Nu är vi hemkomna efter en blåsig men solig helg i Malmö. De rekommenderade utställningarna på Mazetti (Torbjörn Andersons, och på Kommendanthuset (Arni Rafael Minkkinen) var höjdpunkterna av de vi besökte,tillsammans med Christer Strömholm på Galleri Final givetvis. Tyvärr var Plockepinn stängt när vi var där idag så dom bildern fick vi inte se.
Om jag ska välja en så är det nog Arno Rafael Minkkinen. Fantastiska välkopierade gelatinsilverbilder som överträffade allt annat när det gäller teknisk bildkvalité och som också var intressanta och ovanliga rent bildmässigt. Nakna kroppar och kroppsedelar i naturen kanske inte är unikt men dessa självporträtt där Minkkinen själv på ett magiskt och konstnärligt/harmonikst sätt smälter in i miljön genom olika poser uttryck var verkligen kul och intressant att se.
Många stora färgbilder fanns annars att se på utställningarna men jag måste säga att i de flesta fall nåde de inte upp till den nivå rent tekniskt som skulle få mig att betala de priser man bjöd ut dom för. Bäst av dessa var nog porträtten av kända personers sekreterare/assistenter på Radisson (Ulrika Walmark), dom var det verkligen stuns i, inte så bleka och tråkiga). Även Torbjörn Anderssons färgbilder var bra. Men i flera fall var det inte mer än "tryckt affish-kvalite" i färgbilderna och dessa ville man ha upp mot 30.000:- för. Om det var digitala utskrifter eller rena tryck vet jag inte men traditionella färgkopior såg det inte uts som och i mina ögon saknades en del.
Men jag är glad att ha fått se flera av mina Strömholm-favoriter i original och att även ha fått se Minkkinens härliga svartvita verk som överträffade det mesta. Christer Strömholms bilder var också original gelatinsilver och flickan från Barcelona var fantastisk att se (hade jag haft 60.000:- över och detta ótroligt välkopierade ex inte redan varit sålt skulle jag slagit till). Men två av hans övriga bilder fannas att köpa som C-printar (inscannade gelatinsilverkopior som skrivits ut digitalt på syrafritt papper) och priserna var då ca 10ggr lägre (kring 4000
än mörkrumsoriginalen. Som jag ser det är digitala urskrifter ofta allt för högt satta i pris men här låg de nog på en rimlig nivå ändå, trots att det var Christer Strömholms.
Vet inte hur länge dessa utställningar pågår men de tre jag nämnt är verkligen sevärda. Och Malmö är en väldigt trevlig och gemytlig stad med gåvänligt centrum och inte så stora avstånd, ska väl tilläggas.
