Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Det negativa rummet i bilden.

Produkter
(logga in för att koppla)

mipert

Aktiv medlem
Det är intressant att läsa kommentarer till olika bilder.

En vanlig kommentar är att ”det är synd att armen (eller någonting annat) är kapad i kanten”

Det verkar vara en vanlig mänsklig vilja att rama in allting på ett kontrollerat sätt, man tillåter inte bilden att fortsätta utanför kamerabildens ramar.

Själv försöker jag hela tiden tvinga mig att tänka på att nyttja det ”negativa rummet”i bilden.

Negativt rum eller rummet intill, är det vi antar finns utanför bild men inte ser.

Samspelet mellan det vi ser och det vi inte ser kan ofta förstärka en bilds budskap och även skapa en mer förtätad och koncentrerad bild

Att till exempel kapa en armbåge i en modellbild kan ibland förbättra en bild.

Viserligen skall man inte kapa hej vilt men försök släpp efter på det tveksamma, lite fega, sättet att fotografera med allting prydligt inramat med en massa ”luft” över huvudet och liknande.

Skaffa en pappkartong med en ram utskuren och titta på saker med ett öga genom den. Tänk.

Ta sedan bilden och beskär den med ett par pappskivor för att se om det hade gått att ha en ännu tajtare komposition.

Ta denna som exempel:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=35977

Med bikini istället hade man förstått att den var tagen på en strand utan att vi behöver se något vatten. Det är jag som betraktare som bestämmer var den är tagen, fotografen styr mina tankar med val av komposition och vad som syns i bild.

Man måste inte alltid berätta allt.
 
Senast ändrad:
Kan till fullo hålla med dig.

Att kapa armbågar, fötter, skalpar, tja i princip vad som helst behöver inte betyda att man förstör bilden.

Det kan skapa spänning och funderingar hos betraktaren.
En bild blir inte bättre om jag som betraktare förstår precis allt.
Om man tittat på en bild och går därifrån och har sett "allt" finns inte bilden kvar i tankarna någon längre stund. Går man däremot vidare med funderingar stannar bilden kvar mycket längre och man återvänder gärna för att "se om man kan hitta något nytt".

Dock kan vissa "kapningar" bero på slarvig komposition och kanske förstör harmonin i bilden.

Liten slutsats:
Kapa men kapa inte huvudlöst!
 
När jag kommenterar gör jag det ofta efter dom erfarenheter som visat sej när internationella fotojurys gjort bedömningar på inskickade tävlingsbilder av alla de slag från proffs o amatörer,och vilkas bedömning avspeglar sej i det otaliga "tävlingskataloger med accepterade resultat som kommer deltagaren tillhanda.Avkapade hjässor och armbågar gör sek inte besvär, men visst man kan komponera bilden hur f-n man vill,om det bara är av experimentlusta.Smaken är som baken ....
 
Håller absolut med, men det kräver mycket mer känsla hos fotografen för att lyckas. Men när det funkar gör det det med besked.

När jag i kommenterandet avgör om en bild är bra eller inte gör jag det helt på känsla. Men när jag förklarar varför jag tycker som jag gör blir det ofta med hänvisning till regler. Det betyder ju inte att man är någon paragrafryttare, bara att jag tycker att fotografen i det fallet inte haft tillräckligt bra fingertoppskänsla för att lyckas med regelbrottet.

Ofta brukar jag också försöka sticka in en uppskattande kommentar om de uppenbara regelbrott jag ser om jag tycker de tillför något.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.