Fotografens hänsynstagande?

[Per]

Dagens GnällPelle:

Jag firade nationaldagen på torget i en mellanstor stad i tisdags; pompa och ståt framför rådhuset, med marschorkester och allt. Ganska god uppslutning var det faktiskt oxå, ett antal hundra personer stod förväntansfulla runt scenen och den del av torget där det skulle bli uppträdande, och jag var långt ifrån den enda som hade kameran med.

När det väl började dra ihop sig dök en fotograf upp, som jag utifrån mängden prylar runt midjan tippar var proffs. Under så gott som hela uppvisningen rörde han sig sedan mellan publiken och orkestern, även när han inte fotade aktivt, och gjorde ingen som helst ansats till att huka sig eller så. Resultatet blev förstås att han blev ett betydande inslag i hela uppvisningen, och att ingen annan kunde fota utan att ha honom och hans kameraväskor i förgrunden.

Har ingen aning om det är nåt man tar upp i en fotoutbildning, men nog borde väl lite vanligt hyfs kunna resultera i större hänsyn än så? De gånger jag fotat större tilldragelser har jag naturligtvis trippat fram ibland för att få bättre bilder, men man försöker väl i alla fall vara så osynlig som möjligt?

/Per



ps - fotade sambon o dottern i stället:

 

[MicaelKarlsson]

Det där skall väl inte behöva ingå i utbildningen till fotograf, det borde väl ingå i en vanlig, normal uppfostran. Folkvett trodde jag att det kallades och tyvärr saknas det hos en del vilket är trist.
Slut på mitt gnällpellande (eller vad det kan heta?)

Tycker du fick till en bra bild på sambo och dotter som nog kan vara svårare att återskapa. Barn växer ju en del.

 

[Ljusdahl]

Visst ingår det i vanligt folkvett. Att synas så som du förklarade är inte hänsynsfullt, och verkligen inte professionellt för den delen heller.

Jag är förvissa bara en glad amatör, men jag tycker att konsten att inte synas i högsta grad hänger ihop med konsten att ta bra bilder.

När jag har kamera i hand har jag två saker i mitt huvud: "Var osynlig" och "Ta bra bilder". Jag har fotograferat på konserter vid några tillfällen, och då tar jag hänsyn till publiken i första hand. Jag förflyttar mig under låtskiften/pauser och klär mig miljöenligt för att inte sticka ut, bär på endast det nödvändigaste, och står inte i vägen mer än nödvändigt.

Fy så dålig praxis!

 

[AntoX]

Tjaa...man kan ju se det på ditt sätt, eller hans sätt, [antagande] så jobbar han, och om man jobbar brukar man inte direkt koncerntrera sig på att andra människor ska slippa se han, han försöker göra så bra bilder som möjligt..

 

[ulltand]

AntoX skrev:
...och om man jobbar brukar man inte direkt koncerntrera sig på att andra människor ska slippa se han...

Där ser man. Jag som alltid trott att en duktig fotograf klarar båda sakerna samtidigt...

 

[HenrikMorck]

Man ska alltid försöka vara en social ninja när man fotar. Är iaf mitt motto.

Jag har många andra motto också

 

[AntoX]

FILM) (ulltand skrev:
Där ser man. Jag som alltid trott att en duktig fotograf klarar båda sakerna samtidigt...

Jo, så är det kanske, men jag sa aldrig att han var en duktig fotograf

 

[Thunderbird]

Per skrev:
När det väl började dra ihop sig dök en fotograf upp, som jag utifrån mängden prylar runt midjan tippar var proffs. Under så gott som hela uppvisningen rörde han sig sedan mellan publiken och orkestern, även när han inte fotade aktivt, och gjorde ingen som helst ansats till att huka sig eller så. Resultatet blev förstås att han blev ett betydande inslag i hela uppvisningen, och att ingen annan kunde fota utan att ha honom och hans kameraväskor i förgrunden.

Har ingen aning om det är nåt man tar upp i en fotoutbildning, men nog borde väl lite vanligt hyfs kunna resultera i större hänsyn än så? De gånger jag fotat större tilldragelser har jag naturligtvis trippat fram ibland för att få bättre bilder, men man försöker väl i alla fall vara så osynlig som möjligt?

Jobbar ibland med folk inom hästsporten. Samma sak där, kan man keffa för andra genom att gå ivägen, gör det. Trist men sant.

/E

 

[Arne S]

Förlåt om jag blir OT nu, men jag måste bara delge er detta i sammanhanget. Upplevt och berättat av en bekant för några veckor sedan då han bevittnade ett musikevenemang.

Efter en stund dyker det upp en fotograf bland den främsta publiken, troligen en pressfotograf. I publiken befinner sig en herre i 65-70-årsåldern. Tydligen irriterar han sig på fotografen, och under ett uppehåll i musiken gapar han till fotografen:

-Hörru Plåtnicklas (kul namn...), om du inte sätter dig ner så sliter jag ut filmen för dej.

Fotografens svar, kolugnt: - Den är digital...

- Det skiter jag i, den tåler väl inte ljus för det!

Under stort jubel lyckas en man i publiken meddela gubben att det inte finns någon film i kameran då den är digital. Då uttrycker han följande, lika högt som förvånat:

- Ingen film i kameran? Varför i h-e står han då där å låtsas fotografera?

Det tog en stund extra innan nästa musiknummer...

 

[ErikGustavsson]

Mitt favoritexempel på fotograf som misslyckas med att vara osynlig, eller iallfall ohörbar under en konsert:
Var på en Jean Michel Jarre konsert för många år sedan i Globen. Jean Michel Jarre har, som de flesta av er kanske vet en "harpa" bestående av laserstrålar. Harpan var placerad i framkant på scenen med strålarna i en solfjädersform riktade uppåt.
Efter att ha spelat lite på harpan låter han den vara tänd (det är ju så snyggt) och spelar en annan låt. Då helt plötsligt i musikstycket kommer en mycket irriterande not, som ett tjut mitt i låten..
Vad som hände var att en ambitiös fotograf stuckit sitt tele rakt in i harpan för att ta kort på Mr Jarre.
Så kan man ju tro att nämnde fotograf lärt sig att inte sticka in objektivet i ljusstrålarna.. men nejdå.. en liten stund senare gör han det igen!

/E