Bilden du inte tog - ångrar du det?

[Sten-Åke Sändh]

Jag har ett par tre bilder som finns i huvudet sedan många år och som kommer tillbaka och tillbaka med jämna mellanrum - bilder som jag inte tog. Jag har ofta min kamera med även då, men jag tog alltså inga bilder.

Den första var en stor kraftig kille i Stålmannen-dräkt som satt på trottoaren med fötterna i rännstenen utanför Gröna lund och storgrät helt otröstligt. Det var en sådan kontrast mellan dräkt och belägenhet att det för evigt etsat sig fast i huvudet. Men av någon orsak så tog jag aldrig någon bild.

De två andra tillfällena skedde båda på Långholmsgatan på Södermalm där jag då bodde.

Första fallet var ett kaos efter ett bråk på dåvarande ölkafeet Tjoget (Långholmsgatan 20) där en kille satt med brallorna nedhasade och den bara baken fullt exponerad mot Långholmsgatan i glasspittret från det delvis krossade skyltfönster han blivit inslängd i, direkt utanför entren i porten jag bodde i.

Det andra fallet sker när jag står och pratar med en kompis på Långholmsgatan på eftermiddagen efter jobbet och en kvinnlig narkoman i desperation just satt sig att bajsa i en garagenedfart rakt över gatan. När hon är klar, upptäcker hon att hon inte har något papper att torka sig med och skriker därför i desperat till de förbipasserande, med byxorna fortfarande nere på skorna : "Ere ingen som har nå papper?"

Det var sorglustigt i flera av fallen men kanske mest sorgligt och förnedrande. Så det var kanske därför jag inte har några bilder av dessa situationer. Frågan är vad som hänt i dagens mobilsamhälle om det skett nu. Hade vi avstått från dessa bilder idag också och andra bilder med liknande situationer.

Har ni också några bilder ni av något skäl avstått från att ta?

 

[iSolen.se]

Jag har ett par tre bilder som finns i huvudet sedan många år och som kommer tillbaka och tillbaka med jämna mellanrum - bilder som jag inte tog. Jag har ofta min kamera med även då, men jag tog alltså inga bilder.

Den första var en stor kraftig kille i Stålmannen-dräkt som satt på trottoaren med fötterna i rännstenen utanför Gröna lund och storgrät helt otröstligt. Det var en sådan kontrast mellan dräkt och belägenhet att det för evigt etsat sig fast i huvudet. Men av någon orsak så tog jag aldrig någon bild.

De två andra tillfällena skedde båda på Långholmsgatan på Södermalm där jag då bodde.

Första fallet var ett kaos efter ett bråk på dåvarande ölkafeet Tjoget (Långholmsgatan 20) där en kille satt med brallorna nedhasade i ändan i glasspittret från det delvis krossade skyltfönster han blivit inslängd i, direkt utanför entren i porten jag bodde i.

Det andra fallet sker när jag står och pratar med en kompis på Långholmsgatan på eftermiddagen efter jobbet och en kvinnlig narkoman i desperation just satt sig att bajsa i en garagenedfart rakt över gatan. När hon är klar, upptäcker hon att hon inte har något papper att torka sig med och skriker därför i desperat till de förbipasserande, med byxorna fortfarande nere på skorna : "Ere ingen som har nå papper?"

Det var sorglustigt i flera av fallen men kanske mest sorgligt och förnedrande. Så det var kanske därför jag inte har några bilder av dessa situationer. Frågan är vad som hänt i dagens mobilsamhälle om det skett nu. Hade vi avstått från dessa bilder idag också och andra bilder med liknande situationer.

Tycker det var rätt av dig i alla fallen att inte ta bilden, ångrar du dig eller funderar du bara på det?

Jag har ett antal bilder som jag ångrar, de flesta av typen besvär, eller vara till besvär, ex att vi åkte bil och det hade betytt besvär för övriga om jag fotat 20 minuter eller så. Eller hade lite bråttom och ljuset bryter igenom perfekt över något motiv ...och jag stannar inte för att fota för att hinna i tid.

Sen har jag tagit några som jag ångrat men det löser man ju med deleteknappen.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej jag ångrar inte att jag inte tog de bilderna men det är ju lite märkligt med vårt selektiva minne för någonstans så har jag ju tagit bilderna i mitt huvud eftersom de är där bland motiv man inte glömmer.

Kan också tycka att jag borde tagit visa bilder bara som dokumentation. Mer som landmärken man saknar som jag vet att jag skulle uppskattat om jag haft. Gäller både fysiska miljöer som är borta eller ändrade eller människor. En hel del i skärgården tycker jag försvunnit, rivits eller fallit ihop av vanvård och brist på underhåll eller bara för att det stod i vägen för dagens nycker, preferenser och behov. Det dokumenteras sällan lika noga och rikt som förändringar i stadsmiljöerna.

 

[Fläsk-Tarzan]

Pinsamma bilder

Jag tror att det är just av pinsamma situationer man låter bli att ta bilder. Av hänsyn till vederbörande gör man normalt inte det. De som trots allt tar bilden saknar empati. Jag har själv avstått en del bilder på grund av hänsyn till de berörda.

 

[Ventures]

De flesta har nog sådana "otagna" bilder. Vissa bilder skulle inte vara publicerbara.
Andra kanske skulle gå att visa för andra men man tryckte inte av av andra orsaker. Jag har ett exempel från när jag var på skidresa i Alperna på 80-talet och stod i liftkön då en engelsk gentleman, inte alls olik Sällskapsresans engelsman Algy, kommer tumlande nedför hela backen som ett virvlande klot och flisorna yr från träskidorna. Alldeles framför mina fötter där jag står med kameran i beredskap stannar han. Där ligger denna något äldre man snöig och med spillrorna av det som innan var ett par skidor på fötterna. Ja det är bara delen under pjäxorna som är någorlunda intakt. Återstoden skidornas fram och bakdelar, plastbelagen, hänger som sladdriga remmar från fötterna. Jag fick ett plötsligt anfall av empati för olycksfågeln och avstod från denna dråpliga bild, vilket jag ångrat efteråt.

Andra gånger skulle situationen kunna bli hotfull om man drog upp kameran och började ta bilder och man avstår hellre än att riskera fysiska men.

Men skulle man jobba som fotojournalist skulle man väl få lägga känslorna hemma.

 

[markbe]

Japp, det finns bilder som jag ångrar att jag inte tog, för att jag inte vågade, för att jag då inte ansåg det passande (men inser nu i efterhand att det faktiskt hade varit det) eller som jag då inte hade förstånd att ta. Sedan finns det naturligtvis bilder jag inte tagit, och som jag tog helt rätt i att inte ta.

Av en ren slump läste jag faktiskt i går på Claes Gabrielssons blogg om en bok i ämnet: Photographs not taken – A collection of photographers essays. Efter att ha läst inlägget hamnade den på önskelistan

 

[cls]

Det finns säkert en del bilder jag ångrar att jag inte tagit, men jag tänkte istället bidra med ett exempel där jag inte ångrat att jag inte tog den: För 4-5 år sen var jag i Stockholm över en helg och fick syn på en av landets rikskända kvinnliga skådisar på en uteservering. Som starstruck lantis med kamera i näven blev jag såklart sugen på att ta en bild. Hon fick antagligen syn på vad som höll på att hända och jag tolkade handflatan på hennes framsträckta arm och hennes skakande huvud som att hon helst ville att jag lät bli. Jag försökte nicka ett förstående "OK" och tog ner kameran utan att ta nån bild (och tänkte för mig själv att hon nog var lite stroppig).

Lite senare när jag hängde vid bardisken gick hon förbi och stannade faktiskt till för att tacka för att jag låtit bli att fota henne, och om jag fortfarande ville ta en bild så var det helt OK (men nu utan vinglas och cigarett ;-). Så istället för en bild på ett folkvimmel på en uteservering där jag kunde peka på ett par solglasögon och tänka "det där är ju hon" så har jag nu istället en bild där hon glatt poserar för kameran (och min första förhastade slutsats om stroppighet omvärderade jag snabbt). Bilden i sig är absolut inget märkvärdigt, men det blev en såndär bild som jag har lite extra minnen runtikring. (Och nä, den har inte mött nåt annat öde än de flesta andra av mina bilder - den ligger tillsnyggad i Lightroomkatalogen men har nog inte setts av nån annan.)

 

[afe]

Jag har också en och annan bild jag inte ångrat att jag tog, men om vi ska räkna upp sådana också blir nog tråden tämligen svårhanterlig. Håll det gärna till ämnet i stället

 

[PMD]

Har ni också några bilder ni av något skäl avstått från att ta?

Ja, jag blev påmind om det igår när jag såg Omars bilder på en nattskärra. (I tråden om Canon EF 500mm f/4,0 L IS II).

Förra sommaren var jag ute på promenad i skogen med två av hundarna. Plötsligt drar en av dem hårt mot en gran vid sidan av stigen där jag går. Jag håller in hunden och ser en nattskärra liggande under en granruska. Den plirar mot oss, men ser helt orädd ut. Jag hade en kamera med mig, men valde att lämna platsen istället för att stanna och fotografera. Även om nattskärran såg orädd ut så kanske den inte uppskattade att ha två nyfikna hundar så nära.

Men det hade varit kul med en porträttbild av en nattskärra. Jag var bara någon meter ifrån den.

 

[Sten-Åke Sändh]

Japp, det finns bilder som jag ångrar att jag inte tog, för att jag inte vågade, för att jag då inte ansåg det passande (men inser nu i efterhand att det faktiskt hade varit det) eller som jag då inte hade förstånd att ta. Sedan finns det naturligtvis bilder jag inte tagit, och som jag tog helt rätt i att inte ta.

Av en ren slump läste jag faktiskt i går på Claes Gabrielssons blogg om en bok i ämnet: Photographs not taken – A collection of photographers essays. Efter att ha läst inlägget hamnade den på önskelistan

Tack för det tipset! Ska följa upp det så fort jag hinner.

.... och till Per: Omars bilder drabbade mig tror jag redan första gången jag hamnade på FS. Någon låg som veckans bild just då och då bara måste man ju se resten. Väldigt fina fågelbilder genomgående och några är rent magiska.

.... och en gång till: Ibland behöver man ju inte ta bilden med kamera, för den finns ju ändå kvar i ens minne märkligt nog men den går så klart inte att dela med någon och det kanske paradoxalt nog ökar värdet på den.

 

[jonasfj]

Hej,

Jag antar att du menar en situation där du hsr möjlighet att ta bilden, men att du tar ett beslut att avstå.

Jag befinner mig för tillfället i Kina. I helgen var jsg ute på en lång promenad med kameran. Det som oftast inträffar är att jag missar chansen för att jag inte hinner med stt fånga skeendet.

Det första jag tänker på är en ung tjej som satt upp en radio på en låg mur. Hon utförde sedan en relativt avancerad dansrutin. En äldre man med ett karaktäristiskt utseende tittade andäktigt på. Tyvärr hade jag en för lång lins och jag lyckades inte riktigt lösa historieberättandet.

Sedan var det en äldre man som utförde någon typ av martial art övning. När jag höjde kameran fick jag en sådan blick att jag inte vågade slutföra.

En massa andra chanser flashade förbi.

Förhoppningsvis fick jag något som jag tycker om.

Jag ångrar ingenting. Skulle jag göra det är det helt meningslöst att ge sig ut. Däremot försöker jag tänka igenom vad som hänt så att jag är bättre rustad nästa gång.

Groet,

Jonas

 

[eskil23]

Någon situation där jag har haft möjlighet att ta en bild, men avstått, och sedan ångrat mig, har jag inte varit med om. Däremot så har det funnits situationer där jag har varit för lat för eller för långsam med att plocka fram kameran där jag efteråt har ångrat mig.

 

[jonasfj]

Någon situation där jag har haft möjlighet att ta en bild, men avstått, och sedan ångrat mig, har jag inte varit med om. Däremot så har det funnits situationer där jag har varit för lat för eller för långsam med att plocka fram kameran där jag efteråt har ångrat mig.

Hallå!!!

Om du bara fotograferar fyrar när solen står i zenit förstår jag att endast din lättja hindrar dig.

Frågeställningen handlar om när du avstår av känslomässiga eller moraliska skäl eller när du är rädd för konflikt.

Garoetjes,

Jonas

 

[PeterWem]

Ångrar att jag inte hade med mig mitt tele +canon när det dök upp en tromb. Den gör sig inte lika bra på bild med en X100.

 

[eskil23]

Om du bara fotograferar fyrar när solen står i zenit förstår jag att endast din lättja hindrar dig.

En rätt korkad kommentar tycker jag. Fyrarna fotar jag för ett dokumentationsprojekt. Eftersom du tydligen har kollat på mna blider så har du säkert sätt att jag även fotar andra saker.

 

[jonasfj]

En rätt korkad kommentar tycker jag. Fyrarna fotar jag för ett dokumentationsprojekt. Eftersom du tydligen har kollat på mna blider så har du säkert sätt att jag även fotar andra saker.

Alla som fotograferar kommer till en situation där en tvekan uppstår. För en rutinerad fotojournalist som dokumenterar ett krig kanske det inträffar vid en känsla av hot, men för oss amatörer infinner sig en känsla av osäkerhet vid många möten och konfrontationer.

Jag har aldrig träffat någon som fotograferar som inte kan identifiera sig med den känslan.

Min poäng, om levererad med ironi, är att jag inte tror dig när du säger att det aldrig hänt dig.

Groet,

Jonas

 

[eskil23]

Alla som fotograferar kommer till en situation där en tvekan uppstår. För en rutinerad fotojournalist som dokumenterar ett krig kanske det inträffar vid en känsla av hot, men för oss amatörer infinner sig en känsla av osäkerhet vid många möten och konfrontationer.

Jag har aldrig träffat någon som fotograferar som inte kan identifiera sig med den känslan.

Min poäng, om levererad med ironi, är att jag inte tror dig när du säger att det aldrig hänt dig.

Jag kan inte påminna mig om att det skulle ha hänt. Däremot så har jag raderat bilder som jag i efterhand har insett att jag inte kan, vill eller bör använda av känslomässiga eller moraliska skäl.

Visst har jag känt osäkerhet ibland, men då brukar jag antingen vänta in ett bättre tillfälle eller fråga om det går bra att fota. Om det bättre tillfället inte infinner sig så brukar jag inte ångra mig eftersom det första tillfället inte var särskilt bra det heller (hade det varit det så hade jag inte tvekat). Samma sak om svaret blir nej. Då får jag respektera det.

Och när det gäller fyrar; Någon (jag minns inte vem) på Wikimedia Sveriges kontor frågade mig förra sommaren varför jag hellre fotade fyrar än riksdagsledamöter. Han tyckte att mitt svar "För att de står still och håller käften" var oerhört roligt. Men det ligger en del i det.

 

[78D40]

En örn flög bara ca. 10 meter ovanför mig och det var perfekta förhållanden men hann tyvärr inte :'(

 

[PMD]

Sånt är lite surt.

Så nära en örn har jag aldrig varit, men i somras flög en tornseglare i full fart ungefär en meter från mig. Ungefär i huvudhöjd. Den hade att välja på att krocka med mig eller det som stod bredvid mig, men valde att sikta mittimellan.

Jag hade en kamera skjutberedd i handen, men av någon outgrundlig anledning hann jag aldrig sikta på fågeln och trycka av ...

 

[Grimmer]

Jag var på väg hem efter en skidsemester. Jag lät mig "luras" av GPS:en att åka söder om Siljan istället för norra vägen. Hela södra sidan var täckt av ett 2cm tjockt lager av frost. Alla som åkt där vet att det är ett vackert område utan frost. Nu med frost och på det en riktigt färggrann skymning med strålande sol så var det så vackert att ögonen trillade ur. Vi var tyvärr flera bilar och vi skulle samlas för att äta strax efter, så jag hade inte samvete att hindra alla i 15-30 minuter med att ta kort.
Efteråt fick jag reda på att ingen hade haft något emot detta. Då ångrade jag mig lite extra...