Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

FX eller DX för makrofotografering

Produkter
(logga in för att koppla)
Är på väg att byta kamera, men är osäker på om FX eller DX är bäst för min del. Fotar gärna tidigt på morgonen och vill gärna undvika brus, vilket talar för FX. Samtidigt blir ju skärpedjupet så otroligt litet vid makrofotografering och då kanske det faktum att man måste minska bländaren för att bevara skärpedjupet och därmed öka ISO tar ut varandra? Några med erfarenhet från makrofotografering som vill ge mig ett råd vad gäller fördelar/nackdelar?
Tack på förhand! Mvh Anette Ekmark
 
Jag skulle säga att det går att krama ut lite till ur en pixelstinn Fx på vissa motiv. Men att det är en balansgång mellan skärpedjup diffraktion iso och slutartid. Om du "stackar" bilden vinner det större formatet.

Micke.
 
Tack för ditt svar! Jag är också inne på att en Fx kanske är att föredra. Jag fotar dock ofta utan stativ så då blir det svårt att stacka. Mvh Anette
 
Ja, på makroavstånd (och F8.0+ på en DX-kamera, motsvarande F11+ på en FX) tar fördelarna ut varandra rent bildtekniskt. Det som då kvarstår är att DX-formatet ger ett lite mindre / lättare paket totalt sett - högst säkerligen också billigare.

Men har du inget emot kort skärpedjup i övriga sammanhang ger FX bättre lågljusmöjligheter.
 
Titta också på vilka möjligheter du har vad det gäller ljus - ofta är vinsten med en bra makro-blixt (eller mindre ring-blixt) betydligt större än den man får av att köpa ett dubbelt så dyrt kamerasystem...
 
Ja, på makroavstånd (och F8.0+ på en DX-kamera, motsvarande F11+ på en FX) tar fördelarna ut varandra rent bildtekniskt. Det som då kvarstår är att DX-formatet ger ett lite mindre / lättare paket totalt sett - högst säkerligen också billigare.

Men har du inget emot kort skärpedjup i övriga sammanhang ger FX bättre lågljusmöjligheter.

Men vinner jag inte lite med Fx om jag tar "samma bild" på ett motiv som inte kräver skärpedjup, i storlek som den mindre sensorn. Jag fyller ut bägge formaten alltså, har mer förstoring på Fx.

Micke.
 
Senast ändrad:
Tack för ditt svar! Bra att få det tekniska klargjort. Vikten är ju onekligen inte heller att bortse ifrån, särskilt inte när man fotar på frihand.Inte alls lätt att avgöra...
Mvh Nettan
 
Jag antar att du redan har tänkt på detta, men kanske inte alla som läser tråden har det.
Om du t ex använder ett makroobjektiv med max avbildningsskala 1:1, vilket är det vanligaste, så krävs det med en FX-kamera att motivet är minst 24x36 mm för täcka hela bilden, medan det räcker med15,8x23,6 mm med en DX.
I praktiken kan du alltså få "mer makro" med en DX-kamera.

Olle
 
Jag har tänkt på det, men tänker att jag istället för 90 mm macro 2,8 kanske skaffar ett 150 mm 2,8. Ger då något mer förstoring (har nikon) med en D700 än min gamla D80, men jag tänker att ljuskänsligheten och pixelkvaliten kanske väger upp det betydligt tyngre paket som det ju blir. Kostar ju samtidigt betydligt mer...
Tack för ditt svar!/ Anette Ekmark
 
Ett längre makro påverkar inte avbildningsskalan utan enbart arbetsavståndet, så avbildningsskalan blir lika eftersom du flytttar närgränsen bakåt

Men jag får erkänna att det som olle skrev om, hade jag inte alls tänkt på. Eftersom jag i huvudsak fotar makro och med tele så kanske jag ska vara kvar i DX

Hm, olle stämmer detta? Är det verkligen så "illa"
 
Senast ändrad:
Jag har tänkt på det, men tänker att jag istället för 90 mm macro 2,8 kanske skaffar ett 150 mm 2,8. Ger då något mer förstoring (har nikon) med en D700 än min gamla D80, men jag tänker att ljuskänsligheten och pixelkvaliten kanske väger upp det betydligt tyngre paket som det ju blir. Kostar ju samtidigt betydligt mer...
Tack för ditt svar!/ Anette Ekmark

Jag vet inte vilket 150mm du tänker på men de flesta makroobjektiv ger en maximal avbildningsskala på 1:1, ett föremål som är 10mm blir alltså 10mm på sensorn.

Den fördel som jag kan se med Fx (om du har likvärdiga sensorer) är om du fotograferar låt oss säga ett frimärke och du har möjlighet att låta motivet fylla ut hela sensorn så vinner Fx.

Micke.
 
Ett längre makro påverkar inte avbildningsskalan utan enbart arbetsavståndet, så avbildningsskalan blir lika eftersom du flytttar närgränsen bakåt

Men jag får erkänna att det som olle skrev om, hade jag inte alls tänkt på. Eftersom jag i huvudsak fotar makro och med tele så kanske jag ska vara kvar i DX

Hm, olle stämmer detta? 1:1är väl att tex flugan fyller upp sensorn, och att det inte spelar någon roll hur stor sensorn är?

Skalan är absolut; dvs skala 1:1 innebär att man kan fokusera på något som är lika stort som sensorn.

Fotar du av en linjal så nära du bara kan, gör en 1:1 förstoring att du får med 24mm linjal på bredden med en APS-kamera, och 36mm på bredden med en FX-kamera.

Så det man egentligen ska räkna när man tittar på makro-delen är pixelupplösningen du får. En D7000 ger med ett 1:1 makro:
24mm / 4928 pixlar = 205 pixlar per mm
En D700 ger:
36mm / 4256 pixlar = 120 pixlar per mm

Upplösningen kvittar dock när man går upp mot F11-16 (på DX/FX), då formaten blir diffraktionsbegränsade. Här uppe i bländartal är alla format "skärpedjupsbegränsade", dvs ett visst skärpedjup ger samma verkliga upplösning på alla format. Från kompaktkamera till mellanformat.

Längre ner i bländartal ger större foramt oftast bättre bildskärpa [för samma skärpedjup). Exempelvis ger FX+150/4.0 ungefär samma utsnitt och skärpedjup som DX+90/2.8. Och jag lovar, då är 150F4-kombon betydligt skarpare...

Låter man sedan FX ha kortare skärpedjup (jämför på samma bländartal) kommer FX ha ett brusövertag, därför att den tar emot mer ljus per sekund.
 
Men stoppar vi in Nikon D800 i ekvationen så är pixeldensiteten nästan exakt den samma 7360/36=204,4.

Micke.
 
Och.... ca 15,000 kr dyrare. Inte helt oväsentligt för de allra flesta. Men visst är det en trevlig kamera på alla sätt och vis?

För dessa 15 får man ganska mycket objektiv.
 
Man tackar för kunskapen. Så kortfattat så gör man precis samma förlust i makro som man gör i teleläget, så det är faktorn 1,5 som inte sensorn "fylls ut", skulle jag tro, med själva objektet allså.

I tele så kan man ju betala sig ur det med en jättesäck med pengar men i makro så kan man i princip inte hitta ett objektiv som gör detta, så man måste därför börja med mellanringar/försättslins för att komma tillbaka till samma bildstorlek. Har själv funderat på D700 men eftersom jag redan idag måste beskära mina bilder i DX för att få rätt utsnitt så blir det ju inte många pixlar kvar om jag gör samma på D700. Betyder att det då skulle bli en D800, och tömma säcken där. Hmmm
 
Jag funderar på att när vi närmar oss sommaren igen skaffa en Nikon 1 med F-mount adapter för makrofoto. Har konstaterat att då man ligger nära närgränsen är det förbannat hopplöst att nära närgränsen få tillräckligt skärpedjup med FX, och inte ens 1:1 räcker speciellt långt. Skärpan mitt Sigma 105/2,8 makro levererar är absolut tillräcklig även för hård beskärning av bilden men man förlorar pixlar. Med den mindre CX-sensorn får man mycket större arbetsavstånd vid samma skenbara förstoringsgrad, och behöver kanske inte blända ner lika mycket. Plus att man når ännu större skenbar förstoringsgrad vid närgränsen så resultatet ser ut som man använt ett makro med förstoringsgraden 2,7:1.

Fokusstacking i all ära, men det är inget jag själv känner att jag orkar börja fippla med. Är övertygad om att CX-sensorn skulle leverera fullt tillräckligt bra kvalitet för mina behov.
 
Har provat lite lätt med J1 + 105/2.8VR, funkar jättebra - MEN - paketet är lite "otympligt". Man får inget riktigt grepp om paketet, det är liksom mycket mer objektiv än kamera....

Bilderna blir jättebra, ska se om jag hittar lite exempel.

Vad det gäller skärpedjupet så finns det egentligen ingen "jättevinst" med J1/V1, faktiskt går det ganska precis lika bra med D5100 eller D7000 (och ett längre objektiv) då isf.

Största skillnaden med en mindre sensor är ganska exakt "crop-faktorn" i ALLA sammanhang - arbetsavstånd, ökat brus, ökat skärpedjup - med en sensor som är hälften så stor får man (med samma objektiv, samma bländartal)
*dubbla arbetsavståndet
*dubbla skärpedjupet
*dubbla brusmängden

[för samma målförstoring i bilden, då t.ex att "fylla bilden" med en tändsticksask].
 
Hej! Tack för alla era informativa svar! Jag försöker bli lite klokare och gnuggar knölarna där uppe…
En liten jämförelse mellan Nikon D300 (DX) och Nikon D700 (FX) som båda har 12 Mpxl.

Om jag vill fotografera ett motiv som är 24 mm brett så tänker jag att DX-formatet oftast är bättre eftersom motivet då täcker hela sensorn vid närgränsen (avbildningsskala 1:1) och bilden inte behöver beskäras, samtidigt som en stor del av pixlarna skulle behöva beskäras bort med FX-formatet.

Om motivet istället är 36 mm så fyller motivet sensorn på FX, vid närgränsen. Fotar jag då med DX så får jag istället öka arbetsavståndet för att fånga samma motiv. Jag får dock motivet i båda fallen fördelade på 12 Mpxl där dessa pixlar på FX är betydligt ljuskänsligare. FX ger mindre skärpedjup vid samma bländare. Jag räknar dock med att jag kommer att vilja få samma skärpedjup och därmed blir tvungen att minska bländaren (från t ex 4,0 till 5,6) på FX:n. Det jag då är fundersam över är om detta kommer att ”äta upp” hela nyttan av att byta till FX eftersom minskad bländare även kan medföra ett högre ISO om det är dåligt ljus. Samtidigt gör väl en minskad bländare vid de här bländartalen att objektiven får bättre skärpa.

Jag tolkar dock ditt svar; joakim Bengtsson; ”Längre ner i bländartal ger större format oftast bättre bildskärpa [för samma skärpedjup). Exempelvis ger FX+150/4.0 ungefär samma utsnitt och skärpedjup som DX+90/2.8. Och jag lovar, då är 150F4-kombon betydligt skarpare...”
som att FX:n är bättre (om man bortser från pris och tyngd).

Ökat arbetsavstånd är ju ofta en fördel, men då motivet är 36 mm och FX är att föredra så tänker jag att arbetsavståndet kan ökas genom att byta 90mm 1:1 mot 150mm 1:1.

Har jag fattat rätt?
Har jag missat några andra faktorer?

Håller med om, Dahlen, att D800 inte vore helt fel, men det är ju det där med säcken där hemma…
Mvh Anette Ekmark
 
Det här med "förstoring" igen...

Säg att du behöver 1:1 på FX kameran, för att du ska fota något som är 36mm brett. Då hamnar du på MFD (min. focusing distance) med 150mm + FX (objektivet fokuserat så nära det går, 1:1)

Men ska du fota nåt som är 36mm brett behöver du ju inte 1:1 på DX... Det räcker med 1:1.5 för att något som är 36mm brett för att fylla en APS-sensor! Arbetsavståndet blir då alltså (på ett ungefär!) detsamma med 90mm på DX. 90mm-objektivet måste inte fokuseras på närgränsen, utan lite längre fram, och får ändå med samma motiv.

Man MÅSTE alltid ta med motivet som basparameter när man jämför kameror. Annars blir det bara fel. Som diskusionen "FX har mer skärpedjup" - där många ganska förvirrat upprepar den iofs sanna devisen att 50mm F2.0 ger kortare skärpedjup på DX än på FX. Det man då glömmer är att man man måste backa 1.5ggr längre med DX-kameran för att få med lika mycket av motivet - och då ser det helt plötsligt väldigt annorlunda ut.
 
Finns det en ideal sensorstorlek?

Funderar lite på tankegångarna i den här tråden.
Visserligen gäller TS fråga en jämförelse mellan DX och FX (mellan APS-C och Småbild), men ändå. Om det finns argument för att APC-S är bättre för macro än Småbildsformatet, finns det då anledning att misstänka att ju mindre sensor desto bättre för macro?
Eller finns det ett idealt sensorformat som alltid kommer att vara bäst?

Petter ...
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.