Niclasfoto
Avslutat medlemskap
Hej!
I morse fotograferade jag sångsvanar vid en liten vindstilla tjärn.
Morgonen var magiskt fin, krispigt och forstigt.. morgonsolen var varm och sångsvanarnas andning tecknades vackert i små stigande ångmoln..
Som en dämpare på hela upplevelsen var trafiken från vägarna få metrar ifrån. Tjärnen ligger nämligen inklämd mellan E4,an och en annan större landsväg.
-Jag skalade bort vägarna i nästan alla bilder..
-Jag valde utsnitt där vägarna inte syntes..
-Jag drog på mungiporna vid tanken på att "vilken tur att mina foton inte kan prata, berätta mer än det som visas"..
MEN samtidigt så var det med en tydligt bittersweet känsla i magen som bildantalet växte mot 150 i displayen.
Jag undrar i mitt stilla sinne, mitt i ett neutralt ansiktsuttryck, fixerade mungipor,
-Hur många av mina andra "lyckade" foton hade berättat en liknande historia? Hur många av mina favoritbilder har en slags hyschad lögn alldeles utanför en av sidorna?
Slutsatsen är nog tveklöst att flera nog hade gjort det. hmm.
**
Hur tänker ni ang detta faktum, att vi så ofta berättar ngt visuellt som rent fysiskt ligger så nära en helt annan, icke uttalad sanning?
Är det inte så att vi ofta typ "ljuger" med våra bilder? Hur hanterar du det i dina tankar?
Men gör det då nödvändigtvis bilderna sämre, att man skalar bort ngt som bryter mot det man berättar? Eller visar det bara på en ytterligare "smartness" hos mig som fotograf?
Jag vill inte glorofiera någonting utan endast dela mina öppna funderingar mer er.
Naturen är ju både ett större sammhang och mer intima detaljer, både tysst och ljudlig. Observera att jag inte menar att bra/kvalitativa naturbilder inte kan innehålla vägar och bilar.
Många frågor och tankar.
Vilka tankar gör ni er?
MVH Niclas,
I morse fotograferade jag sångsvanar vid en liten vindstilla tjärn.
Morgonen var magiskt fin, krispigt och forstigt.. morgonsolen var varm och sångsvanarnas andning tecknades vackert i små stigande ångmoln..
Som en dämpare på hela upplevelsen var trafiken från vägarna få metrar ifrån. Tjärnen ligger nämligen inklämd mellan E4,an och en annan större landsväg.
-Jag skalade bort vägarna i nästan alla bilder..
-Jag valde utsnitt där vägarna inte syntes..
-Jag drog på mungiporna vid tanken på att "vilken tur att mina foton inte kan prata, berätta mer än det som visas"..
MEN samtidigt så var det med en tydligt bittersweet känsla i magen som bildantalet växte mot 150 i displayen.
Jag undrar i mitt stilla sinne, mitt i ett neutralt ansiktsuttryck, fixerade mungipor,
-Hur många av mina andra "lyckade" foton hade berättat en liknande historia? Hur många av mina favoritbilder har en slags hyschad lögn alldeles utanför en av sidorna?
Slutsatsen är nog tveklöst att flera nog hade gjort det. hmm.
**
Hur tänker ni ang detta faktum, att vi så ofta berättar ngt visuellt som rent fysiskt ligger så nära en helt annan, icke uttalad sanning?
Är det inte så att vi ofta typ "ljuger" med våra bilder? Hur hanterar du det i dina tankar?
Men gör det då nödvändigtvis bilderna sämre, att man skalar bort ngt som bryter mot det man berättar? Eller visar det bara på en ytterligare "smartness" hos mig som fotograf?
Jag vill inte glorofiera någonting utan endast dela mina öppna funderingar mer er.
Naturen är ju både ett större sammhang och mer intima detaljer, både tysst och ljudlig. Observera att jag inte menar att bra/kvalitativa naturbilder inte kan innehålla vägar och bilar.
Många frågor och tankar.
Vilka tankar gör ni er?
MVH Niclas,