Jag planerar olika mycket. Men det ær alltid lika viktigt, viktigt att både planera noga exakt men lika viktigt att kænna sin intuition!
Jag lever ju i tron att man upparbetar en oværderlig och ofta omedvetna færdighet som kan kallas vid "frutseende ryggradsimpregnering"
..
Jag tror att man omedvetet och medvetet finslipar egenskaperna som gør att man væljer rætt tillfælle før rætt miljø..++
ex.
Jag ønskar bilder på sångsvan i fint ljus..
-jag kør bil in till stan,, ser en sjø = minns (in i ryggraden..!)
-jag hør polarens farsa prata om svanar som landade næra deras sommarstuga = minns (in i ryggraden..!)
-førra gången jag var ute och fotade hæger så såg jag sångsvanar som passerade øver mig i riktning mot en sjø øst om dær jag stod = minns (in i ryggraden..!)
-många gånger jag nær jag sett sångsvanar i flykt mellan olika sjøar har det varit tunga, mørka moln och analkande lågtryck = minns (in i ryggraden..!)
ALLa sådana erfarenheter och liknande menar jag bidrar till den oværderliga erfarenheten/færdigheten att medvetet/omedvetet veta vart man skall och nær man skall...
Jag har också upptæckt att det ær vitkigt att vara impulsiv i sitt rørelsemønster och planering nær man førbereder turen och æven væl dær ute! Att læra kænna denna "impulsiva intuition" gør att man ytterligare kan læra kænna sina latent liggande erfarenher.
**
Att bara flanera med kameran ær en praktik som fungerar før många/vissa men som jag personligen har øvergivit helt. Om jag inte har ngt val såklart..kameran kan ju følja med på en familjepromenad såklart
Jag ær allt annat æn social nær jag ær ute på "fototur", mycket på grund av min kænslighet før vad intuitionen talar før språk..
Det var ngr tankar från mig
MVH Niclas,
