marcus_karlberg skrev:
Jag vet att tråden varit uppe förut, men då hade jag inte kikat något närmare på det hela. I dagsläget är jag helt med SFF's jurist i dennes åsikt.
Jag begriper bara inte hur ni menar att de här ändringarna skulle stärka de utövande konstnärernas rättigheter
gentemot stillbildsfotografer...?
Citat prop. 2004/05:110 s 271 (min kursiv):
Bildleverantörernas förening och Svenska Fotografers Förbund har däremot uttryckt oro för att de utövande konstnärerna genom lagändringarna får möjlighet att förbjuda fotografering av sina framträdanden. Redan tidigare har emellertid de utövande konstnärerna haft rätt att kontrollera att inte deras framföranden tas upp på anordningar genom vilka de kan återges. Frågan om en stillbild utgör ett exemplar av framförandet eller inte påverkas inte av den nu föreslagna lagändringen.
En utövande konstnärs ensamrätt till stillbildsfotografering av sig själv förutsätter alltså fortfarande att stillbilden utgör en upptagning av dennes framförande.
Även om innebörden av rätten till upptagningar av framförandena har stärkts så var ju en fotograf, i den mån dennes stillbild skulle vara en upptagning i 45 §:s mening, i praktiken lika rökt enligt den gamla lydelsen.
Vad sedan gäller själva frågan om ett fotografis eventuella status som anordning på vilken ett framförande kan man ju egentligen bara spekulera.
Några observationer ang. det enda relevanta rättsfall jag känner till, NJA 1978 s 282, "Hem till byn":
Jag upptäckte att även det fotografiet finns återgivet i kursboken. Det är en egentligen halvtaskig bild (centererad ~3/4-delskroppsbild rakt framifrån) av skådespelaren Lars G bärandes en bananstock över en åker.
För det första så var två justitieråd skiljaktiga och ville döma enligt det förslag som revisionssekreteraren hade lagt fram. Det innebär att prejudikatet är relativt svagt.
För det andra så kan man utläsa skillnad i resonemangen som iaf jag tror kan vara viktig. I betänkandet menades att det avgörande för om fotografiet skulle anses som en upptagning var om det av bilden klart framgick att det var fråga om en skådespelares utövande av en roll i ett visst litterärt verk.
Citat s 286 (RevSekr:s betänkande):
Fotografering har under förarbetena inte nämnts som en form för upptagning av ett framförande av en utövande konstnär. En genom fotografering tagen stillbild måste emellertid anses återgiva ett framförande, om av bilden klart framgår att fråga är om en skådespelares utövande av en roll i ett visst litterärt verk.
Ovanstående citat representerar alltså inte gällande rätt eftersom tingsrätten (vars dom HD fastställde) verkar ha lagt tyngden på kravet att upptagningen faktiskt ska kunna återge ett avsnitt av ett sceniskt händelseförlopp så att en skådespelares agerande skildras. Om man tänker på vad orden egentligen betyder ("händelseförlopp", "agerande"), står det klart att en stillbild överhuvudtaget torde ha svårt att uppfylla de av TR:n och HD ställda kraven. Speciellt som det uppenbarligen inte räcker med att man på bilden kan se att en person står på, eller
bär något, över en åker.
Citat ur tingsrättens domskäl (min kursiv):
För att ett återgivande av en skådespelares framförande av ett sceniskt verk skall anses föreligga enligt 45 § upphovsrättslagen torde regelmässigt krävas åtminstone återgivande av ett så stort avsnitt av ett sceniskt händelseförlopp, att därigenom skildras en skådespelares agerande. Även om en enstaka bild - oavsett om den härrör från originalframträdande eller repetition - skulle i visst fall kunna tänkas visa en skådespelare på ett sådant sätt, att detta krav kan anses vara uppfyllt, är enligt TR:ns bedömande så ej fallet med den av förlaget utnyttjade bilden.
Högsta domstolens majoritet (tre ledamöter) fastställde tyvärr (ur tolkningssynvinkel, inte från en fotografs perspektiv) tingsrättens dom i sin helhet, utan ytterligare motiveringar. Det tråkiga med det är att man inte kan veta om HD ansåg att tingsrättens domskäl var "klockrena" eller om de bara var "good enough" för det utfall som majoriteten ville ha. Hursomhelst är det lite klurigt. Minst sagt...
