Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Fotografera himlen, nattetid?

Produkter
(logga in för att koppla)

sucram

Aktiv medlem
Hej!
Heter marcus. En natt var jag ut och gick och såg polstjätnan lysa starkt, drog fram min kamera, canon med sigma 55-200mm och tog ett kort, dåligt blev det. jag funderar på att fota stjärnor, och annat kanske nattetid, men jag måste komma nära. Finns det något bra objiktiv man ska anväda sig av? Är det 400mm som gäller, och sak det vara fast brännvid. Vad är skillnaden mellan en fast och en rörlig.

Mvh marcus

obs. Givetvis anvädner jag staiv när jag fotar så! d.s
 
"Komma nära" en stjärna är svårt, nåt vanligt objektiv räcker inte.
Skillnaden mellan 200mm och 400mm är inte speciellt stor när du fotar stjärnor, skulle jag vilja påstå.

Det är främst exponeringstiden du måste få in rätt.
Stativ är ett måste. En bra film med LÅGT iso-tal är vad du vill ha dessutom.
Vad var det som blev dåligt på bilderna du tog?

/Henri
 
Jo justja, skillnaden mellan en fast och en rörlig (dvs en zoom) är ganska tydlig, den ena är fast den andra är rörlig.
Den största skillnaden är i skärpan, fasta objektiv är (i nästan alla fall) skarpare än zoomar.

Själv använder jag endast fasta gluggar, känner inte något behov av zoomobjektiv för tillfället.

/Henri
 
Nattfotografering är alltid en intressant konst. Stativ är ett måste därför att slutartiderna blir mycket långa fotografiskt sett. Lågt ISO är alltid att rekomendera för bästa resultat.

Natthimlen har en tendens att flytta sig, vilket krävs att det tas hänsyn till. Detta märks tydligt efter tretiosekunder genom att stjärnorna ritar fartränder på filmen. Detta fenomen kan även bero på att jorden både roterar och flyttar på sig. För att kompensera denna effekt går det att ställa kamera på ett självroterande stativhuvud som roterar ett varv per dygn.

Det krävs rätt kraftiga teleskop för att komma nära stjärnorna. Närmaste stjärna ligger några års resa bort i ljusets hastighet, om vi bortser från vår egen sol. Resten ligger ännu längre bort.

Månen brukar gå bra att fotografera med vanliga teleobjektiv. Med 600 mm kommer man riktigt nära och kan se formationer på ytan. Månen är rätt stor och ligger inte allt för långt bort. Ljuset månen reflekterar är att betrakta som dagsljus. Att klara att fotografera månen i samma exponering som det av månljus upplysta landskapet kräver ett kraftigt avtonat gråfilet som släcker ljuset från månen. En varaingt på detta är att ta två bilder och lägga samman dessa efter exponeringen, eller dubbelexponera (vilket gör att månen kan placeras där den fungerar bäst i bilden).
 
sucram skrev:
Hej!
Heter marcus. En natt var jag ut och gick och såg polstjätnan lysa starkt, drog fram min kamera, canon med sigma 55-200mm och tog ett kort, dåligt blev det. jag funderar på att fota stjärnor, och annat kanske nattetid, men jag måste komma nära. Finns det något bra objiktiv man ska anväda sig av? Är det 400mm som gäller, och sak det vara fast brännvid. Vad är skillnaden mellan en fast och en rörlig.

Mvh marcus

obs. Givetvis anvädner jag staiv när jag fotar så! d.s

Skall du fotografera stjärnor med långt tele krävs långa slutartider vilket innebär att du måste ha en anordning som flyttar kameran i samma hastighet som jordrotationen.

Lättast är det med vidvinkel. 20/2,8 och 30-40sek ger runda stjärnor med 400ISO.
Bästa tiden är någon timme efter solndgången innan det blir för mörkt. Gärna med fullmåne och snö på marken.
Prov dig fram.
 
De går att få underbara bilder på stjärnhilmen med ett 50mm objektiv.

Krux nr 1 är att natthimlen är förhållandevis ljussvag. Det krävs exponeringar från minuter upp till timmar för att registrera ett visst objekt.
Hela området runt stjärbilden Orion t.ex. är en riktig färgprakt bara man kan exponera tillräckligt länge.

Ta vi Anromedagalaxen så tar den upp ca 5x månens diamater på himlen. problemet är att den är så ljussvag för oss 2 miljoner ljusår bort, så en mörk natt man kan bara se det ljusaste centralpartiet som en knappt skönjbar suddig fläck.


Krux nr 2 är då att man behöver få kameran att rotera motsatt jordrotationen. Till många teleskop kan man köpa en motor som vrider teleskopet motsatt jordrotationen.
En del har också ett fäste ovanpå där man kan sätta kameran.
Kameraadapter till själva teleskopet finns också.

Expert på Hornsgatan (nära Zinkensdamm T) säljer teleskop och tillbehör. Kolla med dem.
 
Tack så mycket för era svar, vad väldigt vänligt av er att svara så snabbt. Har en digital kamera, så man ser ju resultatet direkt vilket är skönt. Men gråfilter är bra då man vill få bort ljuset? Nått annat filter man kan köpa som är bra?

Mvh Marcus
 
Jag vet inte om det redan har sagts i klartext i den här tråden men en bra tumregel är att slutartiden får vara som längst 600/brännvidden. Med 200mm kan man alltså använda 2 sek utan at stjärnorna rör sig. Och om du använder riktigt långa tider kan det bli fina svansar efter stjärnor som rör sig.
 
600/brännvidden

detta gäller fullformat va, hur blir det på m43? 300/brännvidden?

Isf för mitt 400/5.6 så borde det bli:

300/400 = 0,75 sek?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar