Marcus Häggström
Aktiv medlem
En liten krönika jag skrev för Söderhamns kameraklubbs medlemsblad Reflexen:
Att fotografi är ett mäktigt vapen i politiska sammanhang visste jag men det kunde få mig att bli efterspanad för förberedande av brott har aldrig slagit mig tidigare.
Min anställning hos kommunen ligger numera i Informationsenheten även om jag arbetar med projektet Ungdomslyftet. Eftersom kommunen lider av konstant brist på fotografier får jag ofta frågan från kollegorna om fotografier och nu har det även köpts in en ordentlig fotoutrustning. En solig vårdagsmorgon bestämde jag mig för att fotografera fastigheten Mården och dess glasfasad. En fasad som ur ett grodperspektiv får en att ana en skyskrapa i självaste småstaden. Efter ett par foton på olika avstånd och perspektiv begav jag mig på ett möte hos studieförbundet NBV.
Efter mötet dröjde jag mig kvar i solgasset utanför källarlokalen och samtalade med en kollega från socialtjänsten. I förbifarten noterade jag att både Polis och Securitas patrullerade centrum i större utsträckning än annars och funderade på vad som nu stod på. Väl åter på kontoret ringde närpolischefen som harklande undrade om det kunde ha skett någon förväxling.
Min fotografering hade utlöst ett större säkerhetspådrag... Extra vakter hade satts in i Nordeabankens lokaler, Securitas och Polis patrullerade av centrum både civilt och i uniform. Detta då banken slagit larm om att en mystisk individ rekognoserat vid deras lokaler med en kamera...
Närpolischefen åkte ned till banken för att förklara att det var kommunens samordnare i ungdoms- och drogfrågor som fotograferat och att de kunde avblåsa bevakningen. Som ett brev på posten kom repliken att det minsann sist var en polis som rånade deras bank...
Händelsen utlöste minst sagt en hel del skratt både i Rådhuset och på Polisstationen. Själv funderar jag på om jag ska raka bort skägget eller om jag bor i Grönköping.
Att fotografi är ett mäktigt vapen i politiska sammanhang visste jag men det kunde få mig att bli efterspanad för förberedande av brott har aldrig slagit mig tidigare.
Min anställning hos kommunen ligger numera i Informationsenheten även om jag arbetar med projektet Ungdomslyftet. Eftersom kommunen lider av konstant brist på fotografier får jag ofta frågan från kollegorna om fotografier och nu har det även köpts in en ordentlig fotoutrustning. En solig vårdagsmorgon bestämde jag mig för att fotografera fastigheten Mården och dess glasfasad. En fasad som ur ett grodperspektiv får en att ana en skyskrapa i självaste småstaden. Efter ett par foton på olika avstånd och perspektiv begav jag mig på ett möte hos studieförbundet NBV.
Efter mötet dröjde jag mig kvar i solgasset utanför källarlokalen och samtalade med en kollega från socialtjänsten. I förbifarten noterade jag att både Polis och Securitas patrullerade centrum i större utsträckning än annars och funderade på vad som nu stod på. Väl åter på kontoret ringde närpolischefen som harklande undrade om det kunde ha skett någon förväxling.
Min fotografering hade utlöst ett större säkerhetspådrag... Extra vakter hade satts in i Nordeabankens lokaler, Securitas och Polis patrullerade av centrum både civilt och i uniform. Detta då banken slagit larm om att en mystisk individ rekognoserat vid deras lokaler med en kamera...
Närpolischefen åkte ned till banken för att förklara att det var kommunens samordnare i ungdoms- och drogfrågor som fotograferat och att de kunde avblåsa bevakningen. Som ett brev på posten kom repliken att det minsann sist var en polis som rånade deras bank...
Händelsen utlöste minst sagt en hel del skratt både i Rådhuset och på Polisstationen. Själv funderar jag på om jag ska raka bort skägget eller om jag bor i Grönköping.
