Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Fotokonst per definition

Produkter
(logga in för att koppla)

jarnander

Ny medlem
När en bildkonstnär inom etablerade områden säljer ett verk kan man se två hududlinjer.
1. Det finns bara ett orginal, te.ex en oljmålning med påtecknad signatur av upphovsmannen
2. När det gäller verk som mångfaldigats i flera exemplar, t.ex. en litografi, ges oftast en anvisning på verket om upplaga och det aktuella verkets nr i upplagan. Plåtar eller andra reproduktionsförlagor makulëras därefter.

Vag äller för fotografiska konstverk?
 
Det finns inget som gäller generellt. Varje fotograf är fri att göra som hon vill.

Vanligt är att man gör en numrerad upplaga och numrerar bilderna t ex 4/25 – bild 4 av 25 stycken. En del gör bara ett ex av varje bild. En del kör obegränsat och onumrerat.

Så länge man är ärlig med det man gör och håller sina upplagor så är det bara att göra som man vill.
 
Jag är styrelselédamot i en konstförening och vurmar en del för fotokonsten. De frågor jag väckt är av stor betydelse för fotokonstens ekonomiska utveckling. Vem vill betala några tusen kr för ett fotografisk konstverk om det återfinns hos grannen som inte betalat ngt alls.

Om marknaden skall bli hanterber och lönsam för fotokonstnärer bör ett system eller en norm utvecklas som liknar den för tex litografier
 
Jag ser inga problem i att olika fotografer gör olika. Att tvinga alla att bara gör ett ex av varje bild eller att alltid ha numrerad upplaga lär knappast gå att genomdriva.

Det som är viktigt för en köpare är att de vet vad som gäller för den bild de köper. Själv har jag både numrerade och onumrerade upplagor. En del köpare tycker det är viktigt med numrering och är beredda att betala för det. Andra struntar helt i numrering och köper för att de gillar motivet och priset är rimligt.

Förstår inte vad du menar med "Vem vill betala några tusen kr för ett fotografisk konstverk om det återfinns hos grannen som inte betalat ngt alls." Skulle samma fotograf sälja sina bilder både dyrt och ge bort dem gratis?
 
Jag tycker rent allmänt att saker är värda exakt vad någon är beredd att betala för det. Om det är konstnärligt eller bara fråga om bildförsäljning så tycker jag absolut inte man skall arbeta fram några normer. Det är bara kulturfäigt.

Om man tar en bild som man själv tycker går utanpå allt annat sätter man ett pris på bilden som man tycker är skäligt. Sen är det upp till köparen att betala om man vill, eller att avstå köpet. Antingen är priset rätt och bilden tillräckligt attraktiv för att någon skall betala eller så är inte bilden tillräkligt unik eller för dyr för att vara intressant för eventuell köpare. Konstigare är det inte.

En massa trick för att höja exklusiviteten är tex att framställa i ett enda exemplar, eller numrerade serier, trycka på väv eller praktiskt taget vad som helst för att göra bildern mer intressant/attraktiv för en presumtiv köpare.

Några fotografer lyckast trolla fram mirakel med kameran och gör det så bra att det finns folk som är villiga att betala för det. Därmed betyder det inte att alla som fotograferar skall ha betalt efter någon norm som någon fakultet har bestämt.

För enligt min mening finns inga objektiva normer för hur kvalitativt fotografi skall se ut. Det handlar enbart om vad man tycker. Precis som vilken låt som skall vinna melodifestivalen. Eller vilken film som skall vinna oscar, vilken bok som skall kunna lånas på biblioteket.

Rent personligt tycker jag det är mycket större värde att sälja billigt i stora upplagor om totalvinsten densamma, än att sälja dyrt och få behålla det mesta. Jag har inte heller några problem med att sälja bilder billigt eller rent av gratis. Det är upp till säljaren att bestämma.
 
Fotokonst per definition.

Hej Carl-Johan.
Det finns något som skiljer bildkonstnärer och fotografer åt.När bildkonstnärern väl har gjort sin bild/tavla, med undantag för bilder/tavlor med "tryckprincipen", så är det bara en bild.Allt annat blir kopia. Konstnärer är inte inriktade på att göra mera än en unik tavla.Har själv ett barn med 5 år på konsthögskola.Konsten har haft den tradition att det blir en unik tavla.
Jag gör precis som Stina att jag har en begränsad upplaga av bilder/fotografier i en storlek är trevligt för köparen. Jag gör också som så att den inramad och klar.Mitt pris är vad jag tror att det är värd.Att komma med någon norm för detta är inte något som fotografin idag skall slå in på.Det är inte så länge sedan som det överhuvud taget blev priser på fotokonst.Att tex. sälja sin fotokonst via gallerier eller liknade är fortfarande svårt.Synen på fotokonst är lite svag hos gallerierna.Man måste vara ett känt namn för att överhuvud taget få ställa ut och då kunna sälja.Även m jag nu har haft några olika utställningar.Så dom flesta säljer själv via olika sätt.
Att som någon skriver ge bort sina bilder, är för mig det samma som att man säger till omgivningen "Du det här är bara skit, så du kan få det om du nu vill ha det".Det finns ingen snickare, eller annan yrkesutövare som säger "Jag är bara så dålig i mitt yrke att du kan låta mig få arbeta för dig utan kostnad".
Tyvärr har det digitala tekniken medfört ett antal märkliga syner på bildens värde. Men det kanske är en annan tråd på detta forum.
 
Jag håller med Stina D. Varje fotograf får själv bestämma hur många "original" av hennes/hans bilder kommer det att finnas. Och köpare får finna sig i det eller låta bli. Så gör man ju inom litografi, koppartryck osv. Varför skulle det inte fungera för fotokonst?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar