Annons

Kan man jobba med foto i sthlm

Produkter
(logga in för att koppla)
Att få jobb som fotograf är väldigt svårt, i alla fall om man vill kunna leva på det.

Jag skulle vilja påstå att det krävs tre saker:

1. Att du är oerhört driftig och kan snacka dig fram, något som funkar i alla branscher. Se bara på Bert Karlsson.

2. Att du har en väldigt utmärkande och unik stil som folk lägger märke till. Också det något som funkar i alla branscher, se bara på Håkan Hellström.

3. Att du har känningar i branschen, det vill säga att du känner personer som kan "fixa in dig". Även det något som funkar i alla branscher, se bara på President Bush.


Ju fler av ovanstående punkter du uppfyller, desto större är naturligtvis chansen att du får jobb som fotograf. Och uppfyller du inte någon av ovanstående punkter så gäller bara en sak; hårt, medvetet och målinriktat slit! Eller också en stor portion tur!

/Joakim
 
Senast ändrad:
Oseriöst svar på en seriös fråga är klart dumt men frågan är ju enligt mig: Måste man bo i St-holm om man vill jobba med foto?

Ofta känns det som det när man bor ute i glesbyggden....Enligt mig så är svaret enkelt eftersom INGET skulle kunna få mig till att flytta till St-holm,,, men det är ju jag det:)
Niclas.
 
Ringar på vattnet

Börja med att fotografera åt dina vänner. Gör ett seriöst jobb hela vägen ut. När dina vänners vänner ringer ser du till att ta ordentligt betalt och leverera ditt jobb snabbt och bra. Sen rullar det på. Tyvärr händer det inte över en natt.
 
jonaseriksson skrev:
Det tror jag inte på.;)

mvh
Jonas


Varför skulle ni inte tro på det?

Jag känner väl till St-holm, så pass väl att jag inte för allt i världen skulle kunna leva där...
En vecka känner jag som mitt max.
Det vore väl konstigt om St-holm passade alla, och det tror väl inte ni heller!!?

Men det är ju jag det, som sagt:)
/Niclas.

Ps, Om jag fick välja så skulle det bli för tvåtusen år sedan uppe i norra Sverige,,, Men det blir ju lite svårt både att "flytta" dit och att vårda sitt fotointresse:)
Visst är Stockholm vackert med VÄLDIGT många kvaliteter, fotar lika gärna sv/v där som i Paris tex.... Men jag söker mer vidder och piskande hav...tysthet och bitande vindar är för mig......Huff nu blev jag lite dimmig av jummen poesi här:)
 
Senast ändrad:
Hmm... Jag tror inte att man måste bo i sthlm för att bli fotograf. Men för att hitta ett antal fotoaffärer att kanske jobba på. =)

Och angåenda att flytta till sthlm... själv har jag fått lappsjukan av all mullrade tysthet! Tycker det är jobbigt med tystheten och öppna landskap... Men alla är vi olika å det ska vi vara glada för. :)

/Lina
 
Ja, visst är det fint att vi är olika här i världen! Men om alla utom mig bodde i st-holm så hade det varit mer plats och tystnad över för mig,,:)
Problemet med tystnaden och vidderna är att dem genererar få jobb, fördelen är ju att dem kräver lite pengar.....
Niclas.

Ps, Lappsjukan går över och blir sedan som en drog, bara man ger sig hän......
 
niclas forsberg skrev...

Ps, Om jag fick välja så skulle det bli för tvåtusen år sedan uppe i norra Sverige,,, Men det blir ju lite svårt både att "flytta" dit och att vårda sitt fotointresse:)
Visst är Stockholm vackert med VÄLDIGT många kvaliteter, fotar lika gärna sv/v där som i Paris tex.... Men jag söker mer vidder och piskande hav...tysthet och bitande vindar är för mig......Huff nu blev jag lite dimmig av jummen poesi här:)

Här finns det du (kanske) söker....

Piskande hav

http://www2.ab.lst.se/natur/miljo/skyddad/kommuner/reservat/Skyddad_natur_1Sida122.html

Vidder

http://www2.ab.lst.se/natur/miljo/skyddad/kommuner/reservat/Skyddad_natur_1Sida127.html

Antar att du vill ha lite djupa urskogar också

http://www2.ab.lst.se/natur/miljo/skyddad/kommuner/reservat/Skyddad_natur_1Sida126.html
 
Johan Ringblom skrev:
niclas forsberg skrev...

Ps, Om jag fick välja så skulle det bli för tvåtusen år sedan uppe i norra Sverige,,, Men det blir ju lite svårt både att "flytta" dit och att vårda sitt fotointresse:)
Visst är Stockholm vackert med VÄLDIGT många kvaliteter, fotar lika gärna sv/v där som i Paris tex.... Men jag söker mer vidder och piskande hav...tysthet och bitande vindar är för mig......Huff nu blev jag lite dimmig av jummen poesi här:)

Här finns det du (kanske) söker....

Piskande hav

http://www2.ab.lst.se/natur/miljo/skyddad/kommuner/reservat/Skyddad_natur_1Sida122.html

Vidder

http://www2.ab.lst.se/natur/miljo/skyddad/kommuner/reservat/Skyddad_natur_1Sida127.html

Antar att du vill ha lite djupa urskogar också

http://www2.ab.lst.se/natur/miljo/skyddad/kommuner/reservat/Skyddad_natur_1Sida126.html



Tack:)!! Det var fina tips det!!

MEN jag tror nog att det är en viss skillnad här,,, Hur vi definierar vidder, vildmark osv är man ganska eniga om i Se men samtidigt MYCKET oeniga! Jag tror att jag onekligen skulle bli besviken om jag åkte till skärgården i St-holm om jag sökte ett levande storhav med stora mått mätt!
Visst är det fint i St-holm, det har jag inte förnekat och visst är det fint att det finns natur där nede för dem som uppskattar den!
Jag skulle också kunna uppskatta den men kanske inte om jag vet vad jag är ute efter så att säga...Tack igen för dina tips!/Niclas.
 
Johan Ringblom skrev:
Jo det var bara lite skämtsamt skrivet.
Själv så bor jag i Kungsängen 3 mil
utanför Stockholm och jag har min egna lilla urskog för mig själv.

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=40927

**************

Ohhh, det såg härligt ut! Jo, inte kan jag klaga på dessa motiv inte:)!
Jag är själv uppväxt vid höga kusten och skuleskogen med sin nationalpark så visst är skogarna viktiga för mig, men havet är minst lika viktigt, men Sverige har liksom inget riktigt hav enligt mig.....Tycker om kännslan av att: där borta ligger grönland och bakom där amerika, DET är vidder för mig:)

Alla finner vi våra smultronställen runt omkring, tur är väl det:) /Niclas.
 
---JA, det är kanske på plats med en usräkt till Linn, faktiskt lite oartigt att glida ut så här. Och eftersom det var jag som började så utalar jag mig!! Hoppas att det är OK Linn!??!

Mvh Niclas.
 
Jag heter Lina... =)
Å ni får skriva vad ni vill, det är helt ok för mig, så länge du inte stavar fel på mitt namn! *ler*
 
Vill själv göra det samma bara ge sig ut sattsa 200% på fotandet Men det som jag har som en bariär som oftast håller mig tillbaka är "rädslan" att falla tillbaka till det stadie jag varit med min familj där vi knapt haft råd med mat på bordet och vänt på varenda öre.

Hitils har jag slitit ihop alla pengar jag har inget har kommit speciellt gratis. Jag har haft en enorm tur med jobb då mina föräldrar stält upp för en och mina närmsta vänner.

Detta är en bariär jag måste övervinna och för varje dag som går har jag önsklat att jag vågat tagit just det steget iväg ut chansa lite och det är detta som man måste våga som fotograf tycker jag och har märkt av. Sundsvall i sig är Alldeles för litet vist jag gör som en skrev fotar vänner som talar med sina vänner. Många har fina kontakter runt om och detta har gett mig möjlighet att jobba som fotograf. Man ska inte vara räd för att visa sig själv uttan vara "på" konstant att synas.

Efter eller till sommaren ska jag ge mig på detta steg slänga mig ut och kasnke till och börja med flytta till sholm kanske t.o.m. NY får se vad det blir...

´Kanske tomt babbel om mig själv var bara tvungen att skriva av mig lite innom ämnet
 
Satt och surfade runt och fann detta:

Ibland står man vid de där berömda vägskälen i livet. Jag har ingen större lust att bestämma vilket håll jag ska gå. Vill helst att nån annan ska ta besluten åt mig. Ångest. Jag kan fortsätta rakt fram. Men då kommer jag ganska snart fram till ett nytt vägskäl som ser förbluffande likadant ut som det förra. Ska jag ta höger? Ska jag ta vänster? Pest eller kolera? Aftonbladet eller Expressen?

Helst vill jag vända och gå tillbaka. Åt det hållet känns det i vart fall bekant och hemtamt. Men hur jag än gör går det inte att vända om. Ångest. Beslutet måste tas och det snart. Hur ska jag veta vilken väg som är den bästa? Den rätta? Lyfter ena foten och gör en tveksam rörelse framåt. Törs jag sätta ner den framför mig? Kan inte fortsätta stå på ett ben hur länge som helst heller! När mjölksyran hugger i mina muskler är jag till slut tvungen att sätta ner foten.

Det var kanske inget stort steg mätt i centimeter. Men det var ett första steg mot ett beslut. Ett beslut om vilket håll jag ska gå. Slänger en blick över axeln. Det må vara bekant men det är inte längre så lockande. Det var inte så bra. Rätar på axlarna och drar ett djupt andetag. Motar bort ångesten. Det kan inte bli värre, eller hur?!?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar