Du, en del av bilden!?

[Henric86]

Vi pratar medveten fotografi, och sen funderar man i en kvart vilken vinkel som är bäst på den där grindstolpen ute i skärgården. För vi ska fotografera grindstolpen, naturligtvis, den är vacker, den gör sig på bild. Och så hittar man en bra vinkel, färgerna är harmoniska och vackra, varenda geometrisk figur ur brio-lådan går att hitta i bilden och diagonalerna korsar varandra. Och det blir en perfekt exponering och en perfekt kopia. Bilden säger något, för den är vacker. Men det är inte bilden som är vacker, det är fotografen som förutsätter att bilden är vacker, för vackerheten avgör ju betraktaren. Och betraktaren tycker inte att den där grindstolpen är fin. Han tycker den där grindstolpen är jättful.

Därför säger bilden honom ingenting.

Reflektera kära medlemmar...

 

[pettersson]

En bild är inte fin, ful etc. en bild tycker man är fin/ful etc.
Om man förutsätter att allas tankar är lika mycket värda är alltså bilden fin eller ful för betraktaren, en som tycker bilden är jätte fin tycker ju inte fel bara för att 100.000 mäniskor tycker bilden är ful. Om det bara är 1 av 100000 som tycker bilden är snygg då är den ju det, för den personen i alla fall. Det är så oerhört objektivt det kan bli. Det finns ingen absolut sanning utan den sanningen är varierande beroende på vem man frågar...

 

[flutte]

Jag kom osökt att tänka på en artikel som finns här på fotosidan där artikelförfattaren skriver om skillnaden mellan att skapa en bild och att skapa en avbild.

Jag är enormt dålig på det förstnämda, men jag är fullt och fast övertygad om att de allra flesta saker som finns kan användas i en bild.

En slående sak som jag tycker belyser skillnaden är ett vanligt stilleben av frukter.

Rätt gjort så blir det visserligen en njutbar bild. Men kanske inte en sådan bild man njuter av att se på. Kanske passar den bäst som en diskret bakgrundsbild på en vägg. Jämför detta med Lasse Åbergs "Mussaka". (Okej, den är målad, men tänk på ett målat stilleben). Också ett stilleben, men ändå så mycket mer!

Kontentan är att en bra bild (som inte bara är en avbild), inte bara skall vara en njutning för ögat, utan även för hjärnan. Skapa lite tankar, öppna en stämning, och den kanske inte skall säga allting.

Kanske inte riktigt det du ville reflektera kring, men....

/Fredrik

 

[urbano]

Henric86 skrev:

Men det är inte bilden som är vacker, det är fotografen som förutsätter att bilden är vacker, för vackerheten avgör ju betraktaren. Och betraktaren tycker inte att den där grindstolpen är fin. Han tycker den där grindstolpen är jättful.

Därför säger bilden honom ingenting.

Reflektera kära medlemmar...

Mitt enkla svar på denna viktiga fråga är; Sanningen finns hos betraktaren av bilden. Bilder är kommunikation enligt mitt sätt att se det. Om ett fotografi inte kommunicerar får fotografen tänka om. Annars blir det navelskådande. Det är samma med musik och litteratur. Kompositörer och författare skapar förhoppningsvis inte för sig själva utan för att de vill förmedla något till andra.

Det finns undantag från alla regler. Och då tänker jag på de riktigt stora konstnärerna som kanske inte blev förstådda av sin samtid. Men de fortsatte envist att skapa, för de kanske insåg själva att de hade "gåvan". Mozart var väl delvis en sådan. Men, med all respekt för alla duktiga fotografer på fotosidan - någon i Mozarts division har jag inte upptäckt...än.

 

[Sumpen]

Varje bild är ett självporträtt

 

[Honkamaa]

Varje bild är ett självporträtt

Isåfall börjar jag förstå varför man inte har det så lätt med kvinnor.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=37362

 

[jimh]

Dito.

 

[Henric86]

Hmm, spännande. Jag tror jag håller med Erik. Bilden måste spegla fotografen, men att dela med sig av bilder från en instängd och totalt redovisad värld, lämnar betraktaren utanför allt för mycket. Annika von Hauswolf sa en gång att "betraktaren behöver inget förstå". Och det måste ju betyda att bilden lämnar så mycket över till betraktaren att den själv kan tolka och uppleva bilden, med olika förutsättningar. Även om man är otroligt skolad inom kulturen, eller om man är en enkel amatörfotograf som älskar "finheter".

Anledningen att jag tog upp det här var just att det oftast är så redovisande och fint i bilder. Det är inget fel med det, men allt för ofta får man som betraktare inte delta i bilden. Många har ju i stället pippi på att skapa totalt otydliga bilder som man kan tolka hur som hellst, punkt punkt punkt.

Räcker det att man kan uppleva en bild och beröras, eller är det inte lika viktigt att som betraktare bli en del i bilden?