Som Daniel påpekar kommer de minsta accarna att bli överladdade om de sitter i en serie med större accar.
Detta kan vid högre laddström försämra deras livslängd.
Vid laddning av NiCad och NimH använder na konstant ström.
Spänningen stiger då under laddningen och när acen är fulladdad,(nöjd) har man uppnått c:a 1,5 Volt per cell. ( celler i serie till ett batteri blir då c:a 12 Volt).
C:a därför att det skiljer någon tiondels Volt mellan fabrikat och hälsotillstånd.
Fortsätter man att ladda med en låg ström sker en mycket måttlig temperaturhöjning, och spänningen går aningen ner. När du ser en spänningssänkning har accen fått nog. det är detta mna kallar Delta V. Delta V kan användas för att automatiskt detektera när en automatisk laddare skall sluta ladda.
Vid högra laddström, händer mer vid Delta V, temp stiger mer och spänningen sjunker mer.
En cell i dåligt skick visar itne delta V så tydligt utan blir bara varm.
De minsta cellerna i ditt batteri kommer att uppnå full laddning tidigare än de med högre kapacitet. de mindre cellerna komemr då att överalddas. Med låg laddström tar de måttlig skada. Men Delta V blir otydlig.
Det är omöjligt att mäta hur mycekt laddning accen tar åt sig, en dålig cell kan laddas och laddas, den drar sin ström, men kan sedan inte lämna någon energi ut.
För att mäta en cells kapacitet mäter man uttagen energi, dvs produkten av tid och uttagen effekt.
En 1600 mAh cell skall kunna lämna 160 mA i 10 timmar, eller 1600 mA i 1 timme. Vid högre ström blir det sämre energi, dettta pga av cellens inre motstånd. den blir varm vid urladdning.
Vid ett urladdningsprov msåte na bestämma sig för vid vilken spänning man skall anse den urladdad. Exvis sätter man gränsen när spänningen börjar sjunka fort, kanske 1,1 Volt.
Laddning sker vanligen med ca 50 procent mer energi, dvs 15 timmar och en tionel av kapaciteten i ström.
160 mA för en 1600 mAh cell. Först vid omkring 800 mA (3 tim laddnig) kan man tala om snabbladdning, då blir det mycket varmt vid Delta V. och laddningen MÅSTE avbrytas.
Laddström på 100 - 400 mA duger, att då och då känna om de blivit ljumma kan duga som indikator då.
Vid urladdning kommer de sämsta, eller de celler med lägstkapacitet att bli slut först. Fortsätter man då urladdningen kommer de andra cellerna att tvinga dessa till polvändning. deta skdar dem och de är då snart färdiga för batteriåtervinningen.
Ett batteri med ett anal lika celler, samma kapacitet, samma fabrikat och samma ålder, körs några laddningar och urladdningar föra tt balanseras. avd etta skäl, de blir mer lika efter ett par sådana cykler.
Dåliga, gamla, olika fabrikat och vissa skador på celler kan ge helt andra och överaskande effekter, vid laddning och urladdning.
Med manuell laddning, måttlig ström, spänningsmätning, handpåläggning och försiktig laddning, kan man förståss suga ut det sista ur gamla celler. Men det är ett stort jobb.
de
Roy
