Karsal
Avslutat medlemskap
Hej! Jag ville bara dela med mej av en historia jag hittat på Berättarverkstan. Håll till godo.
Linsskydd
- ur vetenskapens historia
Vad tror du var det vanligaste motivet bland amatörfotografer förr i tiden? Glada barn? Hundar i hatt? Nej, det som tycks ha intresserat människor förr mest var ett mycket speciellt föremål. Linsskyddet. Från insidan. Glömde man att ta bort det blev resultatet ett fotografi som kan beskrivas med ett enda ord. Svart.
Faktum är att även mycket avancerade tekniker kunde ha problem med linsskydden. Till exempel när ryssarna skulle fotografera landskapsbilder på Venus för första gången. Då smälte linsskyddet. Inte så konstigt kanske, eftersom det är mer än femhundra grader varmt på planetens yta. Till nästa resa var problemet åtgärdat och innan linsskydd, kamera och hela rymdsonden brunnit upp hann man skicka hem de första bilderna från Venus yta. Nu ville man gå ett steg längre. Rymdforskarna konstruerade en arm som skulle kunna ta ett litet prov av Venus själv. Vid nästa landning tycktes allt gå enligt planerna. Linsskyddet fungerade så länge det skulle, kameran tog automatiskt bort det i rätt ögonblick och bilderna sändes tillbaka till jorden. En robotarm stacks ut från landaren, en gripklo sänktes ner mot planetens yta och fångade in ett litet prov. Det analyserades av en röntgenspektrometer och resultatet sändes till rymdforskningsinstitutet.
Man visste naturligtvis att det man fick tag i skulle vara ett helt slumpmässigt exempel på venusiansk materia, det handlade ju om en enda liten bit från en gigantisk planet. Ändå blev nog forskarna mer än häpna när analysen med hundraprocentig säkerhet visade att provet bestod av ett linsskydd. © September 2002 Ulf Ärnström, Berättarverkstan.
MVH
Kari
Linsskydd
- ur vetenskapens historia
Vad tror du var det vanligaste motivet bland amatörfotografer förr i tiden? Glada barn? Hundar i hatt? Nej, det som tycks ha intresserat människor förr mest var ett mycket speciellt föremål. Linsskyddet. Från insidan. Glömde man att ta bort det blev resultatet ett fotografi som kan beskrivas med ett enda ord. Svart.
Faktum är att även mycket avancerade tekniker kunde ha problem med linsskydden. Till exempel när ryssarna skulle fotografera landskapsbilder på Venus för första gången. Då smälte linsskyddet. Inte så konstigt kanske, eftersom det är mer än femhundra grader varmt på planetens yta. Till nästa resa var problemet åtgärdat och innan linsskydd, kamera och hela rymdsonden brunnit upp hann man skicka hem de första bilderna från Venus yta. Nu ville man gå ett steg längre. Rymdforskarna konstruerade en arm som skulle kunna ta ett litet prov av Venus själv. Vid nästa landning tycktes allt gå enligt planerna. Linsskyddet fungerade så länge det skulle, kameran tog automatiskt bort det i rätt ögonblick och bilderna sändes tillbaka till jorden. En robotarm stacks ut från landaren, en gripklo sänktes ner mot planetens yta och fångade in ett litet prov. Det analyserades av en röntgenspektrometer och resultatet sändes till rymdforskningsinstitutet.
Man visste naturligtvis att det man fick tag i skulle vara ett helt slumpmässigt exempel på venusiansk materia, det handlade ju om en enda liten bit från en gigantisk planet. Ändå blev nog forskarna mer än häpna när analysen med hundraprocentig säkerhet visade att provet bestod av ett linsskydd. © September 2002 Ulf Ärnström, Berättarverkstan.
MVH
Kari
