Det är precis det jag advokerar för. De kapitalstarka marknader som DSLR riktar sig till, upplever minusgrader under en icke obetydlig del av året. Merkostnaderna för konstruktion, komponenter och testning ökar, ju fler komponenter som läggs till, men testförfarandet är inte det mest gränsättande av dessa tre. Testningen sker oftast i klimatkammare och miljöparametrarna är enkla att kontrollera. Om en klimattest tar tio dagar eller elva, innebär det bara en fördyring med tio procent i klimattesten, inte i testen i sin helhet.
Det är lite förmätet att skapa "vackert-väder-produkter" som man redan på idé-stadiet vet, kommer att användas utanför miljöspecifikationerna. Ett av de mera flagranta exemplen är mobiltelefoner som inte är avsedd att bäras i innerfickan på en kavaj, pga. den för höga luftfuktigheten som de då utsätts för, utan förväntas förvaras i en handväska.
Analogt med detta, är det numera standard att tvättrådsmärka plagg av ren bomull med +40°C, trots att bomullsfibern med fördel tvättas i +60°C, annars blir den inte ren. Den märkningen har uteslutande kommit till av amerikansk försiktighetshysteri ( ingen vill bli stämd ) och hotar, tillsammans med all annan "undermärkning" att erodera konsumentskyddet.
För mig är självklara miljöparametrar när det gäller DSLR;
• fukttålig - ska åtminstone klara dimma och handsvett
• dammtålig - ska inte slappa in konfetti, granbarr eller ekorrar
• temperaturtålig - funktion ner till -10°C ( -20° vore idealt i reg. Borealis )