Fakturering

[Bonde]

Hallå!

Jag har fotograferat två stycken bilder som inte är så jätteunika, men det var för en artikel till en tidning och den biten är avklarad med ersättning etc.

Nu vill uppdragsivaren köpa lös bilderna för att arkivera och kunna användas för andra avdelningar inom samma företag, samt på deras websida.

Jag bara undrar nu var jag ska lägga priset. Det handlar om 2 st bilder och jag funderar på om 250 - 300kr/bild kan vara rimligt.

Jag själv törs inte höja ribban så mycket, för bilderna är inte unika och det är lätt att ta ungefär likadana.

Förmodligen kommer jag inte heller kunna få mitt namn med, eller det fanns ingen garanti för att det skulle finnas med varje gång bilderna nyttjas. Ska man lägga på en slant extra då?

Alla förslag och tankar är välkomna!

 

[Sjölan]

svårt...

just för arkivering är det väl extra svårt att sätta ett pris, vilket jag alltid tycker att är när man ska sälja bilder, men det beror väl lite på hurvida tidningen har tänkt sig att använda, det finns en massa regler och faktiska bestämmelser som ska reglera detta om hur mycket du har rätt att ta ut för en bild, en sak som är definitiv är att du ska ha med ditt namn tryckt varje gång som de trycks i tidningen, det är ju trots allt du som är upphovsrättsman till bilderna.... priser är som alltid svårt, säljer man billigt finns det alltid chanser till mera jobb, säljer man för billigt blir man utnyttjad. Svenska fotografernas förbund har prislistor, eller kolla in på de olika bildbyråerna för att få en uppfattning om vad dem tar för dem....

 

[Tomasz]

Det är ett fördärv att sätta pris efter användning. Tyvärr är det väl ganska vanligt har jag förstått, är det inte så att man skiljer på användningsområden i BLF:s prislista?

Som fotograf säljer man en produkt, precis som vilken försäljare som helst. Kan man köpa leksaker billigare om man är vuxen och inte har samma "behov" av dem som ett barn? Blir mjölken billigare om man köper in den utan syfte att dricka den? Är det ett annat pris på omtapetsering om det inte är du som ska bo i lägenheten?

Arbetsinsatsen för att göra bilden är densamma oavsett hur bilden ska användas, då tycker jag att priset borde vara detsamma oavsett användning.

 

[Sjölan]

svar

i vissa ansenden håller jag med dig och i vissa inte, för som i det här fallet om tidningen vill köpa fulla rättigheter till bilden och använda den när dem vill så skulle det i så fall vara mera lönsamt att sälja bilden då istället per gång som den används, så därför ska man vara försiktig med sådan, till exempel om du säljer en bild för ett vykort som ska tryckas i visst antal ex och du får 1kr per bild, men om du nu istället säljer alla rättigheter till bilden och företag säljer lådvis med detta vykort och trycker upp tiodubbla exemplarer till, så fick du nu istället 10öre per bild, så i affärssynpunkt har du gjort en väldigt dålig affär medans vykortsföretaget sitter och räknar pengar, så det jag menar är att man ska akta sig så att tidningen eller andra inte utnyttjar detta, vi fotografer måste få våran del av kakan också... så ska en vuxen få köpa en leksak till samma pris om han syftar att producera en likadan och sedan i sin tur sälja??

 

[Tomasz]

Visst är det svårt. Men jämför med andra immateriella produkter, som musik och programvaror. Där finns det inte så speciellt diversifierade prislistor.
Problemet, eller skillnaden, är väl kanske att köparen av bilder i många fall inte säljer bilden vidare som en enskild produkt. Ibland är det bara en bild i en reklamkampanj, ibland i en tidningsartikel, och så vidare...

Då jag fakturerar både som fotograf, men mest som IT-konsult, så har jag alltid utgått från min arbetsinsats. Visserligen beror inte brödfödan på min bildförsäljning så jag har kanske kunnat vara hård i förhandlingar, men jag har hållit samma timpris på båda verksamhetstyperna och då hamnar ingen bild under 1100:- oavsett användning.

Om det är en av mina arkivbilder jag säljer så känns det nästan som ren bonus varenda krona, men om det är ett uppdragsfoto så får jag verkligen ta fram säljardjävulen inom mig. Jag kan ju inte ta betalt för att jag glömt blixtkabeln hemma och det tar en timme att hämta den. Och jag kan inte ta betalt för allt overheadarbete som det innebär att vara egen företagare, men det gör jag egentligen indirekt i mitt pris när jag säljer något -precis som alla företag gör.

(Vissa företag, som banker tex. försöker ge sken av att de tar betalt för varje fingerrörelse de kostar på sina kunder, och tar betalt för det. Men det tycker jag är rent ocker. Jag tror att de tjänar sin vanliga kova och dessutom kryddar räkningen med det som de lyckas sätta ord på)