Fotograferingshumör ?!?!?!

[ekfeldt]

I dag satt jag & pluggade till en tenta i digitalteknik.

Jag blev trött/irriterad över att jag inte fixade en viss uppgift & ångesten & illskan växte inom mig.
Fan, Jag tar en paus.(12:00)
Tänkte sätta mig & kolla fs lite men jag förblev stående mitt i storarummet ett tag.

Jag plockade av kameran från stativet & gick ut på balkongen.
Rätt vad det var så låg jag på mage på balkongen & letade fibrilt efter sjyssta kompositioner på blommorna min sambo planterat.
Jag hittade nåt bra & sköt några bilder.

Nu! (01:07) kom jag på vad jag egentligen gjort & grubblar däröver lite grand.

Är det inte så att fotografering är beroendeframkallande ?

Jag menar...
En rökare tar ju en cigg när han/hon är rastlös/irriterad/mm.

En fotograf, (Jag), tar ett par bilder under dessa förhållanden.
Ok. Jag röker ovanpå allt detta.
Men ändå.

En annan sak är ju terapin/meditationen.
Man tänker helt enkelt inte på något annat än:
Kompositioner, tider, bländare, ljus, mörkrum, nya coola saker till kameran, mm under själva "fotosessionen".

Jag har inte lagt någon stor eftertanke vid detta innan. det bara slog mig nu & jag är nyfiken på hur andra fotografer funkar.

Kanske som vissa musiker fotar ni bara när ni är skitförbannade & helst av allt vill slå sönder ett hotellrum, eller kanske ni bara tar bilder när tårarna sprutar. Kanske tar man bilder för att BYGGA UPP en känsla.

Wow !
Var var jag ?
Jag försvann där ett tag va ? hehe

Vet inte om någon finner detta intressant efter mina utsvävningar/tankar.
Se det som ett fritt forum att uttrycka hur & under vilka förhållanden ni helst/oftast fotograferar.

Tjennahej. så länge.

 

[liptonius]

Helt normalt

Jag anser att ditt beteende verkar heltnormalt sånär som på att du nu ger upp så lätt.
Klockan är ju bara barnet

Pappi

 

[prinsen]

Japp, det är beroende framkallande.

Jag är likadan

Får jag några minuter över så är jag där å fotograferar.

Kul.
Men jag röker nog en hel del förmycket.
*som vissa har påpekat *

 

[redrosie]

Jo jag håller med om att man blir lite konstig när man börjar fota.Vart man än går söker ögonen motiv.Må vara i hemmiljö,i affären eller vartsomhelst...Hände sej att jag skulle handla på affären.Väl framme märkte jag att plånboken var hemma men kameran var med )

Men att gå ut och fota när jag inte känner för det blir sällan bra.Det är som om jag inte har "rätt ögon" med då..hittar inte motiv..

 

[pul]

beroende

är väl alla?
Håller med föregående talare att man går och letar motiv när man är ute och går, man blir irriterad när man inte har kameran med sig då det dyker upp ett härligt ögonblick...samtidigt så kan man inte gå ut och fota om man inte är sugen...
Så det går inte direkt att boka in en fotostund på kvällen för man vet inte riktigt om det är läge...
å andra sidan så kan man ibland göra det och missar man då den stunden av nån anledning så blir jag sur och grinig...då har jag gått och laddat inför kvällen för DÅ ska jag minsann ut och leta motiv...men så kommer nåt emellan som man inte planerat och så blir man sur *s*

 

[Sonnaren]

Jag vill ju inte lägga lök på laxen i den nyupptäckta fotolustan.....men det var inget bra exempel det där med att bli distraherad vid tentaläsning.
Vid "sista dagars heliga" -alltså det där sista råpluggandet inför en tenta är v a d s o m h e l s t intressantare än att läsa. Som jag minns det var det enda gången det blev riktigt bra städat, diskat eller sorterades papper (inte de som hade med tentan att göra dock). Biblioteksböcker lämnades tillbaka, promenader blev mycket viktiga m.m.
Ä'nte så?
Us

 

[ekfeldt]

Bulls eye !

Igår råkade det bli fotografering.

Fast egentligen menar jag nog att när humöret sviktar åt något håll så ligger fotandet nära till hands.