Annons

Hur långt får man gå [fota kändisar]

Produkter
(logga in för att koppla)

avslut110817

Avslutat medlemskap
Hur är det, ska man bry sig om kändisarnas känslor om man typ vill tjäna en liten slant genom att fota dem typ ute på stan, och sen sälja bilden.
Jag menar de bilder som ger mest pengar från tidningar (skvallerpress) är ju oftast de som kändisarna inte vill ska komma ut.
Aja, vart ska man dra gränsen när man fotar? Då menar jag inte vad lagen säger om gränsen utan samvetet/moralen.
 
avslut110817skrev:
Aja, vart ska man dra gränsen när man fotar? Då menar jag inte vad lagen säger om gränsen utan samvetet/moralen.
Det beror väl på vad du är för typ av människa. En del drar väl gränsen när de får på käften av kändisen, kanske?
 
Behandla andra som du önskar att bli behandlad själv.

Behandla andra som du önskar att bli behandlad själv. Det löser många av dessa problem och kommande diskurs.
mvh Niclas,

Ps, Därmed INte sagt att man inte skall fota i alla situationer, såklart;)!
 
Ger man sig ut på stan i jakt på kändisar för att fota dem på ett sådant sätt att de inte ka vilja att bilderna kommer ut, för att kunna sälja bilderna dyrt till (kvälls-)pressen så tycker jag att man kanske ska tänka en gång till.

Får man däremot syn på en kändis (eller vem som helst) som till exempel stjäl en bil, spränger bankomater, korsfäster illrar eller springer naken på stadens gator jagad av uppretade jonglörer, så är det bara att fota på. Det blir mer av ögonblicksbilder.

Det är när man har uppsåt att leta efter situationer där man kan ta en så smaskig bild som möjligt, i vinstsyfte, som man kränker folk och är lite läskig i allmänhet.

Tycker jag

/Daniel
 
Parcifal skrev:
Ger man sig ut på stan i jakt på kändisar för att fota dem på ett sådant sätt att de inte ka vilja att bilderna kommer ut, för att kunna sälja bilderna dyrt till (kvälls-)pressen så tycker jag att man kanske ska tänka en gång till.

Får man däremot syn på en kändis (eller vem som helst) som till exempel stjäl en bil, spränger bankomater, korsfäster illrar eller springer naken på stadens gator jagad av uppretade jonglörer, så är det bara att fota på. Det blir mer av ögonblicksbilder.

Det är när man har uppsåt att leta efter situationer där man kan ta en så smaskig bild som möjligt, i vinstsyfte, som man kränker folk och är lite läskig i allmänhet.

Tycker jag

/Daniel
word.
 
Jag hänger tydligen inte med är de gäller de senaste uttrycken. Betyder "word" "kloka ord" eller "skitsnack" :)
 
jag kan tänka mig att ens gränser flyttar sig. i takt med summan pengar som lockar. sen kanske det finns dom som är konsekventa oavsett hur mkt pengar det handlar om, det vet jag inte, men moralen kan nog "brytas ner" bit för bit tills man inte har så mkt kvar.

står man utanför hela kändisfotograferingsprylen så är det ju lättare att hög moral än om man är inne i det. kan jag tänka mig.
 
Iom att man blir kändis blir deras privatliv också offentligt. Det vet också kändisarna. Jag kan förstå att dem kanske vill ha lite privatliv osv. Men det är precis som att dem skall välja osv. Folket kanske vill se en helt annan sida av dem. Sedan roar det också folk att se lite smygbilder på kändisar som gör div saker på stan.

Jag tycker då inte att man skall gå och dra upp en glugg i ansiktet på dem. utan jobba på avstånd. Blir det trubel är det bara att lämna platsen och be om ursäkt.
 
avslut110817skrev:
Hur är det, ska man bry sig om kändisarnas känslor om man typ vill tjäna en liten slant genom att fota dem typ ute på stan, och sen sälja bilden.
Jag menar de bilder som ger mest pengar från tidningar (skvallerpress) är ju oftast de som kändisarna inte vill ska komma ut.
Aja, vart ska man dra gränsen när man fotar? Då menar jag inte vad lagen säger om gränsen utan samvetet/moralen.

Tills du får på käften av personen i fråga eller sällskapet eller liv/säkerhetsvakten! Då har du verkligen gått in för ditt fotograferande!
Eller strunta i kändisarna?
Ilkka
 
ariadne skrev:
jag kan tänka mig att ens gränser flyttar sig. i takt med summan pengar som lockar. sen kanske det finns dom som är konsekventa oavsett hur mkt pengar det handlar om, det vet jag inte, men moralen kan nog "brytas ner" bit för bit tills man inte har så mkt kvar.

står man utanför hela kändisfotograferingsprylen så är det ju lättare att hög moral än om man är inne i det. kan jag tänka mig.

Men från första början väljer man ju att ge sig in i kändiskfotosvängen. Det är ju inte så att expressen går runt till alla med en kamera och viftar med sedelbuntar, "här får du om du fotar en naken kändis!". Vi är alla ansvariga för våra val. Att man får snuskigt bra betalt för något förändrar inte värdet på själva valet. Det gör bara personer mer villiga att gå ifrån sina principer. Trist tycker jag.
 
Senast ändrad:
vbg_snake skrev:
Iom att man blir kändis blir deras privatliv också offentligt. Det vet också kändisarna. Jag kan förstå att dem kanske vill ha lite privatliv osv. Men det är precis som att dem skall välja osv. Folket kanske vill se en helt annan sida av dem. Sedan roar det också folk att se lite smygbilder på kändisar som gör div saker på stan.

Jag tycker då inte att man skall gå och dra upp en glugg i ansiktet på dem. utan jobba på avstånd. Blir det trubel är det bara att lämna platsen och be om ursäkt.


Och varför skulle "vad folket vill se" få avgöra vad som är moraliskt och inte?

Jag köper inte heller att man får välja bort privatlivet för att bli kändis. Ska man inte kunna arbeta för att styra och förbättra samhället som politiker utan att få sin integritet kränkt varje gång man går till en badstrand? Vad är det som gör att det är mindre fel att smyga efter folk som är programledare på TV än till exempel en snickare?. De har ett jobb som gör att de syns i samhället. Det är därför de är kända inte för att de har ett smaskigt privatliv.

Sen finns ju gruppen som inte alls har "valt" att bli kändisar. T.ex. kändisars barn och vänner, eller för all del, kungafamiljen.
 
Aja, vart ska man dra gränsen när man fotar? Då menar jag inte vad lagen säger om gränsen utan samvetet/moralen.
M.v.h.
avslut110817[/B]

Samvete är ju en individuell bedömning och ett ganska relativt begrepp.

Personligen tycker jag att utgångsläget måste vara ett trevligt bemötande som också enligt min mening ger trevliga bilder.

http://www.jerrygladh.se/galleri/bildvisa.asp?id=268&gid=59&sida=1&koppling=625

Från det utgångsläget blir ju det mesta en kompromiss i förhållande till den aktuella situationen och dess fotografiska värde.

Däremot, att brutalt förfölja personer och söka uppseendeväckande bilder är ju direkt motbjudande.
Här får man ju åtminstone räkna med en välförtjänt smäll och inte gnälla när den kommer.

Naturligtvis vill ingen kändis bli fotograferad i pinibla situationer men det utesluter ju inte att en bild kan ha ett mycket stort värde eller allmänintresse, beroende på vem personen är eller vad vedebörande är känd för.

Själv tycker jag att foto är lite som jakt om man känner sig osäker. En patron som ligger kvar i loppet skadar aldrig.

Jerry
 
Parcifal skrev:
Men från första början väljer man ju att ge sig in i kändiskfotosvängen. Det är ju inte så att expressen går runt till alla med en kamera och viftar med sedelbuntar, "här får du om du fotar en naken kändis!". Vi är alla ansvariga för våra val. Att man får snuskigt bra betalt för något förändrar inte värdet på själva valet. Det gör bara personer mer villiga att gå ifrån sina principer. Trist tycker jag.


visst är vi alla ansvariga för våra handlingar.

vad säger du om valet att köpa skvallertidningar ( dvs köpa det som är moraliskt fel) är det också moraliskt fel?
 
ariadne skrev:
visst är vi alla ansvariga för våra handlingar.

vad säger du om valet att köpa skvallertidningar ( dvs köpa det som är moraliskt fel) är det också moraliskt fel?

Genom att köpa se och hör (till exempel) har man ju på sätt och vis valt att stödja den verksamhet som den tidningen står för. Samtidigt tycker jag inte att man ska dra för stora växlar på saker och ting. Men om man ställer saker på sin spets så... =)

Ett skarpare exempel kan vara att köpa bensin från ett bolag som inte följer miljöregler eller ett par jeans från ett företag som utnyttjar barnarbetare.

I samtliga fall måste man ju känna till det som eventuellt är omoraliskt och ändå välja att stödja det för att det ska kunna ligga någon till last.

I grund och botten är moral något mycket personligt och det är ju jag själv som ska se mig själv i spegeln varje morgon. Men som sagt proportioner...
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.