Det grönare gräset

[gatosi]

Nu ställer jag en nyfiken fråga som verkligen intresserar mig:
Hur har ert förhållande till färg förändrats sedan ni sysslar med fotografi resp. digitalfotografi? Med alla digitala möjligheter att ta färgstarka kort och dessutom efterbehandlar dem - vad har hänt under åren i ert arkiv?
Har ni upplevt färgbehandling som chans eller som frestelse? Känner ni att nu kan uttrycka mer eller att ni tappar väghållning?
Har ni tagit ett medvetet beslut ang. färghantering, privata riktlinjer så att säga, eller låter ni det kommer som kreativiteten vill?
Eller har det någon gång gått åt det ena hållet och sedan åt ett annat?

Tja, många frågor. Kort sagt: Hur upplever ni färger inom fotografi i den digitala eran och hur förändras det (i fall det gör det)?

 

[Billingen]

Frågan är verkligen relevant. Helt klart har digitalfotot och möjligheterna med efterbehandling i datorn påverkat bilders utseende och betraktares omdöme och smak. Och det inte odelat positivt. Jag har sett så många bilder här på FS med extrem färgmättnad, med onaturliga och sliskiga färger - och folk älskar det! Att dra i färgmättnadsreglaget är nog det säkraste och enklaste knepet att få uppskattande kommentarer; men reglaget har blivit något av en gaspedal som gjort många fotografer och betraktare fartblinda.

Hans Strand berör detta i senaste numret av Fotosidan magasin. Många naturfotografer idag, säger han, "tar i så det knakar i Photoshop med överdramatiserade himlar och försöker få ut mer än vad motivet gav. Det borde vara en dödskallemärkning på mättnadsspaken, eftersom det förlöjligar landskapsfotografin, ingen skulle övermätta ett ansikte på samma sätt."

Han har rätt. När jag fotade diapositiv använde jag filmen Fuji Velvia, som var känd för att ge intensivt blå himlar och saftig grönska. Idag skulle den färgkaraktär Velvian gav nog inte framstå som särskilt speciell. Men det är inte motivet som förändrats, utan vårt förhållningssätt, våra förväntningar och våran smak.

 

[iBoat]

När man ges möjlighet så...

Håller med ovanstående. Det är lätt att använda alldeles för mycket av alla möjligheter som finns att tillgå. Upptäckarglädjen får många att överdriva och konstra till sina bilder till något som oftast inte är så bra. Undantag finns förstås.
Jag har jobbat professionellt med digitala bilder i mer än tjugo år och jag kan fortfarande minnas den enorma kick jag fick när man upptäckte vad som går att göra med pixlar. Hade jag sett mina alster från den tiden nu, hade jag nog inte velat kännas vid dem Man sansade sig emellertid ganska snabbt eftersom bilderna alltid hade en beställare som ville att det skulle se ut på ett visst vis, så utrymme för galenskaper var begränsad.

Men var sak har sin tid och nu när nästan alla som vill har tillgång till tekniken kommer nog de värsta exemplen att försvinna så småningom. Jag tror att vi börjar komma tillbaka till normala bilder med bra teknisk kvalitet, där motivet åter blir i fokus. Folk kommer säkert att tröttna på effekter, filter och HDR/Tonmappade bilder, det får iaf mig att kräkas.

Det är lite av samma symptom som när Word och Powerpointf för flera år sedan blev var mans egendom. Då syntes det kalasinbjudningar, annonser, brev, och reklam i alla möjliga sammanhang och där ALLA effekter som finns användes på texten.

 

[pet]

Frågan är verkligen relevant. Helt klart har digitalfotot och möjligheterna med efterbehandling i datorn påverkat bilders utseende och betraktares omdöme och smak. Och det inte odelat positivt. Jag har sett så många bilder här på FS med extrem färgmättnad, med onaturliga och sliskiga färger - och folk älskar det! Att dra i färgmättnadsreglaget är nog det säkraste och enklaste knepet att få uppskattande kommentarer; men reglaget har blivit något av en gaspedal som gjort många fotografer och betraktare fartblinda.

Hans Strand berör detta i senaste numret av Fotosidan magasin. Många naturfotografer idag, säger han, "tar i så det knakar i Photoshop med överdramatiserade himlar och försöker få ut mer än vad motivet gav. Det borde vara en dödskallemärkning på mättnadsspaken, eftersom det förlöjligar landskapsfotografin, ingen skulle övermätta ett ansikte på samma sätt."

Han har rätt. När jag fotade diapositiv använde jag filmen Fuji Velvia, som var känd för att ge intensivt blå himlar och saftig grönska. Idag skulle den färgkaraktär Velvian gav nog inte framstå som särskilt speciell. Men det är inte motivet som förändrats, utan vårt förhållningssätt, våra förväntningar och våran smak.

Håller inte riktigt med Hans Strand fullt ut i det han säger men det är ju min personliga åsikt..istället för att dra i spakarna i photoshop så överdrivdes färger på analoga tiden med olika filmer,färgfilter mm så det är knappas nått nytt att naturen förskönas(om man sen ser det som försköning är personligt) med diverse knep..ett annat exempel är svartvita bilder där överdramatiserade man ofta och väldigt mycket med hjälp av efterbelysning/nedmörkning av partier i bilderna för att öka dramatiken i annars rätt "platta" bilder...men det kanske va ok att ta i så det knakade/ta till dessa knep förr i tiden eftersom det sågs/se som mer riktigt hantverk...sen kan jag hålla med om att det ibland blir lite för "extremt" i vissa fall men i slutendan handlar det om tycke o smak.
Men om det handlar om "ren" dokumentation så tycker jag man skall hålla sig så nära verkligheten som möjligt.

För att ta ett exempel på hur en bild manipulerades förr...en ganska "platt" bild får nytt liv fylld av dramatik.

http://www.youtube.com/watch?v=WCpZu6Y82XQ&feature=player_embedded