Alltid kul att diskutera rallyfoto, så jag hakar på!
Vad jag brukar tänka på primärt är det som väl alla vet men som inte alltid är så lätt att genomföra, nämligen att få farten att synas på bilderna. Detta kan ju lösas på olika sätt, står man långt ifrån och kör med tele så får det vara ett lyft eller ställ eller något annat som gör att bilen uppför sig på ett lite annorlunda sätt. Har man möjlighet att komma nära så är ju panorering ett bra val, men inte alltid så lätt att lösa snyggt. Jag har misslyckats med en mängd panoreringar, så jag vet. :/ Ett annat problem är när det börjar bli rejält mörkt, så att det krävs blixt. Så länge det omgivande ljuset räcker till för att skapa rörelse i bilden går det ofta att få till hyfsat, men när det är helt mörkt blir det inte så kul bilder.
Brännvidder brukar för mig variera mellan motsvarande 27 och 640 mm, vilket jag har löst med ett Tokina 17 mm, ett Canon 28-105 och ett Canon 100-400. Det beror ju så mycket på vad man kan få för plats, på Svenska rallyt så använde jag nog mest 100-400:at, medans jag på helgens Snow rally i Östersund hade ackreditering och använde 17 mm ganska mycket eftersom jag kunde komma så pass nära. På sådana lite mindre rallyn kan man ju också ganska lätt undvika publikplatserna och istället knalla ut i skogen och ställa sig på platser som man väljer ut med sitt eget sunda (?) förnuft, även utan ackreditering.
I 99% av fallen förlitar jag mig på följande autofokus, däremot förinställer jag den där jag vet att bilen blir synlig så att kameran inte behöver söka så långt efter skärpan. På senare tid har jag dock blivit alltmer frustrerad med autofokusen i min 10D, så en kamera med rejält snabbare AF (typ 1D) står mycket högt på önskelistan. De enda tillfällen jag inte har använt AF utan förfokuserat och tryckt av är när bilarna blir synliga först när de redan lyft, för då går det så fort att min kamera inte hinner med, jag vet inte hur det skulle fungera med proffsmodellerna, det lär väl visa sig framöver någon gång, hoppas jag.
Exponeringen beror på situationen, som allt annat.
Jag brukar ta några provbilder på förbilarna och kolla hur histogrammet ser ut och sedan justera värdet om det behövs och köra manuellt. Detta i situationer då bilarnas strålkastare kan förväntas lysa in mer eller mindre i objektivet, för då blir mätaren riktigt lurad. Detta händer särskilt ofta med Subaru Impreza för övrigt, det verkar vara något extra lurt med deras strålkastare.
Om inte strålkastarna är något problem, dvs om jag tar bilder mer från sidan så brukar jag köra med tidsförval och ställa in tiden på något lämpligt värde, det får man nästan prova sig fram till själv och se vad man klarar av, tror jag.
Ett sätt att göra det lite lättare att få bra panoreringar kan vara att köra med långa slutartider och upplättningsblixt, det kan se rätt läckert ut.
Angående slutartiderna så tror jag ju som sagt att det är ganska individuellt, men jag har några riktvärden som jag brukar prova med först för att se om det fungerar i just den situationen. När jag vill frysa ett lyft eller ett ställ så brukar jag sikta på runt 1/1000, och panoreringar brukar hamna på någonstans mellan 1/40 och 1/125, beroende på bilarnas hastighet och mitt avstånd till dem, etc. Den längsta tiden kan för övrigt förlängas en aning om jag kör med upplättningsblixt.
Som avslutning bifogar jag en panorering i 1/40 sek med 17 mm och upplättningsblixt, jag satt på huk ungefär 1-2 meter från vägen, men hade iallafall ett träd vid sidan av mig som jag hoppades skulle lindra smällen litegrann om de skulle tappa kontrollen. Det gick för övrigt inte så jättefort här, med två skarpa kurvor strax efter varandra. Kameran var inställd manuellt, just för att inte strålkastarna skulle kunna lura mätaren.
