HenningE
Aktiv medlem
Jag halkade in på en diskussion om hur snabbt man kommenterade bilder och såg några kommentarer om att man blev ledsen eller irriterad när andra avfärdade bilder man jobbat med i timmar eller dagar med en axelryckning.
Jag kom då att tänka på en intervju jag hörde i P1 häromdagen med en konstforskare som menade att konstnärer nu för tiden har det jättesvårt att kommunisera med sina "konsumenter" eftersom vi numera saknar ett gemensamt bildsymbolspråk / grammatik som man kan använda sig av när man skapar. (till skillnad mot forna tiders konstnärer som arbetade med ett stort och omfattande religiöst symbolspråk) Det samma gäller ju i hög grad foto. Det är lätt att ta till sig konkreta bilder på djur eller fåglar eller rena porträtt. Så fort man försöker att säga mer än det uppenbara i sina bilder stöter man fort på problemet att vi inte har samma referensramar, och resultatet blir då en axelryckning eller "fult".
I en kommentar till en bild tidigare idag skrev jag att en bra titel är halva bilden, och så kan faktiskt vara fallet många gånger. På samma sätt är min fascination för Hagaserien byggt på samarbetet mellan text och bild som i just det fallet fungerar till mer än hundra procent. Utan texten skulle bilderna visserligen fortfarande vara tekniskt bra, men eftersom jag inte har någon anknytning till Haga skulle jag troligen reagera med en axelryckning.
Om man håller på med experimentell fotografi, tänk då på att vi andra inte alls har varit del av den process som skapade bilden, och ibland kanske det krävs en berättelse eller en förklaring till varför bilden ser ut som den gör. Ibland kanske räcker det med en kraftfull titel.
mvh
/Henning
Jag kom då att tänka på en intervju jag hörde i P1 häromdagen med en konstforskare som menade att konstnärer nu för tiden har det jättesvårt att kommunisera med sina "konsumenter" eftersom vi numera saknar ett gemensamt bildsymbolspråk / grammatik som man kan använda sig av när man skapar. (till skillnad mot forna tiders konstnärer som arbetade med ett stort och omfattande religiöst symbolspråk) Det samma gäller ju i hög grad foto. Det är lätt att ta till sig konkreta bilder på djur eller fåglar eller rena porträtt. Så fort man försöker att säga mer än det uppenbara i sina bilder stöter man fort på problemet att vi inte har samma referensramar, och resultatet blir då en axelryckning eller "fult".
I en kommentar till en bild tidigare idag skrev jag att en bra titel är halva bilden, och så kan faktiskt vara fallet många gånger. På samma sätt är min fascination för Hagaserien byggt på samarbetet mellan text och bild som i just det fallet fungerar till mer än hundra procent. Utan texten skulle bilderna visserligen fortfarande vara tekniskt bra, men eftersom jag inte har någon anknytning till Haga skulle jag troligen reagera med en axelryckning.
Om man håller på med experimentell fotografi, tänk då på att vi andra inte alls har varit del av den process som skapade bilden, och ibland kanske det krävs en berättelse eller en förklaring till varför bilden ser ut som den gör. Ibland kanske räcker det med en kraftfull titel.
mvh
/Henning
