Konstiga negativ.

[LEXrasta]

Om ni tar en titt på bilden som jag bifogar så ser ni mitt problem.

Filmen är en Kodak T-MAX 400 120 som jag framkallt i 8 minuter.
Min HCA var slut så jag skjölde i nästan 60 min kan detta ha och göra med det konstiga resultatet? Och en sak till var väldigt konstig,när jag tog fram framkallaren(som har stått i ett par veckor på ett uppvärmt badrumms golv) så var framkallaren nästan svart och det låg något som påminner om svart grus/damm? i botten. Jag röde runt och det mesta löste upp sig.

Jag misstänker starkt att det är framkallaren som har förstört negativen.

Vad tror ni?

 

[Galaxens President]

Vad är det som är problemet med negativet. Jag ser bara en possitiv bild och den ser ut som om den är slarvigt skannad/kopierad mest. Framkallningstiden säger ingenting om man inte vet vad det är för framkallare. Din framkallare låter som sett sina bästa dagar (bör förvaras mörkt, svalt och så syrefritt som möjligt för längsta hållbarhet). Framkallare som blivit mörkare än päronsaft brukar jag kassera (tmax framkallare).

Det i bilden som jag reagerar mest på är platta högdagrar och det tyder på överframkallning/överexponering så högdagrarna hamnat långt upp där filmkurvan planar ut (en ökning av exponering ger minimal ökning av svärtningen). Med en för dålig framkallare brukar problemet bli tunna negativ men med en överexponerad bild så kan du få en mättningseffekt (en ökning ger dålig ökning av svärtningen) även då. Hur ser negativen ut?

 

[LEXrasta]

Vad är det som är problemet med negativet. Jag ser bara en possitiv bild och den ser ut som om den är slarvigt skannad/kopierad mest. Framkallningstiden säger ingenting om man inte vet vad det är för framkallare. Din framkallare låter som sett sina bästa dagar (bör förvaras mörkt, svalt och så syrefritt som möjligt för längsta hållbarhet). Framkallare som blivit mörkare än päronsaft brukar jag kassera (tmax framkallare).

Det i bilden som jag reagerar mest på är platta högdagrar och det tyder på överframkallning/överexponering så högdagrarna hamnat långt upp där filmkurvan planar ut (en ökning av exponering ger minimal ökning av svärtningen). Med en för dålig framkallare brukar problemet bli tunna negativ men med en överexponerad bild så kan du få en mättningseffekt (en ökning ger dålig ökning av svärtningen) även då. Hur ser negativen ut?

Dåligt skannad tror jag inte den är för jag skannar på exakt samma inställningar som jag brukar skanna med.
Det är en grå hinna över hela bilden och det går inte att göra nåt åt det i PS det ser bara värre ut om man försöker rädda bilden.

jag underexponerde bilderna med vilje när jag fotade bara för att slippa att få utbrännda bilder,men ändå så är det delar i bilden som är utbränd.

Framkallaren kommer jag inte använda mer,ska blanda ny och ska följa ditt råd med svalt och mörkt.

Hur negativen ser ut kan jag inte uttala mig om för jag vet inte hur ett bra eller dåligt neg ser ut. Är presis i startgroparna med att framkalla.

/Danne

 

[Galaxens President]

Hej igen Danne,

jag tror faktiskt inte negativet har tagit skada egentligen.

Problemet är snarare motivet som är svårt.

Analyserar man bilden en smula så har den två fält
* Ansiktet och håret på modellen
* Tröjan och bakgrunden.

Skilnaden i ljushet mellan dessa fält är betydligt större än kontrasten inom varje fällt.

Det är det klassiska bröllopsfotosyndromet med en ljus bröllopsklänning och mörk smoking. Skall båda dessa få plats innom bildens kontrastområde måste motivets kontrast krympas så det får plats innom bildomfånget Detta gör att kontraten inom klänning respektive inom smokingen krymps till i princip noll och intet och dessa ytor blir att se fadda och trista ut (om de inte skall bottna).

Jag tar mig friheten att illustrera detta med PS även om vi är i analoga mörkrummet. Det här är inte sättet du skall lösa problemet på utan snararesp ska du ha motivets totala kontrast jämfört med kontrasten i lokala delar av bilden i åtanke när du fotograferar så att inte den globala kontrastjusteringen för att matcha motivets totala kontrast förtar den lokala kontrasten inom bildens motivdelar.

Ett hårt ljus försvårar detta då man man sänker kontrasten. På motsvarande sätt kan man ibland uppleva att en bild tagen i lågkontrastljus (t.ex. i dimma) ger för hög lokal kontrast i vissa motivdelar om man sträcker ut motivets lilla omfång till att matcha bildmediets bredare omfång.

Din bild har låg kontrast i de ljusa delarna framför allt men även lite så i de mörkare delarna på grund av att skilnaden mellan de mörka och de ljusa delarna ligger långt ifrån varandra. För att kompensera för detta och öka den lokala kontrasten måste man offra någon del av bildens omfång. Jag valde nedan att göra detta med mellandagrarna. För att kunna göra kurvan brantare (mer kontrast) för högdagrarna så offrar jag kontrasten i mellandagrarna (kurvan i princip horizontell). Övergången blir inte så snygg men nu försvinner (reduceras) den "grå hinnan" som en liten lokal kontrast ger intrycket av.

Sättet du måste jobba med om du ska göra detta i mörkrummet är att göra separata testremsor för högdagrar och lågdagrar och relativ hög kontrast på filtret men olika belysningstid för ansikte/hår och tröja bakgrund istället för att köra med ett lågkontrastfilter och en och samma tid på hela bilden. För ett optimalt resultat krävs nog också ett visst mått av splitfilter kopiering (men det är definitivt överkurs)