torkon1012
Medlem
Detta inlägg riktar sig till ägare till eller kännare av rubr kamera.
Jag är nybliven ägare till en fin Minolta Autocord MXS från 1956, inköpt i en auktionshall. Alla reglage fungerar som de skall, utan kärva. Slutartiderna verkar vara korrekta ända ned till 1/5 sek.
Kameran saknar det lilla röda fönster genom vilket man kan se när filmen matats fram till första bilden. I stället skall man, med öppet bakstycke, mata fram 120-filmen till en speciell markering varefter bakstycket stängs. Jag har övat att ladda kameran enbart med ledpapperet till en Kodak TRI-X . På denna är aktuell markering två kraftiga utåtriktade pilar. Jag stänger bakstycket och matar fram filmen till dess det tar stopp. Då syns siffran ett i filmräknefönstret. När jag öppnat bakstycket på nytt tycker jag att siffran ett ligger några cm fel i förhållande till kamerans bildfönster. Skall jag inte bry mig om förskjutningen? Kan den bero på att det inte finns film bakom ledpapperet, varför "leveransspolen" är tunnare än den skall vara? - Det tycker jag verkar långsökt.
Nästa fråga: När det gäller 120-film, finns det en standard enl vilken ovannämnda markering ligger på exakt samma avstånd från filmruta ett, oavsett filmfabrikat? Hur kan markeringen se ut för andra fabrikat än Kodak?
På Minoltas kameror är bakstycket fästa med två små "armar" på vardera sidan av kamerans nederdel i fronten. På min kamera saknas en av dessa. Det innebär att bakstyckets bottenplatta på ena sidan ligger en mm längre ut än på den andra sidan i horisontalplanet. Föreligger risk att tryckplattan som skall hålla filmen plan inte ligger an ordentligt och bilden därför delvis blir oskarp? Har någon läsare erfarenhet av detta. En tidigare ägare till kameran har täckt över de små nithål varmed "benet" var fäst till kamerahuset för att förhindra ljusinsläpp och har därefter tydligen fortsatt att fotografera.
Som det nu är kan jag ta loss bakstycket helt och hållet och det underlättar filmisättningen, som är relativt krånglig. Det skulle vara en anledning till att låta det vara som det är.
Finns någon läsare som har en ramponerad kamera och kan tänka sig sälja den saknade delen för en rimlig penning?
Några allmänna frågor: Hur ovanliga var dessa Minolta-kameror i Sverige på 1950-talet. Vilket företag var importör/generalagent? Vad kostade de som nya i SEK?
När man ser vilka priser som begäras på Ebay i USA förstår man att kamerorna är eftertraktade.
Med hopp om svar på ovanstående
Torbjörn
Jag är nybliven ägare till en fin Minolta Autocord MXS från 1956, inköpt i en auktionshall. Alla reglage fungerar som de skall, utan kärva. Slutartiderna verkar vara korrekta ända ned till 1/5 sek.
Kameran saknar det lilla röda fönster genom vilket man kan se när filmen matats fram till första bilden. I stället skall man, med öppet bakstycke, mata fram 120-filmen till en speciell markering varefter bakstycket stängs. Jag har övat att ladda kameran enbart med ledpapperet till en Kodak TRI-X . På denna är aktuell markering två kraftiga utåtriktade pilar. Jag stänger bakstycket och matar fram filmen till dess det tar stopp. Då syns siffran ett i filmräknefönstret. När jag öppnat bakstycket på nytt tycker jag att siffran ett ligger några cm fel i förhållande till kamerans bildfönster. Skall jag inte bry mig om förskjutningen? Kan den bero på att det inte finns film bakom ledpapperet, varför "leveransspolen" är tunnare än den skall vara? - Det tycker jag verkar långsökt.
Nästa fråga: När det gäller 120-film, finns det en standard enl vilken ovannämnda markering ligger på exakt samma avstånd från filmruta ett, oavsett filmfabrikat? Hur kan markeringen se ut för andra fabrikat än Kodak?
På Minoltas kameror är bakstycket fästa med två små "armar" på vardera sidan av kamerans nederdel i fronten. På min kamera saknas en av dessa. Det innebär att bakstyckets bottenplatta på ena sidan ligger en mm längre ut än på den andra sidan i horisontalplanet. Föreligger risk att tryckplattan som skall hålla filmen plan inte ligger an ordentligt och bilden därför delvis blir oskarp? Har någon läsare erfarenhet av detta. En tidigare ägare till kameran har täckt över de små nithål varmed "benet" var fäst till kamerahuset för att förhindra ljusinsläpp och har därefter tydligen fortsatt att fotografera.
Som det nu är kan jag ta loss bakstycket helt och hållet och det underlättar filmisättningen, som är relativt krånglig. Det skulle vara en anledning till att låta det vara som det är.
Finns någon läsare som har en ramponerad kamera och kan tänka sig sälja den saknade delen för en rimlig penning?
Några allmänna frågor: Hur ovanliga var dessa Minolta-kameror i Sverige på 1950-talet. Vilket företag var importör/generalagent? Vad kostade de som nya i SEK?
När man ser vilka priser som begäras på Ebay i USA förstår man att kamerorna är eftertraktade.
Med hopp om svar på ovanstående
Torbjörn
