Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Lösning på gåtorna?

Produkter
(logga in för att koppla)

icehacker

Aktiv medlem
Hej.

Vi hade vid senaste fototräffen ett par saker vi inte kunde lösa så jag ber fotosidans medlemmar om hjälp.
1. Det finns ett klipp på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=2PKVlwGa7pE
där det sägs (1.28min in i filmen) att "högt ISO kommer att avslöja saker som du inte ser med dina ögon". Det är här diskusitionen tar fart. Ett lågt ISO fångar väl lika mycket av det du inte ser om du kompenserar med att ha slutaren öppen längre? (utdragna stjärnspår ej inräknat) Sensorn blir väl inte mer ljuskänslig det är väl bara signalen som förstärks men innebär detta även att man får med fler stjärnor om man höjer ISO?
2. På vissa kameror så kan man kontrollera om man har damm på sensorn genom en speciell funktion i kameran.(Pentax har det i alla fall) Det är inte tvunget att fotografera mot en ljus bakgrund med liten bländaöppning. resultatet presenteras sedan som en bild man kan titta på direkt i kameran. Frågan var om bilden är upp och ner eller om den är rättvänd? Alltså jag kan använda bilden som en kopia på var smutsen sitter på sensorn eller jag måste tänka spegelvänt när jag rengör sensorn.

Tacksam för svar.
 
1) Ifall du höjer ISO och minskar exponeringen i motsvarande grad, så kommer det inte med fler stjärnor.

Men en kamera kan fånga MYCKET mer än vad ett "obeväpnat" mänskligt öga klarar. I grunden är människans ögas funktion mycket mera lik en videokamera med ett fisheye-objektiv än med en stillbildskamera. "Exponeringstiden" har uppskattats till runt 1/60 sek. Koppla detta med att tapparna (som ger vårt färgseende) inte anses ha högre färgkänslighet än vad som motsvarar ett eller ett par ISO i kameran. Stavarna (som är mycket längre) har storleksordningar högre känslighet, men saknar färgseende. Genom att, som du är inne på, använda längre exponeringstider på kameran så kan den lätt fånga massor som inte ögat ser (förutsatt att objektet inte är snabbrörligt förstås).

Har du tillgång till en kamera med en BRA EVF så kan du testa bara genom att gå in i något rum med så svag belysning att du inte ser vem det är du har framför dig. Via EVF:n ser du klart och tydligt vederbörandes alla rynkor samt övriga detaljer i det rummet. Gäller förstås även för kameror som har bra liveview till sin skärm.

Sätter du en kikare framför ögonen kan du också se ett antal stjärnor (eller annat) som du inte ser för blotta ögat. Motsvarar att sätta ett teleobjektiv på kameran.

Väljer du korta exponeringstider på kameran så kan kameran förstås också fånga händelser som ögat helt missar.

Eller ifall du ägnar dig åt makrofoto så kan du som bekant förstora upp detaljer som det mänskliga ögat inte förmår att upplösa och se.

När det gäller stjärnfotografering via teleskop med kompensation för jordrotation eller med någon enklare grej som en s.k. kameravridare, så kan man i och för sig se lite fler stjärnor ifall man bibehåller SAMMA exponering. Problemet här är att högre ISO-värden egentligen INTE ökar exponeringen, utan i princip sker endast en digital förstärkning EFTER att bildsensorns analoga fotodioder mottagit sitt ljus. Exponeringen blir ju inte större för det, vilket innebär att bruset ökar i samma takt som ISO-värdet höjs. Jag reserverar mig dock för vad som händer när man ställer in höga ISO-värden på A7S och A7S II., där har Sony hittat på någonting som gör att bruset blir lägre än det "borde bli". Förutsatt icke-rörliga objekt så är det dock radkalt långa exponeringnstider som är den dominerande faktorn när det gäller att få fram svagare celesta objekt. Objektivets eller teleskopets ljusstyrka inverkar självfallet också. Vid astrofotografering kan man för svaga celesta objekt i vissa fall använda exponeringnstider på många timmar (dock funkar det inte så bra att ta en enda jättelång exponering - i stället tar man ett stort antal bilder med kanske 1 till 2 min långa exponeringar vardera, vilka sedan stackas. Detta är möjligt att göra när man använder linjära bildsensorer (något som analog fototeknik inte klarar något vidare alls).

När vi tittar upp mot stjärnhimlen med våra ögons "slutartid" på runt 1/60 sekund så ser vi knappast några färger alls. Långa exponerinar med digitkameror visar oss att himmelssfären i själva verket sprakar av färg på många ställen.

**********************************************************

2) Det finns inget naturvetenskapligt svar på denna fråga, så jag kan inte tala om hur det är. Är det så att Pentaxkameran åstadkommer en "dammbild" av sensorn utan att slutaren öppnas? I så fall kan ju Pentax välja på vilket sätt de vill presentera bilden. Enda sättet att få rdda på vilket är att kontrollera hur sagda kamera faktiskt gör Ifall det inte står i bruksanvisningen). Som jag förmodar att du vet så vänder ett vanligt objektiv bilden upp-och-ner, så t.ex. en landskapsbild kommer att avbilda med himlen i underdelen på sensorn. bilden vrids sedan 180 grader innan den presenteras på skärm eller i EVF.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar