Kan komma med lite textinformation medans bilderna torkar. Lägger upp dom senare.
Fomalux verkar ha de förväntade egenskaperna. Negativen fotade på kyrkogården idag har lite högre kontrast än ett normalkontrastnegativ med något täta spetsdagrar. Trots detta fräter de inte ut på kopian utan där finns teckning. De ljusasate högdagrarn plattas alltså till nedåt mot mitten i gråskalan. Samtidigt verkar skuggor och mellandagrar ha en ganska vid kontrast med mycket djup svärta i de mörkaste delarna. Som förväntat med ett rent klorsilverpapper alltså. Vad jag spontant upplever är att Fomalux verkar mycket likt Emaks K888 i dessa egenskaper. Vad som verkar skilja är att Fomalux har en något vitare pappersbas än Emaks K888 (som har en lite svagt benvit bas). Fomalux liknar därvidlag mera det vanliga graderade Fomabrom.
Vad gäller känsligheten så var den inte lika låg som jag förväntade. Visserligen kopierade jag på papper i storlek ungefär 18x24cm, men tidern vid nedbländning till 5,6-8 blev "bara" mellan 45-50sekunder (jag hade räknat med flera minuter). En kopia på 30x40-papper ska alltså inte behöva ge jättelånga tider, och därmed tror jag Fomalux kan fungera ganska bra som ett vanligt förstoringspapper också.
Svärtningstonen är relativt kall framkallad i Dektol (kanske lite åt det gröna hållet som vanligt med Fomapapper), men vid toning i selen går den mot det rödbruna hållet och liknar alltå även i det avseendet Emaks K888 väldigt mycket. Jag tonade en av kopiorna i selen utspätt 1+20 i 3½ minut så kan ni se skillnaden mot den otonade.
Den fina och mjuka högdagerteckningen (som jag tidigare endast sett på Emaks K888) och den uttänjda skugg-mellandagerdelen verkar vara det mest utmärkande för Fomalux 111 FB. Ett väldigt tilltalande papper är mitt första intryck.
Jag såg Antikmagasinet om Christer Strömholm för ett par veckor sedan, och där uttalade någon av bisittarna att papperena idag inte höll samma kvalitét som förr. Nu kopierade jag inte på 1950-talet men de papper jag använt och som fortfarande finns (Emaks K888, Ilford Galerie/Multigrade IV, Fomatone MG, Fomabrom) håller minst lika bra kvalitét som de papper min far använde på på 1940-, 50 och 60-talen, typ Agfa Brovira/Portriga/Record Rapid, m.fl. Att Kodak och Agfa m.fl tillverkare ett tag under 1970-80-talet tog fram kassa papper som var sämre än det man tidigare presterat ligger nog bakom mycket av det som sades där. Jag kommer mycket väl ihåg dom diskussionerna när de fina öststatspapperena som t.ex kroatiska Emaks sopade banan med Ilfords, Agfas och Kodaks nyaste papper. Detta ledde nog till en del självransakan hos de stora jättarna och papper som Ilford Galerie, Kodak Elit Fine Art såg dagens ljus.
