Bildtexter, för och emot

[müsli]

Recension i SvD: Brutus Östlings "Mellan vingspetsarna"

Svenska Dagbladet har idag 11 september 2005 en helsidesrecension av Brutus Östlings fotobok "Mellan vingspetsarna". Bilderna i boken akompanjeras med texter av en Magnus Ullman.
Det intressanta med recensionen är hur bokens bilder hyllas, och texten totalsågas. Texten är skriven av ornitologen Ullman, och sågas vid fotknölarna bl a med orden:

Magnus Ullman är säkerligen en god ornitolog, men skriva något som ens är i närheten av vad dessa bilder kräver kan han inte. Glappet mellan ord och bild blir nästan löjligt stort. Ett exempel:
(...)
"Många vadare är utrustade med långa näbbar, somliga nästan genant långa. Man kan ju själv tänka sig hur det skulle vara att ständigt gå runt omkring i tillvaron med en sån där sak mellan ögonen, pekande rakt ut i luften. I varje fas av livet!"

Varför accepterar en fotograf att dennes bilder publiceras i ett sådant sammanhang? Har fotografen själv godkänt texterna? Eller inser inte fotografen själv hur texterna kan förstöra helheten?

En kanske krystad parallell: bilderna här på Fotosidan ackompanjeras ofta av groteskt banala och löjliga texter som får mig att ibland helt ignorera bilder som kanske hade varit intressanta utan denna text.

Varför gör fotografer på detta viset? Är det taskig självkänsla som får fotografen att slänga på banaliteter för att lixom ursäkta sig, i tron att bilderna egentligen inte duger, eller?

 

[MicaelKarlsson]

De gånger jag "läser"/bläddrar i fotoböcker försöker jag undvika att läsa vad som skrivs just av den anledningen eftersom jag vill tolka bilden själv. Tycker jag om bilden läser jag vart den är tagen annars struntar jag i alltihop och bläddrar vidare.

Banala texter får man nog av i skvalmusik och reklam.

 

[F.G.]

Re: Recension i SvD: Brutus Östlings "Mellan vingspetsarna"

müsli skrev:
Svenska Dagbladet har idag 11 september 2005 en helsidesrecension av Brutus Östlings fotobok "Mellan vingspetsarna". Bilderna i boken akompanjeras med texter av en Magnus Ullman.
Det intressanta med recensionen är hur bokens bilder hyllas, och texten totalsågas. Texten är skriven av ornitologen Ullman, och sågas vid fotknölarna bl a med orden:

Varför accepterar en fotograf att dennes bilder publiceras i ett sådant sammanhang? Har fotografen själv godkänt texterna? Eller inser inte fotografen själv hur texterna kan förstöra helheten?

En kanske krystad parallell: bilderna här på Fotosidan ackompanjeras ofta av groteskt banala och löjliga texter som får mig att ibland helt ignorera bilder som kanske hade varit intressanta utan denna text.

Varför gör fotografer på detta viset? Är det taskig självkänsla som får fotografen att slänga på banaliteter för att lixom ursäkta sig, i tron att bilderna egentligen inte duger, eller?

rofl
Det var i alla fall en riktigt rolig text, tycker dock synd om fotografen. Är hon verkligen ornitolog eller bara "fågelskådare"?
(man kanske inte behöver någon utbildning för att
kalla sig ornitolog?)

 

[j3n5]

Hur gör man en orginell text till en bok med fågelbilder? Är spetskunskap och fakta alltid det viktigaste? Hur många fågelböcker finns det som radar upp massor med fakta?

Bara en undran..?

 

[jimh]

Jag tyckte texten var lättsam och trevlig och kan tänka mig att den i sitt sammanhang ger boken en viss stämning som säkert är avsedd. Brutus tycker säkert också det. Jag tror inte att han har texter som han bara "accepterar" till sina bilder.

Vad är det för text som efterlyses? Faktaruta med häckningstid, utbredningsområde och passad och opassad vikt? Det finns sannolikt många sådana böcker att köpa också.

Nu har jag förvisso inte läst boken och skall väl egentligen inte uttala mig om texterna baserat på ett lösryckt citat. Har du det Roger?

 

[brutusostling]

Det är jag som är Brutus

Tjena,
det är min bok som recenserades. Omdömet om texterna av Magnus Ullman, liksom om Norstedts redaktör, var hårt och kontrasterade totalt mot vad recensenten skrev om bilderna. Nu är tycke och smak delade, i Sydsvenska Dagbladet hyllade recensenten även textförfattaren.
Några olika presscitat finns under följande sida:

http://www.brutusostling.se/bok_mellan.html

http://www.brutusostling.se/aktuellt.html

Jag är ju själv förläggare också, fast jag gav inte ut min egen bok, bl.a. därför att det är något man ofta gör när boken refuserats av förlag. -- Eftersom jag som förläggare under åren gett ut 900 titlar av andra författare vet jag att recensioner i olika tidningar kan skilja sig totalt, om däremot tre fyra recensenter säger samma sak bör man börja lyssna litet mer. Sedan var ju det recensenten citerade bara 1/5 av texten till bilden.
Som recensent själv en gång i tiden vet jag hur lätt man kan dra på och vaa riktigt elak när man vill såga något. Horace Engdahl sa en gång när han fortfarande skrev i DN att det är oerhört lätt att vara elak som recensent, det är mycket svårare att skriva en recension när man är positiv till något.
--Vad jag inte förstod i recensionen -- och recensenten är en kritiker och författare jag menar tillhör de bästa i SvD -- var att han tyckte det allra sämsta i boken var förordet av WWF-Världsnaturfondens generalsekreterare. Det förordet skilde sig egentligen inte från tidigare års förord i de böcker som vunnit pris som Årets pandabok. -- Och jag är 99 % säker på att recensenten, som själv är en ypperlig författare, inte tillhörde förlorarna i pandatävlingen, då hade jag kanske begripit påhoppet på WWF bättre.

 

[Sonnaren]

Det som gör ovan citerade text så ytterligt fånig är att skribenten anlägger en mänsklig aspekt på fågelns utseende. Jag har svårt att tro att en röd/grönbena, storspov eller annan vadare går omkring och är missbelåten över sin näbb.....?
Hade man anlagt andra mänskliga aspekter på fåglar hade man ju kunnat säga att den går och skäms över att den är naken, gråter över att fjäderdräkten inte är i årets modefärg, är sur över att den bor i en en-rummare o.s.v.
Tror inte någon skall anlägga sådana aspekter på någon djurarts liv..........
Us

 

[müsli]

Jag har inte läst eller ens sett boken.

Alldeles säkert har jag tagit för mycket fasta på denna recencents presentation vad gäller bokens texters kvaliteter.

Men återigen, vad är det som gör att fotografer ofta väljer att låta bilder ackompanjeras av texter som likriktar eller begränsar betraktarens intryck av bilden?
Det känns ibland som om fotografen själv inte tycker att bilden duger som den är.

(önskar att forumvärden ändrar trådens titel till "Bildtexter, för och emot" eller något liknande om möjligt)