Det finns inga regler!!

[Rudie]

Kan bli så otroligt irriterad ibland när jag läser bildtexter (ofta från amatörfotografer) här på sidan som ser ut som "följde kanske inte alla fotoregler, men jag tycker det blev bra iaf". Det är klart det blev bra! Skit i reglerna. Om du tycker det blev bra så är det bra. Det är synd att man blivit så hjärntvättad med att det finns en massa regler för fotografering.
Man kanske går miste om en massa bra bilder bara för att man hela tiden tänker på att följa de "bestämmelser" som finns inom fotografin. Jag tycker att man måste inse att det inte finns några regler utan bara tips och råd inom fotografin...
Om horisonten ser bättre ut på diagonalen så ska den vara där. Om det verkar bra att ha skitmyckte ljus på en fläck och inget på andra, ha det!

Jag tror att många dömer en bild såfort den innehåller en del som är utfrätt. Titta en gång till på bilden. Kankse hade det inte varit lika snyggt om det funnits en annan kontrast?

Snälla, släpp fotolagarna och börja ta åt er dem som tips istället.

Jag hoppas att det är många som vill ge mig och alla andra sin åsikt.

Godnatt alla trevliga fotografer där ute...

/Jens L

 

[klerk]

Kan bara hålla med till fullo.

 

[Walkerboh]

Visst finns det regler för foto men det är upp till var och en att använda dem med förstånd. Jag ser det snarare som ett ramverk som ger mig bildideer att jobba med. Det är klassiska regler som man vet funkar för de flesta situationer men inte alla.

När man inte kan utrycka det man vill inom reglerna så får man självklart gå utanför dem och göra precis som man vill. Fast jag tycker att man bör ha ett syfte med "regelbrottet" annars är det rätt meningslöst.

jmf med sociala regler: jag får hälla såsen i värdinnans knä, men jag bör ha en bra anledning.

När man "bryter" mot reglarna får man finna sig i att andra kommer ifrågasätta det. oavsett om de är amatörer eller inte. amatör betyder att man älskar det man gör, inte någon minde kunnig.

Förövrigt anser jag att amatör borde återfå sitt rättmätiga status.

 

[Calle S]

Det handlar väl om att bryta reglerna med finess. Om man bara skiter i dom utan att ha någon som helst talang blir det som det blir.
Men det är ju så med ytterligheter. De som slaviskt följer alla regler tenderar till o bli ganska tråkiga och intetsägande i sitt bildspråk.

 

[Walkerboh]

tack Calle, det var precis vad jag ville ha sagt.

 

[lotelo]

Det kan ju vara en jättekick att titta på bilder där "regler" brutits. Många gånger tycker jag det kan bli väldigt bra om det görs på rätt sätt och ofta leder såna regelbrott till ännu mer speciella bilder. Hade för ett tag sedan ett porträtt taget i profil upplagt där jag brutit de flesta regler. Trodde det skulle bli helt nedskrivet här på FS fast jag ville ju ändå ha era åsikter. Det fick nog ett tiotal kommentarer och hamnade någonstans mellan 4-5 i medelbetyg. Kul, då var det inte bara jag som tyckte det var ok att bryta mot allt "fotovett". Läste förresten en lustig kommentar på ett som jag tycker fint beskuret porträtt som löd Det är förbjudet att kapa modellens huvud så länge modellen har ett huvud eller något i den stilen. I så fall tror jag att vi är en stor procent här som bryter den regeln titt som tätt. Klart regler är en bra riktpunkt när man fotograferar fast lika självklart tycker jag det är att lära sig bryta mot dem på ett bra sätt. Vore väl rätt trist att alltid gå efter en skolbok eller?
/Lotta

 

[gors]

Regler är väl framförallt ett försök att koncentrera erfarenhet. Men i likhet med torrmjölk är de torftiga jämfört med den äkta varan.

Egen erfarenhet och utvecklat bildsinne är bättre än regler. Regler fyller en funktion under en viss period i den fotografiska utvecklingen. Men när man hunnit fotografera så mycket att man upptäckt vilka regler som fungerar och inte tycker jag att man helt ska sluta att tänka på dem. Då har känslan satt sig i ryggmärgen.

Om man bedömer bilder efter regler ser man inte längre bilder på samma sätt som "gemene man". Reglerna riskerar att bli ett slags "filter" mellan betraktaren och bilden. Det fungerar väl i slutna sällskap där alla är bekanta med regelverket, men inte för bilder som ska visas för en bred allmänhet.

Då måste man vara modig nog att lita på sin egen känsla istället. Till hundra procent.

 

[hasse lundberg]

Att lära sig lite fotoregler om komposition och dyligt är nog bra så man förstår varför bildens budskap blir som det blir.
När man sedan har kunskap om detta kan man bryta mot dessa regler för att uppnå en bild med ett kraftigare budskap.
Var kreativ!

 

[Micke H]

Ordet "regler" kan, i sammanhanget, ibland bytas till ordet "harmoni". Bilden "känns" harmonisk när man håller sig till reglerna...

Och precis som sagt tidigare här, vad vill man uppnå? når man sitt eget syfte med bilden, så har man lyckats. Oavsett vad reglerna säger.
Reklambranchen bryter nästan alltid mot "reglerna", bara för att få folk att haja till och se just deras reklam...

Att bryta mot reglerna som porträttfotograf(de få gånger jag har sådana uppdrag) tycker jag är riktigt roligt! Det går att fånga personligheten, och inte bara en "avbildning" av kunden man fotograferar. Tyvärr så är inte alltid kunden lika road, utan väljer de "regelriktiga" bilderna...

/Micke

 

[steinick]

Micke H skrev:
Att bryta mot reglerna som porträttfotograf(de få gånger jag har sådana uppdrag) tycker jag är riktigt roligt! Det går att fånga personligheten, och inte bara en "avbildning" av kunden man fotograferar. Tyvärr så är inte alltid kunden lika road, utan väljer de "regelriktiga" bilderna...

Det kan ju bero på att regelbrottet speglar din personlighet, och inte kundens.

 

[Micke H]

he, he! Det var en ny tanke!

eller så kan inte kunden acceptera sig själv för den han/hon är...

Fast oftast så tror jag att folk som vill ha porträtt av sig själva vill ha "klassiska" porträtt, medans jag som fotograf nästan tröttnat på att ta den sortens bilder...

 

[steinick]

Håller med. Fast kunden har ju alltid rätt. ;-)

 

[forstheim]

Naturligtvis bör man inte följa "reglerna" slaviskt om man vill finna sitt eget bildspråk. Men även när man har det i ryggmärgen och går på känsla så kommer man inse att ens bilder ändå hålls ihop av en del "regler". Människan vill ha en viss ordning och logisk uppbyggnad av elementen i bilden.

Visst, det går att ta bilder hur-som-helst (och dessa kan bli bra)..men frågan är om du då har kontroll på ditt fotograferande eller om det helt enkelt får ses som ett lyckoskott!?

Jag vill iallafall inte förlita mig på slumpen..


/Jonas

 

[Paragrafryttaren]

Jensa skrev:
Skit i reglerna. Om du tycker det blev bra så är det bra.

Precis! Eller så är det inte bra. - Både och har nog hänt om jag får ge mig inpå en kvalificerad gissning. I det senare fallet kan det inte hjälpas att man ofta kan få en förklaring till varför bilden inte upplevs som bra genom att titta på vilka kompositionslagar som den följer alternativt inte följer.

Däremot håller jag med dig om att man inte ska behöva ursäkta sig för att man bryter mot dem.
Om man är såpass insatt att man vet att man inte följer reglerna så har man väl i princip uppfyllt det gamla talesättet att om man kan reglerna så får man bryta mot dem.
Dessutom kan ju även en som inte är insatt ha flax och få till det ändå (eller på känsla och talang) och då märker man ju inte skillnaden...

Nåja, poängen med mitt långa svammel är att om det känns rätt så kan det givetvis kännas även för betraktarna men inte nödvändigtvis eftersom känsla är rätt så subjektivt.

 

[cwe]

Ibland tror jag att det funkar som med "teknikporr", exempelvis den där typen av ervinnerliga diskussioner om hur det perfekta programmeringsspråket ska se ut: med/utan exceptions, med/utan polymorfism, med/utan templates osv. Är man insatt kan det ju ge en impuls till att fundera på hur man egentligen programmerar, och så är det lite religion inblandad också.

Är man inte insatt i frågan så blir det lätt obegripligt och trist. En "oinvigd" kan dock känna igen vissa välkända egenskaper/krummelurer och "gilla" dem, som att "ansiktet är rätt placerat" eller att "webbsidan använder Java". (Gör den oftast inte alls, utan använder "Javascript")

Missförstå mig inte nu, jag argumenterar inte alls för att man måste känna till "reglerna" för att begripa en bild - men det tillför och fördjupar upplevelsen av bilden tror jag. Alla gillar "MonaLisa", speciellt för "hennes mystiska leende". Men gör man det egentligen? Eller är det bara för att man *vet* att hon ska vara bra?

Kompositionsreglerna hjälper mig (förhoppningsvis?) att inte få för kaotiska bilder, det är mycket svårt att få en tilltalande bild om man bryter *alla* tumreglerna samtidigt... Jag vill ha några fasta punkter att utgå ifrån när jag tar till mig resten av bilden.

Nu är jag inte en särskilt medveten fotograf, och brukar inte medvetet fundera över kompositionsreglerna, men när jag tittar efteråt så brukar jag någorlunda ha följt ett par av dem ialla fall...

Det verkar som om diskussionen satte igång mig. Intressant ämne!

-Christian

 

[henkew]

måste säga en sak, jag är ganska ny här och la för första gången ut två bilder häromdagen, och jag måste bara säga att kritiken jag fått är jätte bra, ingen som gnäller om några regler utan bara lite personliga synvinklar, och efter att surfat runt lite så måste jag säga att kommentarerna i snitt är väldigt bra, och så vill jag säga att "det finns inga regler, bara personliga åsikter", jag hatar lever tex, men ska man förbjuda det? ska min smak gälla för alla? känner man innom sej att denna bild är bra, så har den fyllt sitt syfte..........

 

[forstheim]

Vi kan ta ett exempel med att spela fotoboll. Hur skulle det se ut om det inte fanns några regler för fotbollsspelarna? Det skulle bli ett enda stort kaos. Ska man få poäng för den som tacklar bäst på plan, den löpare som är snabbast på plan, 3 poäng kanske för att man träffar den högra stolpen, utvisad kan man bli om man gör mål..eller om man inte gör mål? Detta kanske spelarna ska få bestämma själva under spelets gång?

Det gagnar ingen att ha det så. I fotbollen finns som sagt regler..men dessa följs inte till punkt och pricka. Trots reglerna i fotboll så dras det lite i tröjor, armbågas, filmas osv. Allt detta hör på något sätt fotbollen till och utan dessa regelbrott skulle fotbollen bli ganska tråkig.

Likadant är det med fotokomposition (om än inte i riktigt så strikta "regler" som i fotboll..). Här finns en del teoretiska verktyg som är väldigt användbara för att uttrycka och kommunicera med betraktarna. Visst, om man endast tar bilder för sin egen skull så kan ju resultatet på bilden få bli hur-som-helst. Det viktiga är att DU själv gillar den bild du har tagit. Men räkna inte med att andra ska förstå ditt budskap.

Jag tycker också att man bör skilja lite på vad det är för något man fotograferar. Lanskapsfotografi/naturfotografi tillhör den kategori där det knappast skulle fungera att inte grunda sin komposition på några "regler" alls. Man kan och ska helst bryta mot dem..men att ta en landskapsbild utan någon som helst tanke tror jag inte skulle fungera eftersom det ofta är stämningsbilder som lever på sin estetik. Reportageliknande bilder däremot har ofta ett starkare innehåll..medan estetiken underkastar sig innehållet i dem flesta fall. Dock inte sagt att reportagebilder inte kan vara estetiska.

Om jag vill förmedla en känsla av en lugn och stilla sommarkväll vid en sandstrand så försöker jag komponera den på det sätt som inger just lugn och stillhet. Kanske få element i bilden, varma och få färger och några avslappnade personer som ger ett harmoniskt intryck. Däremot skulle jag undvika att få med dem där skällande hundarna intill som husse med stort bestyr försöker hålla rätt på under rastning. Bilden kanske skulle bli intressantare med hundarna..men mitt budskap om en lugn och stilla kväll på stranden hade antagligen inte nått fram. Om man gör dessa val så använder man sig av ett medvetet fotograferande..och därmed också av "regler". Bilden är alltså inte tagen hur-som-helst utan det finns en tanke bakom. Det behöver inte kallas för regler, utan istället som nämnts ovan - medvetet fotograferande.

För att kommentera trådens rubrik i en sammanfattning: Nej det finns inga regler, men det hjälper en onekligen att föra ut det budskap man vill förmedla.


/Jonas

 

[steinick]

Fotografi är visuell kommunikation. Det finns en sändare (fotografen) och en mottagare (betraktaren). Om mottagaren inte begriper sändarens budskap har kommunikationen misslyckats. (Jämför språklig kommunikation: om sändaren talar kinesiska och mottagaren bara förstår tyska blir det problem.) Reglerna består av en uppsättning gemensamma konventioner (ett protokoll). Reglerna för hur man bygger upp en bild är fotografens protokoll.

När sändaren plötligt inför nya regler kommer mottagaren att reagera surt: jag förstår det inte och tycker därför inte om det. Sådana krascher inträffade t ex när de franska impressionisterna målade på ett sätt som etablissemanget inte förstod. När Igor Stravinskys balett Våroffer uruppfördes i Paris 1913 blev det upplopp och polis fick tillkallas. Tala om avbrott i kommunikationen!

Ett fotografiskt exempel: Den fotograf som vill skicka in sina bilder till internationella tävlingar märker snart att där finns ett mycket strikt protokoll. Om man inte tillämpar detta kommer man aldrig att få några priser eller utmärkelser. Detta kan man tycka vad man vill om, men det påverkar inte tävlingsjuryn. Samma sak tror jag fortfarande gäller i många fotoklubbar.

Om man som fotograf väljer att sända utan protokoll (= fotografera utan regler) får man finna sig i att mottagaren inte blir entusiastisk.

 

[cwe]

Lars Erik,
*bockhornen ut*
Alltså, så vad du säger är att Våroffer aldrig borde ha gjorts, eller att impressionisterna borde ha hållt sig till naturtrogna porträtt istället, "som det ser ut"?

*bockhornen in*

Nej, men allvarligt, allt skapande är en process, där man reagerar mot/med en förhärskande paradigm och drastiskt/successivt förändrar den speglad genom ens eget inre rum.

Tycker att käre Scannermanns alster är ett utmärkt exempel på detta! Eller den nuvarande populäriteten i 'n-tyker' på fotosidan.

Vilket i sig ju fortfarande inte innebär att viss fotografiska tumregler inte följs, exempelvis "triptyk" bygger ju i hög grad på spänningen i talet 3 kompositionsmässigt.

För mig ligger det spännande just i *processen*: dissonanserna och harmonierna är det som kittlar mig, inte att nödvändigtvis uppnå något slags "ideal" (-- vad nu det skulle vara?)

-Christian

 

[Paragrafryttaren]

cwe skrev:

Nu är jag inte en särskilt medveten fotograf, och brukar inte medvetet fundera över kompositionsreglerna, men när jag tittar efteråt så brukar jag någorlunda ha följt ett par av dem ialla fall...

Den enkla förklaringen till det där är ju att kompositionsreglerna är utformade efter vad vi människor uppfattar som harmoniskt (förutom de de som styr annat än harmoni) så sannolikheten är alltså ganska stor att man på någon punkt följer dem om man komponerar något som man tycker ser bra ut.