Annons

Att fota främlingar

Produkter
(logga in för att koppla)

DJ_Laszlo

Aktiv medlem
Hola!

Jag vet inte om denna diskussionen har varit uppe innan eller om det finns någon bra artikel angående ämnet, men det är ju något som säkert många har svårigheter med.

Hur går man på bästa sätt tillväga för att fotografera främlingar?

Nu pratar jag rent spontana bilder ute på stan eller motsvarande, där man ser en kanonbild uppernbara sig, men som man ändå inte vågar ta.

Det kan vara en gammal man som sitter på en bänk och bara njuter av livet samtidigt som alla andra stressar förbi i ljusets hastighet - eller en tjej i de yngre tonåren som står och drömmer om ett klädesplagg utanför ett skyltfönster. Hur går man upp till en främling och bara knäpper av "det där kortet"?

Ett annat problem med just sådana här moment är att när man ser det där speciella ansiktsuttrycket är det väldigt svårt att smyga sig fram utan att bli upptäckt, och då är "den där blicken" borta. Även om man skulle be personen i fråga att försöka ställa upp på att ta den bilden med samma ansiktsuttryck, så blir det 99 gånger av 100 inte samma sak.

För lyckligt lottade som har fotografering som yrke kan det vara något lättare då de har något att backa upp liknande obekväma situationer med - men säger man att fotograferingen bara är en hobby så kan folk ganska snabbt bli skeptiska.

Nybörjare som man är skulle det uppskattas med lite tips och råd från lite mer erfarna fotografer. :)

Tackar och bockar på förhand.
 
Jag har fotat några okända på gatan.

En historia hittar du här...

Jag tror nog faktiskt att dem flesta blir lite paffa och smickrade och ställer upp på att bli fotograferade. Om dem frågar vad du ska med fotot till, så kan du ju alltid tex ge dem din emailadress (eller ta deras) och så säga att du gärna mailar bilden till dem när den är färdig.

/ Marcus
 
fast.. om man frågar först får man ju inte heller den bilden man ville ha.

Johan (som också tycker det är ohyggligt svårt.. :))
 
Nu beror det ju på hur man vill fota främlingar och vilken typ av bilder man vill göra, men om jag svarar utifrån mig själv så brukar jag inte fråga, varken innan eller efter. Däremot brukar jag efter att jag tagit bilden försöka få ögonkontakt med den fotograferade ett ögonblick och visa att jag finns där för frågor eller tyckanden ifall det behövs.

Gatufotografering är ju inget konstigt egentligen och om man bara beter sig som att det här är en naturlig del av stadsbilden, att det är här gör jag jämt och det är inget konstigt med att du hamnar på en av mina bilder så brukar folk faktiskt inte ha så mycket frågor. Ibland får jag frågor om vilken tidning jag kommer ifrån eller var jag ska publicera bilden - men alltid vänliga intresserade frågor (ofta tror jag folk vill veta var och när de ska titta efter bilden på sig själva :)) och när de får svaret att jag är amatör och att jag tycker om att avbilda staden så är de oftast nöjda med det.

Jag tror det handlar mycket om att jag i mötet med den främling som jag avbildar signalerar ett lugn och en 'normalitet', att det egentligen inte är nåt konstigt att jag fotograferar. Det känns som att desto lugnar jag är, desto lugnare blir de avbildade med min fotografering.

Bristen på yrkestitel har aldrig varit ett problem, men vid tillfälle ska jag fixa nya visitkort med min hemsideadress på, inte för att öka min trovärdighet såmycket som för att ha nånstans att hänvisa folk ifall de är nyfikna och vill se den typ av bilder jag tar.

Sen beror det ju på en massa saker, vem vill du avbilda och när, hur nära vill du gå, hur mycket måste du störa dem för att få din bild. Där måste du hitta ditt eget förhållningssätt och klura på när/hur/var du tycker det är ok att fota och inte. Men överlag så är det varken så svårt eller så dramatiskt som man kan tro att fota folk man inte känner på stan :)

En länk om gatufoto som kan vara av intresse: http://w1.131.telia.com/~u13121867/

/Maria
 
Jag måste ju hålla med om att det ibland sakapas ett litet problem när man skall fota främlingar. Men jag måste hålla med Maria här.

Jag brukar inte heller fråga innan eller efter jag tar fotot. Men står ofta kvar ett tag efter jag tagit fotot så att de skall kunna se att jag fotat dom och komma fram om dom vill. Det händer ju att de inte kommer fram men ser man att det blir sura miner över att du fotat dom så e det ju inte värre än att ta bort bilden.

Och ser folk att du skall fota dom innan du tagit kortet så händer de att dom posar för en och det är ju alltid lika roligt det med!!!
 
Jag missade den perfekta bilden på grund av blyghet/feghet en gång för länge sedan. Tackolov att jag missade kanske, för i minnet har bilden blivit den bästa jag någonsin sett!
Hade åkte Magic Bus från Amsterdam och var på väg till Istanbul. Stannade i Thessaloniki någon timma. Jag gick en tur runt buss-stationen för att leta fotomotiv och fick se en av dessa gatuverkstäder, en smedja, där denna unga grekiska GUD stod med bar, svettig överkropp och slog med en enorm hammare på ett städ. Ljuset silade in, musklerna glänste. Ett ansikte som man bara ser i en dröm! Han såg upp på mig (som troligen stod och gapade med hakan vid knäna) och log ett varmt och mjukt leende. (Man kunde ha knuffat omkull mig med en fjäder!)
Dom andra i smedjan fick syn på mig och någon ropade något på grekiska, uppenbart med hänvisning till kameran. Jag blev alldeles förskräckt och generad, samlade ihop det lilla som fanns kvar av mig och slank iväg som en skamsen terrier. Kameran hade jag inte vågat lyfta ...
(Vill vagt minnas skratt bakom mig när jag gick, men jag var för darrig och omtöcknad för att ha memorerat den biten klart.)
NATURLIGTVIS hade detta INGET med sex att göra! Det var bara en otroligt vacker människa som var så oerhört fotogen, och som också befann sig i en fantastiskt fotogen miljö!
Tro det - och mitt namn är förresten Mimmi Pigg! ;)
 
Mycket handlar nog om att bara övervinna sin egen rädsla, som fotograf då menar jag. Jag känner mig inte helt hemma som "fotograf" men jag försöker ta lite mod till mig.

Vill jag fotografera människor så brukar jag nog bara försöka ta bilden. Jag vill inte gärna gå fram innan om det är en ögonblicksbild jag vill fånga. Vill jag däremot komma i kontakt med någon och kanske ta ett mer uppställt porträtt eller kanske fråga om en fotosession så blir det en annan sak. I det sista fallet är det ju ungefär som när man var liten och på skoldansen skulle bjuda upp någon. Det är bara ta mod till sig och fråga, frågan är alltid fri! Det värsta som kan hända är väl att man får ett otrevlig svar, och det är ju inte hela världen trots allt. "Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge." :)

I det första fallet, när man vill ha mer gatufotografering, så brukar jag bara försöka ta bilden som sagt. Sen finns jag ofta kvar en stund och försöker inte smyga med att jag fotograferar. Vill någon fråga vad jag gör så är dom välkomna. Är man bara beredd på att möta människor när man fotograferar så tror jag det blir mycket enklare. Om man vill kan man ju förbereda sig mentalt och fundera ut vad man vill svara, hur man presenterar sig och kanske ha med sig visitkort eller liknande.

Så, mina tips är:
# Ta bara bilden, var naturlig.
# Ge motiven möjlighet att kontakta dig.
# Smyg inte runt, gör det till en naturlig del som Maria säger.
# Våga! Övervinn din rädsla, ta chansen och försök!
# Förbered en liten presentation av dig själv och ditt fotograferande för den som är nyfiken.

Listan kan säkert kompletteras och ser olika ut för olika människor, men det kanske kan vara ett litet stöd för någon.

Till sist tänkte jag länka till en liten bild jag tog i början av året. Där finns en liten historia också, för den som orkar läsa! :)

Möten i livet
 
Martin: Din bild och din story där är skitfin!

En liten grej som gör att jag tvekar att gå fram och fråga för en porträttbild eller liknande är just om man får frågan:
"Jaha, vad skall du med den bilden till då?"

Jag vet juh att jag bara skall ta bilden för att jag vill ta ett fint porträtt, och få lite övning, men hur säger man detta på ett snyggt och bra formulerat sätt?


/Jocce
 
Tack Jocce, kul att du gillar den!

Jocce skrev:
"Jaha, vad skall du med den bilden till då?"

Jag vet juh att jag bara skall ta bilden för att jag vill ta ett fint porträtt, och få lite övning, men hur säger man detta på ett snyggt och bra formulerat sätt?


Det är i det här fallet jag menar att man kan förbereda sig. Om det nu bara är för att du vill ta en fint porträtt och få övning kan man kanske säga nåt i stil med:

"Jag är ju fortfarande bara en glad hobbyfotograf, så jag vill egentligen bara lära mig att ta bra porträtt. Om bilden blir bra kanske jag ramar in den! Förresten, jag är medlem på en internetsida där man kan ladda upp bilder för att få kritik på dom, skulle jag kunna få ladda upp den här där? Det är så jag lär mig bli bättre! Har du nån e-post eller så? I så fall kan jag skicka över bilden så får du se hur det blev!"

Nåt i den stilen kanske...? Jag brukar försöka ha en grundplan, det här är vad jag vill få ut. Typ:
1. Jag övar.
2. Publicering på nätet.
3. Kontaktuppgifter.
När jag har dom utgångsvärdena så är det bara att prata och se vart samtalet leder. Det funkar i alla fall bra för mig, men det viktigaste är nog att hitta sin egen stil i kontakten också. Hjälper det?
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.