Fota närbilder av små objekt

[photemenot]

Skulle behöva er hjälp med en sak. Jag har en nikon d5000 objektivet jag använder just nu är af-s nikkor 18-35mm. Jag är absolut ingen duktig fotograf, så mina frågor kan säkert kännas lite off.

Hursomhelst så fotar jag en hel del bilder på keramik, glas osv i ett fototält. Vet egentligen att en systemkamera kanske inte är det bästa för detta ändamål men men.
Ofta behöver jag komma väldigt nära föremålet vilket i sig inte är ett problem, problemet ligger i att hela objektet inte blir skarpt utan endast det jag fokuserar på ( det som visas i den gröna rutan )

Visar två exempel.
Glaset, mittenpartiet blir skarpt men foten och överdelen blir lite suddiga. Jag vill ha hela skapt.
Ljusstaken, jag vill ha med hela övre ringen man här bli fokus på partiet längst bak.
Vas, den här är jag helt nöjd med (även om den kanske inte är bra egentligen )

Har försökt en massa inställningar med olika skärpedjup med lågt f nummer osv. Har ställt in kamera på auto utan blixt osv men får inte riktigt till det. Att ta bilden längre ifrån funkar inte riktigt heller då jag då inte kan visa det jag vill.

Hoppas ni förstår vad jag menar.
Skulle vara jättetacksam för tips.

 

[l1nd3c0n]

Har försökt en massa inställningar med olika skärpedjup med lågt f nummer osv. Har ställt in kamera på auto utan blixt osv men får inte riktigt till det.

Bara för att klargöra, du är medveten om att ett lågt f nummer (f3.5) ger kortare skärpedjup än ett större tal (typ f22).

Kolla gärna in DOF master som ger att för snapsglaset kanske följande inställningar hade varit något:

Brännvidd 20 mm
Bländare f22
Avstånd 15 cm (mellan kamera och glas)
Skärpedjup 4,51 cm (vilket väl motsvarar diametern på snapsglaset på ett ungefär?)

Ovanståend naturligtvis högst teoretisk, men ger i alla fall en hint. Kommer kanske fler förslag

Jo det var så sant, för att undvika att få ljusstaken skarp i bakkant och suddig i framkant, så provar du att ställa fokus manuellt ungefär mitt i ljusstaken. Det skärpedjup som beskrivs ovan fördelar sig nämligen ungefär lika framför och bakom den punkt där du sätter fokus.

 

[wfrank]

Jag gjorde något liknande en gång och skärpedjupet är ett stort problem.

En trick är att utnyttja kamerans MP och helt enkelt stega bakåt även om mycket mer än det du är ute efter kommer med på bild. Och sen beskära. Det är ett sätt att få längre skärpedjup, från 2-3 cm till 20 cm. Kan inte Nikons serier mrn 5000 låter ny i mina öron så den borde väl ha 15MP iaf(?)

Ljuset är viktigt såklart, i mitt tält körde jag 3 blixtar (inkl den på kameran).

Sen beror det på vad slutresultatet ska bli och vilket format det ska presenteras.

 

[cocuyo]

Jag antar att objektivet som du har är 18-55 mm, och det fungerar troligen bäst att använda det vid längsta brännvidden, 55 mm. Då får du backa en aning, jämfört med att ta med kortare brännvidd, och det blir lättare att få skärpedjupet att räcka till, utan att offra skärpa på diffusion. De kortaste brännvidderna ger lite luddigare skärpa när man bländar ner mycket.

Bättre är att ta med ännu längre brännvidd, men om det du har inte är längre, så går det faktiskt att lösa, eventuellt genom att låta glaset vara lite mindre på bilden och beskära.

Annars är makroobjektiv med brännvidd mellan 70 och 105 mm bäst för såna här föremål. Det finns en del olika att välja på, både originaloptik och andra.

http://www.cyberphoto.se/?http://www.cyberphoto.se/pri_objektiv.php?ArticleIDGroup=&MF=7&objtype=43&subMF=999&sortera=tillverkare&prislistan=0&showmoms=0

 

[photemenot]

Ett väldigt sent, men uppskattat tack till er alla tre.

Jag ska givetvis testa era tips och se om jag kan få till det bättre. Annars får man kanske satsa på etta macro objektiv. Det kommer ändå bli användbart till annat.

 

[erro.se]

Fast ett makroobjektiv löser väl inte problemet med för kort skärpedjup?

Just vid fotografering av små saker kan faktiskt en kompaktkamera ibland ha sin fördelar, med sitt längre skärpedjup.....

 

[ÅkeK]

Med focus stacking fixar man det lätt.

 

[gorse]

Focusstacka ett snappsglas? Näe näe, varför välja det mest komplicerade metoden som första val?

Jag tycker du är för nära med kameran. Även om man lyckas få skärpedjup så kanske optiken är suddig i perifierin. Och sen fotar du vasen lite underifrån i överkant och ovanifrån i nerkant, i en och samma bild.
Peta in glaset i det ljustält som redan finns. Sätt objektivet på högsta talet av 18-35 (föresten fick du inte med ett kitobjektiv? De brukar vara runt 18-55. 55 borde funka fint). Ställ bländaren på ca 16-22 eller högre siffra (som redan föreslagits) i läge A (alltså det läge där du kan välja bländare och kameran hittar på tiden). Kameran bör vara en 30 cm eller rent av mer från objektet du plåtar, har du ett 18-55 så kanske rent av 40-50 cm. Sikta så objektet är i mitten och att du har lite luft runt.

Är det glasgrejor, sätt en svart kartong med bresidan vänd mot glaset, men utanför bild. Kartonegen kommer ge svärta i kanterna på glaset så det blir lite mer konstrastrik. Ser glasigare ut.
Ta en bild. Kolla histogrammet och se att dromedar-puckeln håller sig åt höger så mycket som möjligt utan att krocka med väggen till höger. Rätta till med kompensationsknappen (+1).

Nu borde du vara hemma.

 

[ÅkeK]

Focusstacka ett snappsglas? Näe näe, varför välja det mest komplicerade metoden som första val?

Jag tycker du är för nära med kameran. Även om man lyckas få skärpedjup så kanske optiken är suddig i perifierin. Och sen fotar du vasen lite underifrån i överkant och ovanifrån i nerkant, i en och samma bild.
Peta in glaset i det ljustält som redan finns. Sätt objektivet på högsta talet av 18-35 (föresten fick du inte med ett kitobjektiv? De brukar vara runt 18-55. 55 borde funka fint). Ställ bländaren på ca 16-22 eller högre siffra (som redan föreslagits) i läge A (alltså det läge där du kan välja bländare och kameran hittar på tiden). Kameran bör vara en 30 cm eller rent av mer från objektet du plåtar, har du ett 18-55 så kanske rent av 40-50 cm. Sikta så objektet är i mitten och att du har lite luft runt.

Är det glasgrejor, sätt en svart kartong med bresidan vänd mot glaset, men utanför bild. Kartonegen kommer ge svärta i kanterna på glaset så det blir lite mer konstrastrik. Ser glasigare ut.
Ta en bild. Kolla histogrammet och se att dromedar-puckeln håller sig åt höger så mycket som möjligt utan att krocka med väggen till höger. Rätta till med kompensationsknappen (+1).

Nu borde du vara hemma.

För det första är inte focus stacking komplicerat.
För det andra skulle jag säga att man inte ska gå högre än bländare 8 (eller möjligen 11 om du använder FF-kamera) eftersom diffraktionen förstör mer än man vinner på högre bländare.

 

[gorse]

Jag är av annan åsikt. Att fota rätt från början måste väl vara enklare än att focusstacka? Att välja bländare 22 tvivlar jag på att det kommer ge synliga problem av diffraktion. Om det skulle göra det är jag övertygad om att difraktionen är försumbar i normalt visningläge.

 

[ÅkeK]

Jag är av annan åsikt. Att fota rätt från början måste väl vara enklare än att focusstacka? Att välja bländare 22 tvivlar jag på att det kommer ge synliga problem av diffraktion. Om det skulle göra det är jag övertygad om att difraktionen är försumbar i normalt visningläge.

Detta är iofs landskapsbilder och bl 8 resp 32 men visar på hur det kan bli med stor kontra liten bländare.

http://www.creativeadventures.se/2011/05/diffraktion-hur-paverkar-det-i-praktiken/

 

[gorse]

Jag kan inte kameramodellerna och jag vet inte vad D5000 har för prestanda. Du har säkert rätt i sak, men jag tror fortfarande inte difraktionen är avgörande för om bilden blir bra eller inte. Räcker bländare 8 så ok, men hur i allsindar kan det vara meningsfullt att kolla på 100% crop? I exemplet pratar vi bländare 32 i fullt dagsljus och landskapsbilder. TS vill plåta en glasvas. Då är till och med bländare 22 godkännt, tycker jag.
När glasvasen blir hyggligt bra inom vettigt skärpedjup och man vill få det ännu bättre, då kan vi dra fram diffraktionsproblematiken.

Edit: ".... bör du välja den bländaren som ger det skärpedjup du behöver...." stod det.

 

[ÅkeK]

Ja jag påpekade också att det inte var helt samma sak.

Nu har jag inget ljustält men väl ett par studionblixtar så jag prövade lite snabbt och fotade ett martiniglas.
Resultatet som jag kunde se blev att bl8 är något skarpare förutom bakgrunden som blev skarpare på bl22, gjorde också en focusstacking av 8 bilder och där kom ytterligare skärpa fram samtidigt som bakgrunden fortfarande var behagligt oskarp.

Skillnaderna i skärpa är i alla 3 fallen synliga vid normal betraktning men marginella så länge man inte zoomar in.
Jag använde en Canon 5DII och ett 100mm macroobjektiv. Jag fotade på ca 1,5 - 2 meters håll.
Jag slarvade lite med ljuset så det blev blänk här o var så jag lägger inte upp bilderna.

Min slutsats av detta lilla experiment är att vill man göra det på enklaste vis och bara ta en bild så går man inte över bl8. Om man inte är nöjd med det resultatet man får med detta gör man istället focusstacking.

 

[cocuyo]

Mycket prat om bländaröppningar blev det.

Diffraktionens inverkan på skärpan har med öppningens absoluta storlek att göra i första hand, och därmed blir den inte bunden till ett visst bländarvärde, utan den beror också på objektivets brännvidd.

På de vanliga "kitobjektiven", där man kan gå ner till 18 mm brännvidd, blir diffraktionen märkbar redan vid bländare 8 i vidvinkelläget, medan man kan blända ner till 11 i det längre läget innan diffraktionen blir besvärande. Ett 105 mm makro kan bländas ner till 16 utan att man besväras av diffraktionen. Ett steg mer nerbländat luddar upp skärpan lite, men det är en smaksak om man tycker att det duger, och det beror också på vad man fotograferar. Jämna ytor med gradvis ökande eller avtagande täthet påverkas inte alls, utan det är kanter och linjemönster och små punkter som det först märks på. En bild av ett glas lider betydligt mindre av det än en detaljerad landskapsbild.

Skärpedjupet är också en ganska komplex historia, eftersom olika brännvidd ger olika avstånd vid samma förstoringsgrad, och därmed det relativa avståndet inom motivet blir mindre vid längre brännvidd. Man har samma skärpedjup vid samma relativa öppning, men renderingen av bakgrunden, bokeh, blir olika. Det längre objektivet tar med ett mindre utsnitt av bakgrunden än det kortare, och därmed blir det lättare att isolera motivet. Den större förstoringen av bakgrunden ökar intrycket av oskärpa, så att mindre ojämnheter i bakgrunden blir mindre tydliga. Det är några av skälen till att man ofta föredrar en lång brännvidd (smal bildvinkel) för närbilder. Bekvämare avstånd, lättare att isolera motivet, och mindre uttalat perspektiv inom föremålet som man fotograferar.

Så oavsett om man fokusstackar eller använder nerbländning för att få skärpedjupet man vill ha är det ofta bättre att använda en lång brännvidd. Man kan genom stackning få ännu oskarpare bakgrund genom att man kan använda stor öppning, och vid stackning kan man också få högre upplösning och därmed bättre skärpa, genom att man dels kan använda objektivets bästa öppning och genom att bildernas skarpa delar läggs ihop, vilket gör att eventuell bildfältskrökning helt elimineras.

Men för vanlig föremålsfotografering, som de små glasen som visas i tråden, räcker ett vanligt makroobjektiv utmärkt, och i nödfall kan man använda längsta brännvidden på ett kitobjektiv. Avståndet bör inte vara kortare än att motivet ryms inom ungefär tio grader, så man kanske inte behöver fylla rutan med föremålet. Moderna sensorer tål ganska hygglig delförstoring.

Så kitobjektivet vid 55 mm på omkring en halv meters avstånd nedbländat till 11 eller 16 bör klara jobbet. Om man behöver mer skärpedjup kan man öka avståndet lite och förstora bilden lite mer. Diffraktionen kan bli märkbar vid f/16, särskilt om det finns skarpa kanter på föremålen eller fina mönster, som graverade, etsade och slipade glas. Största svagheten med moderna DSLR-kameror för den här typen av fotografering är att det är svårt att bestämma precis var skärpan ska ligga. Manuell skärpeinställning med direktvisning kan fungera bättre än AF.

 

[Pupillen]

Mycket prat om bländaröppningar blev det.

Diffraktionens inverkan på skärpan har med öppningens absoluta storlek att göra i första hand, och därmed blir den inte bunden till ett visst bländarvärde, utan den beror också på objektivets brännvidd.
-----------

Men eftersom (det nominella) bländartalet ju helt enkelt räknas ut som brännvidden dividerat med ingångspupillens diameter så ingår redan brännvidden i bländartalet och behöver inte (och ska inte) tas med separat en gång till

För närbilder ska man i o f s använda de effektiva bländarvärdena men det skiljer sig bara åt i fråga om metoden att räkna ut värdet ifråga så fortfarande är det bländarvärdet som i ensamt majestät bestämmer hur stora diffraktionsfläckarna blir på sensorn.

Observera att ovanstående handlar om diffraktionens storlek i absoluta mått på sensorn, d.v.s. om man använder en mindre sensor ELLER gör delförstoringar (!) så märks diffraktionen mer (i lika stora färdiga bilder naturligtvis). Föreställningen om att man kan få mer skärpedjup genom att ta med mycket luft runt huvudmotivet och sedan delförstora faller därmed ihop som ett korthus i storm Den enda gång som metoden fungerar och ger mer skärpedjup (än om vi tagit bilden på vanligt sätt och bländat ner mer istället) är därför om objektivet inte kan bländas ner tillräckligt mycket (d.v.s. när vi kan acceptera långt mer diffraktion än vad objektivtillverkaren ens i sina vildaste fantasier kunnat föreställa sig).

 

[JazzBass]

Ska bilderna presenteras i tryck på exklusivt papper i stort format är det säkert bäst att focusstacka om man kan det och har tid för det. Jag tycker det låter krångligt, men har aldrig provat. Ska bilderna däremot visas på skärm i en storlek på kanske 800x600 pixlar kan man gladeligen glömma det mesta om kvalitet på pixelnivå, eftersom det har minimal betydelse för slutresultatet, och köra med f/22 om det räcker för tillräckligt skärpedjup. Annars är det bara att backa lite grann för att öka på skärpedjupet, och beskära i efterhand. Borde ge fullt godkänt resultat.

 

[gorse]

Jag har svårt att föreställa mig att det skall vara så komplcerat att fotografera? Är det inte bara att sikta, trycka av och kolla om det blev acceptabelt bra?
Precis det jag ville ha sagt från början, sätt de installningar jag föreslog och jag är övertygad om att Ts kommer vara lyckligt ovetande och nöjd med sin bild.

Från fyiken i skolan erinrar jag mig att difraktiomen kommer från när ljus passerar en kant, så böjer ljuset av en smula, olika grader beroende på frekvens. Om kanten bildar en cirkel, eller en approximerad sådan, och hålets öppning är mindre än vinkelspridningen så är det omöjligt att få en skarp bild. Det är därför pinhålskamror inte kan bli skarpa, men döremot får uppplev oändligt skärpedjup. Detta eftersom liten bländaröppning saknar skärpeplan. Hela rasket är således en kompromis av alla fysikaliska egenskaper. Utan att ha andra kunskaper än från min 30 är gamla skolbok har jag svårt att tro att det finns absoluta gränsvärden utan egenskaperna är antingen linjära (vilket det inte behöver vara) eller logaritmiska. Så det är bara att prova vad som duger och är acceptabelt. På tal om det, om denna difraktion passerar en rak kant ellet en spalt bildas ett mönster som kan liknas med en streckkod på prislappar beroende på frekvenser. Det funkar för att tex bestämma vad det lysande föremålet består av för ämnen.

Dock har jag inte klart för mig varför detta är större problem med digitala kameror gämfört med film?

 

[photemenot]

Ett jättestort tack igen för alla svar. Då jag endast ägt en systemkamera i ca 4 månader, så behöver jag parallell läsa en del av de tips och tricks ni föreslår då jag förstår noll ibland (läs ofta ) =)

Tidigare ägde jag en Nikon Coolpix, vilket enligt det jag läst på egentligen är bättre för just fotografering i ex ljustält. Kanske inte bättre, men lättare är väl ett mer passande ord.
Sen vet jag även av tidigare fotografering av just glas, att det är knepigt.

Hursomhelst så har jag tagit till mig av det ni sagt och testat. Och det blir helt klart bättre. Obelixen är ca 35cm hög och nu har jag fokus på hela och inte bara på ett visst parti.
Jag har efterbehandlat dem i windows genom att beskära + att jag använt photoscape för att mörka lite. Nedan är resultatet.

(hmm, bilderna blev inte stora)

 

[gorse]

Den översta bilden tycker i alla fall jag blev väldigt bra. Jag gillade att bakgrunden inte blev bländvit och att glaset fick spännnade gråtoner. Glaset ser transparant ut utan att få helvita ytor. Ser till och med exklusivt ut.

 

[photemenot]

Jättetack Göran. Jag har lagt till bilderna i mitt album, då de blev väldigt små att titta på i tråden, särskilt närbilden.
Jag länkar till dem nedan i ett lite större format. Passar på att tack igen för feedbacken.


http://www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2457989
http://www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2457991