Jag har ägt dels 300/2,8 och IS versionen samt 400DO. Jag föredrog DO för mycket. Den låga vikten och den lättare interna konstruktionen gjorde den lätt att handhålla och ruskigt snabb att fokusera.
Vad jag såg var nog mer att DO hade lägre kontrast snarare än sämre upplösning. D v s att kör man JPEG har nog icke DO en fördel, men i råformat då man kan skruva på clarity och kontrast är det ett mindre problem. Vad jag däremot tycktes märka var att DO var mer tydligt inriktad på att uppnå maxskärpa vid ca 40m medan konventionella telen inte har en lika tydlig optimering - men detta är hårklyveri. DO kan mycket väl påvisa halo som diskuterats men detta ser jag inte om jag undviker att bränna ut i högdager i områden med hög kontrast - på 1DIII matade jag in -1/3 EV exp kompensation och hade då sällan problem.
DO har, i mitt tycke, fått en del oförtjänt kritik. Det är ett suveränt supertele att böra med sig. Rent kliniskt har säkert 400/2,8 serien bättre skärpa, vilket MTF visar, men viktskillnaden, även mot den nya 400/2,8 L IS II är inte obetydlig. Så det beror på ens fotostil vilket som är bäst. DO låter en fota långa stunder utan vare sig stativ eller enbensstativ, men 400/2,8 tillåter bruk och full AF med både 2x TC och 1,4X TC på alla hus. Sedan måste man komma ihåg att ryktet gör att DO har lågt begvärde. En fördel om man köper beg men är svårare att sälja vidare än 400/2,8. Är man intresserad av DO begagnad kan man nog pruta på scandinavian photo då deras DO har legat länge. Kanske ca 30.000:- är rimligt.
För MITT sätt att fotografera var DO utmärkt. Jag sålde endast då jag använde det för lite för att motivera fortsatt innehav, inte för att jag var missnöjd. DO kräver dock närmast råformat och justering av kontrast och lite underexp enl min mening.
