Bildseende

[Canalog]

Något som då och då inträffar, inte varje dag/fotosession men tacksamt när det sker - är detta:

Jag kan vara ute och åka t ex med bilen, kanske helt utan avsikt att fota (och har bara mobilen med) därför att jag är på väg någonstans eller har ett visst ärende i stan m omnejd...

Rätt plötsligt SER JAG KANONBILDEN - YES! - där allt stämmer...ljus, komp färger "the lot" men jag kan ju bara inte tvärnita och stanna utan att ta hänsyn till annan trafik.

Jag fick nyligen en trevlig kommentar här på Fs på den bifogade bilden längst ner i denna tråd, dvs min bild "Sommarhagen":

"Bra komposition med snygg linje i staketet." skrev betraktaren - och jag skrev mitt kommentarsvar som följer:

"Ja det gällde ju också att det var rätt väder, rätt dagsljus från rätt håll (rätt klockslag!) - Konstigt - ibland fastnar ett perfekt fotomotiv på ens "Retina" i ögonen och i skallen på bråkdelen av en sekund...och sitter där länge, oförglömligt! Är det detta som kallas "bild-seende"??

Därav denna Fs- tråd!

Är det detta som kallas "bild-seende? Upplever andra Fs-medlemmar också detta emellanåt? Ofta/sällan?

Vad anser ni? Om jag, är bildseendet medfött eller kan det tränas upp? Det sistnämnda hävdar jag - eller?
/B

 

[Ludvig_svensk]

Absolut kan bildseendet tränas upp, det har jag personlig erfarenhet av. Jag tycker dessutom att jag lär mig något nytt om fotografering eller bildseendet vid varje fotosession jag har, i synnerhet under efterbearbetningen.
Vad var egentligen intressant i den här bilden? Använde jag korrekt brännvidd eller beskär jag? Är det intressanta bra placerat? Exponerade jag för mörkt? Skulle bilden blivit bättre med annan slutartid eller bländare? Blir bilden bättre i svartvitt?

Ofta så upplever jag dessutom att jag kan vara väl medveten om att bilden skulle blivit mycket bättre om jag tagit den X timmar före eller efter det verkliga fototillfället, men det är ju en bekvämlighetsfråga huruvida man orkar vänta eller återkomma en annan dag i bättre tid.

 

[Ventures]

Jag ser också "bilden" framför mig när jag är ute, men oftast då kameran inte är med. Senast på joggingturen idag. Jag hade t.o.m. bildtiteln klar. Skulle jag springa hem och hämta kameran istället? Nej så blev det förstås inte. Kanske ljuset faller lika imorgon? Eller inte.

Jag tror det man kallar bildseende mycket beror på att ju mer man håller på med bilder desto mer har man i bakhuvudet att "så här ska det vara", för det står ju i böckerna. Det finns säkert de som har det medfött men det gäller nog inte mig.

 

[MrKarisma]

För mig är det en automatisk process, och min hjärna går inte igenom en massa tekniska "frågeställningar" om val av komposition, bländare, ljus eller liknande, det är mer än "känsla" vilket är en slags "automatik" som min hjärna skapat då jag fotograferat likt besatt dagligen i över 20 år Jag ser ofta motiv som jag inte hinner eller kan fotografera, tyvärr är de bästa bilderna alltid de bilder man "aldrig tog" haha

 

[Canalog]

För mig är det en automatisk process, och min hjärna går inte igenom en massa tekniska "frågeställningar" om val av komposition, bländare, ljus eller liknande, det är mer än "känsla" vilket är en slags "automatik" som min hjärna skapat då jag fotograferat likt besatt dagligen i över 20 år Jag ser ofta motiv som jag inte hinner eller kan fotografera, tyvärr är de bästa bilderna alltid de bilder man "aldrig tog" haha

Ja men det var ju det jag menade - fast du formulerade det mkt bättre än jag! Det är alltså essensen av "bildseende"?
mvh
/B

 

[lonian]

Upplever själv att jag ser mer bilder ju mer jag fotar. Ser bilder när kameran inte är med också.

Men går man ut med kameran så måste man komma igång med bildseendet och det brukar ta ett tag för mig.

Nu var det ett tag sedan jag var ut med kameran så bildseendet antar jag börjat dra sig tillbaka? Eller så bryr jag mig inte lika mycket.

 

[PMD]

Det svåra tycker jag är att "översätta" vad man ser till en bild som inte bara är en registrering av det man såg. Det går ju inte att "spara det man ser" i kamerans minneskort eftersom människans seende inte direkt liknar en kameras. Det gäller då att försöka hitta på något som gör att bilden man tar åtminstone påminner om vad man såg när men senare tittar på bilden. Hur man beskär den "sedda bilden" till en kamerabild tror jag är en av de viktigare kriterierna. Det går aldrig att få med allt man ser/såg i ett fotografi.

Det är nog något man blir bättre på ju mer man övar (som med det mesta).

 

[Canalog]

Det är nog något man blir bättre på ju mer man övar (som med det mesta).

Det tror jag också, att bildseende kam man öva upp. Men vissa har lättare, andra behöver träna mer. Så är det kanske oxå med förmågan att se gubbar, djur, fåglar mm i gamla stubbar, stenformationer och annat i naturen, det krävs nog bara en viss ”livlig” fantasi...

Min egen gamla mor & jag ser såna saker uppenbarligen lätt och tämligen lika båda två, medan min bror sällan ser sådant alls ....
/B

 

[Tony johansson]

Vad skönt at jag inte är ensam. Upplever en fruktansvärd frustration över att släpa omkring på FF-systemaren m. tillbehör på sina modiga 10-12 kg, bara för att använda mobilen, då den tar tillräckligt bra resebilder. Skall jag göra mig besväret att plocka upp och laborera med stativ filter etc, då måste det tilltänkta motivet eller scenen framför mig, upplevas vara tillräckligt intressant vilket sällan är fallet, det är mycket som skall sammanfalla, där en parameter är att "se" bilden. Men jag måste säga (till mobilens fördel) att jag upplever mig ha fått bättre uppfattning om komposition (det är lättare) på mobiltelefonskärmen, än det är genom kamerasökaren.

Dessutom beror det på vilka krav/önskemål man har med sitt fotograferande och i mitt fall finns det en önskan om att ta exceptionella landskapsbilder, men dit är det långt, kan jag konstatera.

Men, jag upplever som tidigare nämnts i tråden, att mitt bildseende utvecklas, d v s att bildseende behöver nödvändigtvis inte vara medfött (även om jag ibland önskar att jag hade den fördelen, det hade varit så mycket enklare) utan det går att lära sig även om det går långsamt (i mitt fall). Med det sagt sällar jag mig till skaran som vill göra gällande att det går att öva upp ett bildseende, men det tar olika tid för olika personer, antar jag.

Tur att man inte är beroende av fotograferandet som födkrok, det hade inte blivit fett.

 

[Flash Gordon]

De flesta fotografer lever nog inte så fett numera. Att ta riktigt bra bilder varje dag är svårt. Med erfarenhet kan man få det godkänt nästan jämnt.
Fast riktigt bra kräver mer. Fint ljus och att motivet är bra.

Det måste finnas något speciellt i bilden.

Här 3 bilder jag är nöjd med. Kanske inte mina bästa men 3 jag tycker är hyfsade.

Först dop av Carla i Split. Hon gillar inte vatten på huvudet.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3673079.htm

Oma sittande i sin trädgård. 30 Grader varmt och hon fryser. Det är inte lätt att vara 94 år och vilja gå hem till mamma och pappa.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3673032.htm

Slutligen två bilder på mitt senaste barnbarn. Gillar ljuset jag fick till i de här bilderna.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3676530.htm

https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3685588.htm


Tyvärr kan jag inte påstå att jag får till det där lite extra varje gång.
Det handlar inte bara om att se bilden utan också att kunna omvandla den till något speciellt.

 

[Canalog]

Här 3 bilder jag är nöjd med. Kanske inte mina bästa men 3 jag tycker är hyfsade.
Först dop av Carla i Split. Hon gillar inte vatten på huvudet.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3673079.htm
Oma sittande i sin trädgård. 30 Grader varmt och hon fryser. Det är inte lätt att vara 94 år och vilja gå hem till mamma och pappa.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3673032.htm
Slutligen två bilder på mitt senaste barnbarn. Gillar ljuset jag fick till i de här bilderna.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3676530.htm
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3685588.htm

Tyvärr kan jag inte påstå att jag får till det där lite extra varje gång.
Det handlar inte bara om att se bilden utan också att kunna omvandla den till något speciellt.

Jag håller med dig, Mats!
Du skriver "Tyvärr kan jag inte påstå att jag får till det där lite extra varje gång."
Men väldig ofta tycker jag!

mvh
/B (Ts)

 

[Terje H]

Jag har stort sett alltid en kamera med mig (förutom mobilen som jag sällan använder som kamera, då den blir för ”allskarp” och för lite selektiv). Jag fotograferar mer eller mindre varje dag, och har gjort så i mer än 40 år. Det gör att jag ser mer, kan tänka ut bildmöjligheter relativt snabbt - men också lättare kunna välja eller välja bort vad jag vill fotografera. Idag tycker jag mig ha underlag för att säga att det berikat och utvecklat mitt bildseende mer än jag skulle trott tidigare i karriären. Jag är heller aldrig ringrostig, utan ser och kommer igång oftast direkt - fast jag ofta väljer en kaffekopp först för att landa på platsen, innan jag börjar fotografera.

Åker aldrig iväg någonstans utan att få kunna fotografera. Är yrkesaktiv, men fotografer även på fritiden och semestern - då jag helt enkelt är ”amatör på heltid”.

För mig är det inte lyxigt att fotografera, utan det är en helt naturlig och integrerad del av livet!

Mvh Terje