du skojade till det lite. För det finns väl inget tvivel om att dessa bilder är tagna på döda djur, då de är halvvägs uppruttna.

Skulle gärna gå på hans föredrag om jag hade möjlighet!

 

[marwo]

Men nåt skumt är det med Brandts bilder. Jag håller med - de är helt fantastiska. Men hur funkar det där med att han inte vill använda tele som andra djurfotografer? Ska jag tro att han får stå ifred med sin Pentax 67 några meter från en lejonhona med ungar, eller öga mot öga med en afrikansk elefanthanne (kända för att vara rätt griniga)? Om så är fallet så vet han hur man hypnotiserar stora katter, eller så kommer han att dö ung. Är det någon som har närmare insikter i hur han går tillväga?
Martin

 

[vbg_snake]

Men nåt skumt är det med Brandts bilder. Jag håller med - de är helt fantastiska. Men hur funkar det där med att han inte vill använda tele som andra djurfotografer? Ska jag tro att han får stå ifred med sin Pentax 67 några meter från en lejonhona med ungar, eller öga mot öga med en afrikansk elefanthanne (kända för att vara rätt griniga)? Om så är fallet så vet han hur man hypnotiserar stora katter, eller så kommer han att dö ung. Är det någon som har närmare insikter i hur han går tillväga?
Martin

Jag funderade faktiskt i samma banor när jag såg att han använde två primes och inga telen

 

[mickeberg]

Han har själv besvarat en del av era frågor på nätet(google).. 90 procent av hans bilder är tagna från bil, sedan vad det gäller tekniken så är det 6/7kamera och oftast ett kort tele eller något som motsvarar normalobjektiv.,.

 

[Sten-Åke Sändh]

....också en jäkla massa pixlar som han kan beskära som han vill i antar jag.

En del av lejonbilderna från Amboseli verkar dessutom tagna under torkan och det kan väl göra djuren ännu mer trötta och loja än lejon faktiskt ändå ofta är när man ser dem i verkliga livet under den del av året då villkoren är bättre. Bilderna på lejonhonor visar djur som är ordentligt avmagrade och i ganska dåligt skick. Detsamma gäller en del av elefantbilderna.

Lejon anstränger sig annars oftast inte mer än de absolut behöver. De gånger jag sett lejon i verkligheten, vilket är ett antal, har de ytterst sällan gjort något annat än att dega i flock i skuggan under någon akasia eller buske eller så har det handlat om att man får delta i avätning av några måltider. Har bara sett en enda jakt och det var i Ngorongoro-kratern i Tanzania under de safaris jag varit på.

Brandts uttryck är annars verkligt konsekvent genomfört genom alla bilder i utställningen och har alla ett speciellt skimmer över sig ungefär på samma sätt som Pieter den Hoopens ofta har. Jag tänker främst på de bilder jag sett efter jordbävningen i Pakistan.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag funderade faktiskt i samma banor när jag såg att han använde två primes och inga telen

Främst är det väl att han ändå lyckats med att ta en del av dessa bilder utan att man känner ett "uppifrån bil taget" motiv. Så jag undrar också hur man får till det med så korta objektiv.