Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

En svartvit grundmodell

Produkter
(logga in för att koppla)

jpersson

Aktiv medlem
Hej,
jag är aktiv i en liten lokal fotoklubb för studenter och jag har tänkt skriva ihop ett häfte för våra nya medlemmar. Jag har själv ingen fotografisk utbildning och vi har av förklarliga skäl inga mörkrumsrävar i klubben så det hade varit skönt att bolla lite tankar här på Fotosidan. Tanken är också att häftet ska bli så allmänt att det även kan läggas ut på vår hemsida.

Till problemet. Mot slutet vill jag ge läsarna en grundmodell som de kan hänga upp allt på. Tänk på den första atommodellen som man fick lära sig i skolan. Den var inte rätt men den fyllde sin funktion. Sedan kom det en ny lärare med en ny modell... Jag vill ge dem den där första modellen genom att utgå från minsta exponering för största svärta vid förstoringen (för en viss filmbas, kontrast och så vidare). Behöver jag beskriva modellen tydligare eller förstår ni vad jag menar? Jag tycker att den modellen är intuitiv, att man enkelt kan hitta den exponeringen utan konstig utrustning, att den ger utrymme för tycke och smak och att man kan använda den som referens när man experimenterar vidare.

Låter det rimligt? Ser ni fallgropar? Skulle ni föredra någon annan modell?

Tack,
Jörgen
 
Det blev ingen vidare respons... Är det bara jag som har tänkt i de här banorna? Gör jag det konstigare än vad det behöver att vara? Det räcker kanske med de sedvanliga grunderna? Jag tänkte att det alltid finns de som vill gå vidare och då vill jag hellre ge dem något enkelt i rätt riktning än att de hittar något på egen hand som kanske är onödigt avancerat.
 
Du är inte dum. Det är jag som har varit otydlig om du inte förstår mig men jag fick iallafall ett svar och det är inte illa det heller.

Vilken del ska jag förtydliga? Behövs en grundmodell? Kan du föreslå (och motivera) en? Vad sägs om min (om jag nu har förklarat den tillräckligt tydligt)?
 
Jag förstår inte heller någonting (jo, lite kanske) men det kan säkert vara en bra idé ändå :)

Förklara gärna lite mer, jag väntar med spänning på upplösningen.
 
Vet ej om du menar att:
"Exponera negativfilm efter lågdagrarna och diafilm efter högdagrarna". (Dvs om man har negativ svartvitt film att man mäter mot ansiktets skuggsida medans med diafilm mäter på den soliga sidan). Detta är en vanlig regel.
 
Grundmodell?

Det finns ju bla. en bok som heter , tror jag Materiallära för fotografer. Rätta mig om jag har fel. Jag vet hur boken ser ut i alla fall. Där står ju mängder om hur man hanterar film från start liksom.
Förr togs det massor av bilder med dåtidens kompaktkameror, lådkameran, dom blev ju i vissa fall bra. Dessa fotografer som lärt oss massor hade ju tagit fram sin grundmodell.
Jag fick en gång i tiden lära mig att använda ex. 1/100 bl- 16 vid helt blå himmel och helt oskyddat. Även om det fanns ljusmätare på Rolliflexen så skulle man lita mer på sig själv.

Det måste väl kallas för en grundmodell. Allt annat är ju variationer på detta ljuvärde.

Det vill jag kalla för en grundmodell.
 
Ojdå, här snackar vi ketchupeffekt...

Hur ska nybörjaren veta om ett negativ är över- eller underexponerat? Över- eller underframkallat? Hur ska nybörjaren köra in sig på en viss kombination av film, papper och framkallare? Nybörjaren behöver kanske inte den här kunskapen men frågan kommer upp förr eller senare. För att svara på de här frågorna så vill jag ge läsaren en grundmodell som de kan haka upp allt på.

Zonsystemet är en typ av grundmodell men jag kan det inte tillräckligt bra för att skriva om det. Även om jag hade kunnat zonsystemet tillräckligt bra så tvekar jag på att det lämpar sig för nybörjare.

Om jag istället lär dem att hitta den minsta exponeringen som ger en svart förstoring från ett transparent negativ så borde den kunskapen kunna användas som en lämplig grundmodell, eller?
 
Nu blev det så där tyst igen....

Jag har rotat vidare och sett en del referenser till Fred Picker. Det verkar som om han använde ett liknande test. Samtidigt fick jag klart för mig att många ogillade hans attityd men det är väl en annan sak. Finns det någon här som praktiserat hans metod? Är hans böcker läsvärda?

En kommentar som jag ofta sett är att det lätt händer att man dränker skuggorna med den här metoden. Det ska väl inte vara någon fara om man är medveten om att det är just en grundmodell för att hålla koll på sina processer. På sin höjd kan den fungera som ett riktmärke inför den slutgiltiga förstoringen.
 
Det känns som om man kan skippa någon "grundmodell" för exponering till nybörjaren. En modern kamera är såpass avancerad att man inte har några problem med exponeringen åtminstone om man ej fotar dia. Svart på motivet lär väl bli svart på bilden i slutändan ändå? Jag förstår inte problemet.
 
Pratar vi om olika exponeringar? När jag skrev om "minsta exponering för största svärta" så syftade jag på förstoringen och inte på filmexponeringen.
 
Har läst tråden tre gånger nu, vad är det du vill veta???
"Sunny sixteen" som janne nämner tidigare är ju verkligen en grundmodell.

"minsta exponering för största svärta"
- föreslår att du gör en test-kil och antecknar resultatet. Det blir ju likadant nästa gång om förutsättningarna är lika.

//rob
 
Visst... men vad kan du bygga på sunny 16 bortsett från filmexponeringen? Man kan bygga alla sina processer i mörkrummet på zonsystemet men jag skulle tro att den grundmodellen är för avancerad för nybörjaren.

Finns det någon sådan grundmodell som kan passa nybörjaren och behövs den? Man kan säga att den inte behövs eftersom man kan göra bilder utan den. Samtidigt får nybörjaren höra självsäkra uttalanden (som det till exempel finns gott om på internet). Hur ska man veta vad som är sant och känna en trygghet i sina egna metoder? En del nybörjare vill gå vidare men var ska man då börja?

Det jag syftade på kallade tydligen Fred Picker för "the proper proof". Kan den användas som en grundmodell? I mitt huvud känns det rimligt. Den är inte perfekt men den är intuitiv och kräver inga konstiga verktyg.

Det känns snarare som jag resonerar med mig själv än med någon annan. Jag lyssnar gärna på fler åsikter men jag börjar skriva så smått och så får vi se var det landar.
 
Grundregel

Det här svårt för att inte säga omöjligt. Alla har ju sina grundregler men det finns ju en del som är lika för alla. Tex. det exponeringsvärde ljusmätaren ger för ett givet ljus blir grått, 18% reflektion. Det är ju med en grundregel som hela zonsystemet bygger på. Den del som man vill ha medelgrå, där mäter man ljuset.

Sen det du säger om minsta exponering för att ge svärta i ett negativ. Det vet jag inte alls hur mycket ljus som måste till. Titta på Christer Strömholms Parisbilder, för hans del räckte det många gånger med ett stearinljus.
 
janne ö skrev:
Sen det du säger om minsta exponering för att ge svärta i ett negativ. Det vet jag inte alls hur mycket ljus som måste till.
Inte jag heller. Resonemanget utgick från exponeringen vid förstoringen. Den exponeringen kan du enkelt ta reda på empiriskt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar