flutte
Aktiv medlem
... är minst lika svårt som att ge, det märks på den lätt "infekterade" diskussionen.
Att kritisera är även det ett sätt att uttrycka sig, och att ta kritik är på samma sätt som att kritisera en bild en fråga om att tolka vad sändaren av budskapet verkligen vill få fram.
Alla vill vi helst få höra "så bra du har lyckats", eller i värsta fall "jättebra, men det hade blivit _ännu_ bättre om du gjort så här istället". Ingen vill ju egentligen höra att man har 'misslyckats fatalt'.
Typexempel på detta skulle kunna vara hårda uttryck som "borde aldrig lämnat familjealbumet", "förstår inte bilden", "intetsägande" och liknande, som känns väldigt sårande när man först läser dem om en bild som man verkligen velat dela med sig av. Det är en naturlig reaktion att automatiskt ställa sig i försvarsställning då.
Noggrannt formulerad kritik kan man nog smutta på och fundera över de exakta innebörden av varje ord, för det har nog kritikern också gjort.
Men även "elak" kritik skall man lyssna till, om än med en rätt rejäl nypa salt.
Man måste nog alltid ställa sig frågan "varför säger kritikern detta", och dra nytta av det man kommer fram till.
Är det kritikerns personliga sätt att uttrycka något så att det inte skall kunna misstolkas fast egentligen inte är menat så hårt? Tycker kritikern verkligen så illa som han skriver? Har kritikern över huvud taget förstått vad man vill framföra med bilden? Eller är det så enkelt att den bilden verkligen saknar utstrålning för alla utanför den innersta kretsen?
/Fredrik
Att kritisera är även det ett sätt att uttrycka sig, och att ta kritik är på samma sätt som att kritisera en bild en fråga om att tolka vad sändaren av budskapet verkligen vill få fram.
Alla vill vi helst få höra "så bra du har lyckats", eller i värsta fall "jättebra, men det hade blivit _ännu_ bättre om du gjort så här istället". Ingen vill ju egentligen höra att man har 'misslyckats fatalt'.
Typexempel på detta skulle kunna vara hårda uttryck som "borde aldrig lämnat familjealbumet", "förstår inte bilden", "intetsägande" och liknande, som känns väldigt sårande när man först läser dem om en bild som man verkligen velat dela med sig av. Det är en naturlig reaktion att automatiskt ställa sig i försvarsställning då.
Noggrannt formulerad kritik kan man nog smutta på och fundera över de exakta innebörden av varje ord, för det har nog kritikern också gjort.
Men även "elak" kritik skall man lyssna till, om än med en rätt rejäl nypa salt.
Man måste nog alltid ställa sig frågan "varför säger kritikern detta", och dra nytta av det man kommer fram till.
Är det kritikerns personliga sätt att uttrycka något så att det inte skall kunna misstolkas fast egentligen inte är menat så hårt? Tycker kritikern verkligen så illa som han skriver? Har kritikern över huvud taget förstått vad man vill framföra med bilden? Eller är det så enkelt att den bilden verkligen saknar utstrålning för alla utanför den innersta kretsen?
/Fredrik
