horvendile
Aktiv medlem
Hej!
Jag undrar hur det här med dynamiskt omfång egentligen funkar. I en första approximation antar jag att det är enkelt: det blir kvoten (fast vanligen uttryckt i steg) mellan en saturerad pixel och lägsta utläsbara värde från pixeln som fortfarande är en signal och inte bara brus.
När jag kollar på DxOMarks grafer är det en tydlig skillnad mellan dynamiskt omfång beroende på om man kollar screen eller print (dvs 100% inzoomat eller en viss printstorlek). Vad är det som händer där? Man kan inte få ut någon ytterligare information genom att lyssna på flera pixlar som är saturerade, utgår jag från. Det borde vara i andra änden man vinner. Och i så fall, när man får ökat dynamiskt omfång genom att slå ihop/medelvärdesbilda flera pixlar, är det då exakt samma mekanism som gör att jag får mindre brus när jag använder fler pixlar? I själva verket, att just det minskade bruset i det mörkaste är vad som ger det ökade dynamiska omfånget?
I så fall borde dynamiken korrelera med ett genom skuggbruset, om man tillåter sig att vara lite handviftande. (Och givetvis med pixlarnas well capacity, vad det nu heter på svenska, och kanske andra sekundära faktorer också.)
När jag skriver det här tycker jag att det låter väldigt rimligt, så det känns nästan fånigt att posta frågan. Men å andra sidan vore det inte första gången jag lurar mig själv. Så here goes!
Jag undrar hur det här med dynamiskt omfång egentligen funkar. I en första approximation antar jag att det är enkelt: det blir kvoten (fast vanligen uttryckt i steg) mellan en saturerad pixel och lägsta utläsbara värde från pixeln som fortfarande är en signal och inte bara brus.
När jag kollar på DxOMarks grafer är det en tydlig skillnad mellan dynamiskt omfång beroende på om man kollar screen eller print (dvs 100% inzoomat eller en viss printstorlek). Vad är det som händer där? Man kan inte få ut någon ytterligare information genom att lyssna på flera pixlar som är saturerade, utgår jag från. Det borde vara i andra änden man vinner. Och i så fall, när man får ökat dynamiskt omfång genom att slå ihop/medelvärdesbilda flera pixlar, är det då exakt samma mekanism som gör att jag får mindre brus när jag använder fler pixlar? I själva verket, att just det minskade bruset i det mörkaste är vad som ger det ökade dynamiska omfånget?
I så fall borde dynamiken korrelera med ett genom skuggbruset, om man tillåter sig att vara lite handviftande. (Och givetvis med pixlarnas well capacity, vad det nu heter på svenska, och kanske andra sekundära faktorer också.)
När jag skriver det här tycker jag att det låter väldigt rimligt, så det känns nästan fånigt att posta frågan. Men å andra sidan vore det inte första gången jag lurar mig själv. Så here goes!
