Fast nu blev väl ändå resonemanget lite krokigt ...
Om man skall beskära mycket är det ju alltid bättre att utgå från en större yta, eftersom du då - efter beskärning - har mer yta kvar.
När det gäller kvalitet per ytenhet är den idag hyfsat likartad rakt över alla sensorer från sisådär entums hela vägen upp till mellanformat.
I mindre sensorformat än entums är det så att säga både bra och dåliga nyheter - i vissa avseenden är kvaliteten där generellt bättre (eftersom man kan kosta på små sensorer mer avancerad teknik), men det äts ofta upp av svagare färgfilter, hårdhänt signalhantering och annat man tar till för att maximera ljusinsamlingen och dämpa brus, något som alltid är ett bekymmer när man har liten yta.
Så hur skall man resonera då?
Jag skulle säga att vill man få bästa möjliga resultat på långa avstånd utan att det blir galet dyrt så får man kompromissa mellan två saker: a) så mycket sensoryta som möjligt och b) optik med tillräckligt snäv bildvinkel och tillräckligt hög ljusstyrka för att sensorn skall kunna producera vettig bildkvalitet.
Att köra mellanformat eller kanske mer realistiskt småbild (fullformat) innebär väldigt dyr optik för att uppnå de snäva bildvinklar man vill uppnå. Att köra liten sensor (som i superzoomkompakter á la SX60, P900, P1000 osv) ger visserligen väldigt snäva bildvinklar, men för lite sensoryta och därmed praktiskt användbar ljusinsamling (ekvivalent bländare). Så för stor sensor gör paketet för dyrt, för liten sensor ger för brusiga bilder.
Så smörzonen är nog någonstans mellan entumssensorer och APS-C.
Utbudet av entumskameror med snäva bildvinklar är inte så stort, i praktiken Sony RX10 III eller IV, Panasonic FZ1000 eller FZ1000 II eller Någon av Nikons 1-kameror med adapter för F-objektiv.
Utbudet av långa telen till Four Thirds börjar bli ok, men de som är bra är inte direkt billiga och begagnatmarknaden är än så länge liten (eftersom sådana objektiv inte funnits så länge).
Utbudet av långa telen som passar på APS-C-kameror är överlägset störst, oavsett om vi tittar på nya eller begagnade objektiv.
Slutsats: Det finns goda skäl att APS-C är vanligt bland djur- och fågelfotografer med en budget.