mipert
Aktiv medlem
Ibland dyker diskussioner upp om hur det fungerar med skärpedjup och olika brännvidder.
Det fungerar ju så att det är bländaren och avbildningsskalan som avgör skärpedjupet.
Det vill säga, om du fotograferar en person i helfigur med 50 mm objektiv och sedan backar så du får samma storlek på personen med ett 200 mm objektiv så blir skärpedjupet detsamma. Perspektivet ändras, till exempel ser bakgrunden lite mer ”hoptryckt” ut, men, skärpedjupet är detsamma.
Jag har haft förmånen att vid några tillfällen assistera Ewa-Mari Johansson, en av Sveriges bästa modefotografer.
Hon är en ”bländare 4 fotograf” det vill säga hon jobbar oftast med bländare 4 för att få ett visst skärpedjup.
Tänk att ett antal modebilder skall fotograferas och de skall tas i olika miljöer i halvfigursutsnitt. Då sätter man modellen på plats och fotografen flyttar sig runt för att hitta rätt vinkel och avstånd som ger den bild som eftersträvas. Sedan väljer man ut den brännvidd som ger det utsnitt av bilden som behövs.
Och bilden tas med bländare 4.
Sedan gör man nästa uppsättning, kanske går man till en gränd utanför studion, och återigen placeras modell och fotograf ut så bilden blir på bästa sätt med perspektiv och utsnitt av bakgrund.
Och fotografen väljer ut den brännvidd som ger en modell i halvfigur.
Och fotograferar med bländare 4.
Hela tiden får man samma skärpedjup i bilden trots att man fotograferar med olika brännvidder, från 50 mm till 300 mm.
Det är tvärtom mot vad man vanligen gör, nämligen går ut med en viss brännvidd ”för att 180 mm ger så kort och trevligt skärpedjup” och sedan flyttar sig runt för att få rätt utsnitt i bilden.
Man skall ju egentligen välja fotografposition för att få den bild man vill, sedan väljer man brännvidd.
Om man bara har ett 35 mm objektiv är man lite låst förstås, men, principen är värd att tänka på.
Det är bra att ha en liten kartongskiva, som du skurit ut en rektangel med samma proportioner som negativformatet i, med dig för att titta igenom när du letar bildutsnitt.
Det fungerar ju så att det är bländaren och avbildningsskalan som avgör skärpedjupet.
Det vill säga, om du fotograferar en person i helfigur med 50 mm objektiv och sedan backar så du får samma storlek på personen med ett 200 mm objektiv så blir skärpedjupet detsamma. Perspektivet ändras, till exempel ser bakgrunden lite mer ”hoptryckt” ut, men, skärpedjupet är detsamma.
Jag har haft förmånen att vid några tillfällen assistera Ewa-Mari Johansson, en av Sveriges bästa modefotografer.
Hon är en ”bländare 4 fotograf” det vill säga hon jobbar oftast med bländare 4 för att få ett visst skärpedjup.
Tänk att ett antal modebilder skall fotograferas och de skall tas i olika miljöer i halvfigursutsnitt. Då sätter man modellen på plats och fotografen flyttar sig runt för att hitta rätt vinkel och avstånd som ger den bild som eftersträvas. Sedan väljer man ut den brännvidd som ger det utsnitt av bilden som behövs.
Och bilden tas med bländare 4.
Sedan gör man nästa uppsättning, kanske går man till en gränd utanför studion, och återigen placeras modell och fotograf ut så bilden blir på bästa sätt med perspektiv och utsnitt av bakgrund.
Och fotografen väljer ut den brännvidd som ger en modell i halvfigur.
Och fotograferar med bländare 4.
Hela tiden får man samma skärpedjup i bilden trots att man fotograferar med olika brännvidder, från 50 mm till 300 mm.
Det är tvärtom mot vad man vanligen gör, nämligen går ut med en viss brännvidd ”för att 180 mm ger så kort och trevligt skärpedjup” och sedan flyttar sig runt för att få rätt utsnitt i bilden.
Man skall ju egentligen välja fotografposition för att få den bild man vill, sedan väljer man brännvidd.
Om man bara har ett 35 mm objektiv är man lite låst förstås, men, principen är värd att tänka på.
Det är bra att ha en liten kartongskiva, som du skurit ut en rektangel med samma proportioner som negativformatet i, med dig för att titta igenom när du letar bildutsnitt.
