Fotokromatiska glas som ändras med ljuset har blivit snabbare i reaktionen sedan 80-talet. Många gillar dem, den färg mina vänner har är neutralgrå. De kan dock vara väl mörka när man tittar i sökaren en solig dag.
Själv glasögonbärare föredrar jag polariserande solglasögon, de är skönast när man kör bil tycker jag. De finns av tre typer och i olika färger och fabrikat. Materialet är i de flesta fall plast och de är därmed lite repkänsliga.
En sort sitter med små klor och med hjälp av en fjäder i en skena i överkant. Fordrar två händer vid påsättning, ej lämpliga vid bilkörning av den orsaken. Jag tror att den här glasen är av glas.
En annan sort är uppvikbara och kan numera sättas på plats med en hand om man tränar väldigt flitigt på det. Uppvikta funkar de nästan som en mössskärm men är i vägen när man fotar, i synnerhet i höjdformat. Materialet är plast.
En tredje sort som numera bara tillverkas av NordPol ser ut som de ursprungliga från Polaroid. De sitter med två längre fjädrar som går ner intill näsan. Rätt inställda kan de lätt tas av och på under bilkörning. Jag har alltid två par liggande i bilen till olika glasögon. De här är av plast och klart billigast enligt min erfarenhet.
Jag föredrar att ta av solglasögonen när jag fotograferar, jag tycker att jag behöver bästa tänkbara ljus när jag tittar i sökaren eller på bildskärmen. De här tar man av snabbt och sätter på lika snabbt. Min bil får i starkt ljus reflex i vindrutan från instrumentbrädans ovansida. Polaroidiserande solglasögon släcker reflexerna, ger högre kontrast och vilsammare körning.
