Annons

Förvaring av bilder

Produkter
(logga in för att koppla)

M7_21

Aktiv medlem
Förvaring av bilder.

Vi tar tusentals digitalbilder idag. Varje dag. Året runt.

Men hur förvarar vi dem? På en hårddisk? Utskrivna på en bläckstråleskrivare? På en DVD? Eller på flera DVD:er? 100 st, 500 st?

Hur länge kan vi se dem, 10 år framåt, 25 år, 100 år?

De allra bästa bilderna kommer naturligtvis föras över till nästa digitala medier, BluRay eller nästa generation av den.

Minns någon disketten? Den rymde 1,6 Mb och dög i flera år när alla bilder var snålsparade i .jpg. Vem använder disketter idag med de stora digitala bildfiler som vi tar varje dag. Året runt.

Det mest dramatiska är ju att det fanns bara en sak som fortfarande håller måttet när det gäller bildförvaring.

Runstenen.

Den gjordes kanske på 800-talet eller lite senare av vikingar med flera och kan liknas lite med grottmålningar som kan vara lika gamla eller t.o.m. ännu äldre.

Men säger någon, inte f*n ska vi börja knacka runstenar igen. Självklart inte.

Min tanke är bara, finns det idag något säkert sätt att bevara våra bildskatter för mycket lång tid framåt i tiden?

Nästa motfråga blir ju då de svartvita bilderna, gjorda på bra papper, rätt fixerade, sköljda, efterbehandlade och förvarade i svalt, mörkt utrymme. Kommer inte de att hålla flera hundra år?

Diabilderna då? Kommer inte att hålla i många år? Förvisso, men hur se dem? Hur många har kvar sin Kodak Carousell-projektor?

Avsikten med det här inlägget är att försöka hitta något sätt att rädda bilder och film långt fram i tiden.
 
Man har idag en svensk teknik för det här. Tror det är någon slags frystorkning eller vakumteknik av både negativ, gamla spelfilmer och ljudband. Enligt beräkningar kan t.ex film på det sättet bevaras uppemot 500 år. Om jag inte minns fel förvaras hela Sveriges Radios bild- och ljudarkiv, samt även SF-s filmer på det sättet, någontans i Dalarna eller mellansverige. Har inga länkar nu, men sök på google så hittar du säkert något om det. Den här metoden funkar nog inte på digitala media som jag förstått. Där får man söka sig andra vägar.
 
Kopiera till CD eller DVD och överför till nya media allt eftersom dessa kommer ut på marknaden. Vilken mening finns det med att långtidslagra nedfrysta i 500 år och aldrig titta på dem under tiden?

Man har lyckats tyda kilskrift från Egypten som är flera tusen år gamla och samma sak gäller för runskrift. Varför skulle man då inte kunna tyda digitala bilder från 2000-talet om några hundra år? Framtidsmänniskan kommer att kunna läsa CD/DVD om dom är nyfikna på vad det finns för info på dem.

Jag har kopierat alla mina bilder till CD/DVD sedan 1996 och kan fortfarande se bilderna på de äldsta skivorna i min moderna DVDläsare.
Många lagrar sina bilder på "billiga" externa hårddiskar och har på så vis alla äggen i en korg. OM disken (mekanisk) går sönder (händer förr eller senare) så är allt "borta" i ett slag.
 
Hej Max, är lite osäker på att någon kan läsa våra cd/dvd-skivor om 500 år. Vi kan ju knappt läsa våra egna disketter som bara är 5-10 år gamla.

Håller med om att hårddiskar är bara för korttidslagring, gör själv idag på samma sätt, för över till dvd vartefter, men det löser tyvärr inte grundfrågan, hur förvara bilderna framtidssäkert?

Är det via svartvita specialbehandlade eller något annat? Diabilder?

Eller gå över till att måla tavlor med oljefärg, det finns ju massor av konstverk från tidiga 1500-talet.

Runstenen är väl lite ute...
 
Behöver den vara högupplöst? Det går ju rätt bra att läsa dem som finns.

Men kanske i framtiden blir de lite skarpare i konturerna tack vare det nya verktyget Future Mask...
 
Arkivering har alltid varit ett bekymmer, det är inget problem som upstått med digital teknik. Men varje teknik dras med just sina specifika problem. En av aspekterna är hur mycket arbete vi är beredd att lägga ned under lagringstiden.

Digital bild har inneburit ett teknikskifte. Vad som kännetecknar ett teknikskifte är att den nya tekniken inte är lika bra på vad den gamla var bra på, den är bra på något nytt. Vore det inte på det viset skulle vi bara tala om vidareutveckling av det gamla, inte något nytt. Analog bild är väldigt bra på att vara fysisk. Digital bild är bra på att vara information. Dessa förhållanden påverkar givetvis också hur vi arkiverar.

Den digitala teknikens styrka oavsett om vi talar om ljud, bild eller text jämfört med olika analoga tekniker, är dess förmåga till perfekta kopior. Med digital teknik sker ingen försämring vid kopiering, kopian är exakt likadan och i princip ett nytt orginal. Detta är givetvis något som kan nyttjas vid arkivering när det informationsbärande mediumet riskerar slås ut av tidens tand eller att lagringsmediumet blir utdaterat. Men varje kopia kräver arbete, någon måste ta beslutet och se till att kopieringen till nytt lagringsmedium blir gjord.

Eller se på datorprogram med fri källkod spridd över hela världen. Säkrare backup kan knappast tänkas än när källkoden är spridd på miljontals datorer världen runt. Den perfekta kopian, eller rättare, duplicerade orginal som kommuniceras mellan lagringsmedier, är den digitala teknikens styrka vid arkivering.

Det vi idag upplever är en snabb utveckling, nästan ingen har kvar utrustning för att kunna läsa av en 5-tums diskett, detsamma med bandlagring. En del av oss, rätt många egentligen, kan fortfarande läsa in en 3,5-tums diskett, men vi blir färre för var dag som går. Någon gång kommer givetvis denna utveckling att bromsas upp och inte gå lika fort. Ja vi har ju faktiskt redan sett en viss uppbromsning. 5-tummaren var inte aktuell särskilt många år, medan CD-skivan tuffat på rätt lång tid nu. Men samtidigt med denna utveckling har våra filer blivit allt större, "as computers got bigger and faster, file sizes got silly". De bildfiler vi talar om idag, hade varit fullständigt otänkbart 1995. Så länge som denna utveckling fortgår står vi inför en ganska frekvent kopiering, arkivering kräver frekvent återkommande arbete.

Den som tog en bild på film 1995 och lade filmen i en mörk låda, har den kvar där idag utan något arbete däremellan. Nackdelen kommer den dag filmen måste kopieras för att inte förstöras, kopian kommer inte att vara likadan som orginalet, en viss försämring kommer ofrånkomligen att ske. De allra flesta film-orginal kommer inte att överleva, precis som med de allra flesta digitala bilder.

Sett till medelsvenssons arkivering på ett tidsspann av 40 år, så kan vi nog anta att fler bilder överlever på film, just för att filmarkivering inte kräver ett ständigt kopieringsarbete från sas. dag ett. Visst håller CD-skivor också länge om de förvaras rätt och framförallt inte används, i likhet med film. Men de allra flesta bilder tagna digitalt av "svenson" kommer inte ens så långt. Men då bör vi också betänka att det tas fler bilder idag, så även om om en större andel bilder försvinner, så kommer troligtvis fler att överleva 40 år i alla fall.

40 år är dock en lång tid. krig och vad eleände som helst kan uppstå under en så lång tid.
 
Bra Marie, men vad jag menade var hur ska vi kunna bevara våra bildskatter inte bara i 40 år, utan kanske i 400 år?

Dagens datorer gör ett fantastiskt jobb samtidigt som vi varje dag producerar nya fantastiska bilder i både digital och analog form i snart sagt oändliga mängder.

Men vad vi vet vi hur människor arbetar om 40 år med tanke på den alltmer snabba utveckling som sker idag? Finns datorer då eller är vi inne på inopererade mikrochips i våra hjärnor (hjälp...) som kommer ihåg vad vi såg och lagrade, kameror kanske inte ens finns då. Iaf inte i den form vi känner till idag.

Försökte räkna ut hur många bilder jag tagit själv bara de senaste 5 åren, man får gräva djupt i hårddiskar, cd- och dvd-skivor för att hitta ett svar.

Hur många bilder produceras varje dag över hela jorden, hur många är kritiska och verkligen kastar de sämsta?

Jag vill inte ha tillbaka runstenen, men visst var den bra på det den var tänkt till!
 
Bra Marie, men vad jag menade var hur ska vi kunna bevara våra bildskatter inte bara i 40 år, utan kanske i 400 år?

Du får väl fråga de som lever om 400 år om hur de gjorde..

Vad jag menar är att vi kan bara svara för oss själva. Vad våra barn eller barnbarn gör med vår data i framtiden kan vi inget veta, om datan överhuvudtaget finns kvar. Detsamma gäller för våra negativ, inget nytt på den fronten.

Digitala bilder innebär dock att du redan idag står inför en närmast livslång kopiering om det skall finnas någon data för dina barn eller barnbarn att ärva. Har du gjort pappersbilder eller har film i någon låda så kommer dessa troligtvis att finnas kvar i lite degraderat skick även om du inte gör något, oddsen är trots allt rätt goda för det. Skicket på dem kommer att vara bättre ju mindre du hanterat dem.

Men å andra sidan. Har du lyckats spara "den digitala skatten" i format som fortfarande kan användas av medelsvensson när du ligger för döden, då har den framtiden generationen orginaldata som inte försämrats alls.
 
Tro inte att det är säkert att spara på hembrända CD eller DVD, dessa medier har många gånger relativt kort hållbarhet.

Själv har jag 3 kopior på olika hårddiskar, skulle någon disk paja är det bara att skaffa en ny och kopiera till denna också.
 
Hej Max, är lite osäker på att någon kan läsa våra cd/dvd-skivor om 500 år. Vi kan ju knappt läsa våra egna disketter som bara är 5-10 år gamla.

Håller med om att hårddiskar är bara för korttidslagring, gör själv idag på samma sätt, för över till dvd vartefter, men det löser tyvärr inte grundfrågan, hur förvara bilderna framtidssäkert?

Är det via svartvita specialbehandlade eller något annat? Diabilder?

Eller gå över till att måla tavlor med oljefärg, det finns ju massor av konstverk från tidiga 1500-talet.

Runstenen är väl lite ute...

Om man utgår ifrån hur många oljemålningar och böcker som förmodligen målades och producerades på 1500 talet så är det nog en liten mängd som finns kvar. Krig, bränder och annat har gått hårt åt det som ändå betraktades som mycket värdefullt och säkert alltid behandlats mycket försiktigare än våra bilder.
Som Marie var inne på är en oljemålning från 1400-1500 talet förmodligen långt från sitt ursprung.
Jag hade förmånen att jobba för Stora under många år och hade ofta kunder på Storas salonger i Falun för en drink före maten på rådhuskällaren och ett föredrag om Storas historia. Här finns en av Sveriges största privata konstsamlingar. Många av målningarna som har en 400-500 år på nacken är väldigt mörka och murriga i färgerna. Så såg de säkert inte ut när de var nya. Så trots att Stora säkert har tagit väl hand om sin konstskatt så har luftföroreningar och annat fått dem att åldras väsentligt.
Innan jag lämnar det jordiska så lär mina nu 40 000 bilder säkert blivit många fler. Efter gallring ser det i LR ut som jag ligger på 7 000 bilder per år i snitt som jag sparar. Många av dessa har inget värde för någon annan än mig själv. Många av mina bättre bilder är printade med bläck och papper som skall hålla 200 år utan större försämring. Dessa är i många fall spridda till vänner, bekanta samt släkt och vänner.
Förmodligen kommer jag att lyckas att bevara mina bilder genom att kopiera dem på nya media och med raidade diskar till den dag jag lämnar in.
Sedan är det upp till mina barn att ta hand om det hela. En del av dessa kommer finnas kvar långt efter mig.
Det finns säkert många bilder de tycker är värdefulla. Speciellt på dem själva i olika åldrar eller från resor där de var med och har minnen ifrån.
Mina foton på natur och annat som de inte kan relatera till kommer nog vara av mindre intresse.
Vi skall komma ihåg att vi producerar mer information idag per dag än man gjorde under hela 1500-talet. En stor del av detta är bilder och film om vår samtid.
Förmodligen kommer tillräckligt mycket överleva för att framtida generationer skall kunna skapa sig en god bild över hur vi levde och tänkte.
Ett förlorat bildarkiv kan ju vara en personlig tragedi. Bilderna på barnen som nyfödda och de första åren försvinner nog i hårddiskkrascher dagligen i vårt land. Samtidigt finns det förmodligen tillräckligt många som sköter sin DIM så bra att mängder av bilder kommer överleva oss alla med hästlängder.
Så när det gäller att bevara vårt bildarkiv tror jag vi måste fundera om det är i personligt intresse och vad som då är rimligt.
 
Runstenar är ett osvikligt sätt, borde kunna göras maskinellt i dag. De blir säkert konfunderade i framtiden när de hittar dessa runstenar med miljontals ettor och nollor, men de löser nog detta när de funderat en stund.

Biblioteket i Alexandria lär ha varit en magnifik samling men det som "bevarats" är spridda skrifter som hittats i periferin på ställen som legat utanför historiens allfartsvägar. När Rom föll och de kristna tog över skickades mycket kunskap som då inte var PK till lågorna runt om i det gamla Romarriket. Inte sällan är gamla skrifter kopior på kopior på kopior osv och varje gång det kopieras blir det fel, och även läggs till och dras bort för att anpassas till tidens PK ideal.

Man undrar om inte även vår tids arkiveringsmani kommer att se lågorna eller i vart fall återvinningskvarnen någon gång i framtiden när tiderna förändras.
 
Det finns bra teknik för att tvätta och rengöra gamla olje- och temperamålningar som är flera hundra år gamla från sot och andra luftföroreningar. På Louvren visas exempel på detta där 1500 och 1600-talsmålningarna ser i princip nya ut med klara och rena färger. Man visade även lika gamla målningar som var obehandlade och dessa såg tämligen mörka, bleka och urvattnade ut. Så jag tror inte att Stora har tagit så väl hand om sin konstskatt om den ser blek och murrig ut? Sen hänger det även på vilka färger som används. En del modern målning är gjord med undermåliga färger som inte håller utan åldras. De gamla färgerna från 1500-talet håller mycket bättre. Även gamla fotografier på traditionellt fiberpapper håller mycket längre än de "moderna" PE-materialen. Dock är polyesterbasen i filmer otroligt hållbar och klarar säkert 150 år med vanlig normal förvaring. Utskrifter på syrafritt lump-paper håller säkert också lätt i flera hundra år, såvida enbart svart carbonbläck används vid utskriften. Även pigmentbläck håller bra men inte lika bra som carbonbläcket.
 
Alla nu kända digitala medier (datorer, hårddiskar, cd, dvd etc) tror jag blir helt värdelösa om 50, 100, 200 år.

Det enda som kan vara intressant för våra efterlevande är nog pappersbilder som vem som helst kan läsa och förhoppningsvis även förstå, även långt, mycket långt fram i tiden.

Enklast också, bara ta fram bilden och se på den, inga verktyg, datorer, skrivare e.d. behövs.

(I princip "runstenen")!
 
Det finns bra teknik för att tvätta och rengöra gamla olje- och temperamålningar som är flera hundra år gamla från sot och andra luftföroreningar. På Louvren visas exempel på detta där 1500 och 1600-talsmålningarna ser i princip nya ut med klara och rena färger. Man visade även lika gamla målningar som var obehandlade och dessa såg tämligen mörka, bleka och urvattnade ut. Så jag tror inte att Stora har tagit så väl hand om sin konstskatt om den ser blek och murrig ut? Sen hänger det även på vilka färger som används. En del modern målning är gjord med undermåliga färger som inte håller utan åldras. De gamla färgerna från 1500-talet håller mycket bättre. Även gamla fotografier på traditionellt fiberpapper håller mycket längre än de "moderna" PE-materialen. Dock är polyesterbasen i filmer otroligt hållbar och klarar säkert 150 år med vanlig normal förvaring. Utskrifter på syrafritt lump-paper håller säkert också lätt i flera hundra år, såvida enbart svart carbonbläck används vid utskriften. Även pigmentbläck håller bra men inte lika bra som carbonbläcket.

Visst går det att renovera gamla målningar. Men lätt och billigt är det inte. Såg renoveringen i Milano av den sista måltiden ett jobb som tog flera år och säkert kostade bra många miljoner.
Dessutom vet du inte när du renoverar att du verkligen kommer tillbaka till hur originalet såg ut utan bara till hur du tror att det såg ut med din tids kunskap.
Ta palatset i Knossos som exempel så ser du hur fel det kan bli.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.