Arkivbeständighet ??????

[Mikael Danneblad]

Skulle vilja diskutera hur NI gör för att "försöka" få arkivbeständighet på era bilder samt arkivbeständighet när man monterat bilderna i ram m.m.

själv så selentonar jag...lite. jag använder syrafritt papper vid montering. använder inget trä i ramarna.

HUR GÖR NI??? Kom med tips

 

[J. Patric]

Jag brukar tona bilderna i selen, brun, sepiatonare, eller behandla bilderna efter slutsköljen i Agfa Sistan.

Agfa Sistan är en bildsilver-stabilisator, baserad på kaliumtiocyanat som skyddar lika bra som selentonare enligt vissa test, men ger ingen förändring av bilden. Man kan använda sistan även till film, som ju med selentonare skulle bli hårdare.

Dock använder jag träramar för det mesta. Har du hört att det kan vara skadligt för bilderna? Vet någon vilken typ av plast som är bäst till ramar?

 

[J. Patric]

Några andra funderingar:

Det förs ju en debatt om fix baserat på natriumtiosulfat verkligen är bättre än snabbfix med ammoniumtiosulfat. Någon som har verklig erfarenhet av att märka skillnad mellan dessa fixtyper?

Jag har hört att snabbfix är bättre till film än natriumfix.

Jag antar att om man använder torkpress till både bruntonade och otonade bilder, så kan svavelämnena från de tonade bilderna påverka den otonade bildens hållbarhet negativt. Det skulle betyda att torkduken måste sköljas noggrant efter att ha använts till bruntonade bilder, eller att man använder olika torkdukar till tonade/otonade bilder. Jag gör dock ingetdera och tonar/sistanbehandlar alla bilder och hoppas att de håller. Torkpress går ju snabbt att använda medan lufttorkning och sedan press under böcker och dyl tar flera dagar.

 

[mipert]

Vad gäller snabbfixet kontra det gammaldags ”hypo” så är nog allt pH-värdet boven.

Ett fix för en våtprocess som skall ge bäst hållbarhet skall ha pH strax över 4,9. Lägre än så på fixet så kommer vissa negativt laddade joner att bindas i gelatinet och vara omöjliga att skölja bort.

Sedan skall man inte överdriva detta med arkivbeständighet så att man glömmer bort att göra snygga kopior. ;-)

Dubbla fixbad rekommenderas förresten, jag använder det till både film och papper.

Skölj inte RC-papper för länge, våttiden skall ligga under 15 minuter.

Lite tips hittar du på denna tråd:

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=2426&highlight=nasa

 

[J. Patric]

Då gör jag nog rätt i att använda utspädningen 1+9 istället för 1+7 med Agefix. Har dock inte kollat pH värdet.

Är det månne lågt pH som gör att vissa plastpapper blir böjda? Att emulsionen drar ihop sig menar jag.

Nä, jag gör gärna urusla bilder, bara de håller. Suddiga bilder när jag trycker av kameran av misstag t.ex. Konstnärligt resultat.

 

[steinick]

Det finns många myter och missförstånd om fixering. Processen att överföra de oexponerade silverhalogeniderna till lösliga komplex går i flera steg, varav en del är reversibla. Det innebär att de kan gå "baklänges" när silverhalten i fixlösningen blir för hög. Om reaktionen inte snabbt går till slut får vi höga halter av mellanprodukter som har en benägenhet att adsoberas till barytskiktet, gelatinet och pappersfibern.

Innan snabbfixen fanns löste man det genom delad fixering: 5 min i första badet och 5 min i andra badet (färskt fix). På så vis drev man reaktionen till slut: inga svårlösliga rester kvar i papperet. För att driva ut de lösliga slutprodukterna använder man natriumsulfit (Kodak HCA).

Snabbfix (ammoniumtiosulfat) är dubbelverkande, både ammoniumjonen och tiosulfatjonen fungerar som komplexbildare. Ilford rekommenderar 60 sekunders fixering i Hypam snabbfix (1+4), 5 min sköljning, 10 min Galerie Washaid och 5 min slutsköljning. Den korta fixertiden gör att fixet bara tränger in i emulsionen, därför kan man korta sköljtiderna.

När det gäller film behöver man ta hänsyn till den tid det tar för fixet att tränga in i emulsionen. För Tri-X, FP4 etc räcker dubbla klarningstiden (klarningstiden = den tid det tar för en oframkallad filmbit att bli genomskinlig). Kodaks T-Max-filmer innehåller silverjodid, som komplexbinds långsamt, och fixtiden är där 5 min i snabbfix.

 

[steinick]

Angående böjda plastpapper:

Det är riktigt att låga pH får gelatinskitet att krympa, men efter sköljningen ska det ju vara rent vatten i emulsionen. Plastpapper är ju laminerade (gelatin - polyeten - papper - polyeten) och är därför motståndskraftiga mot böjning. Man bör inte torka dem i för hög temperatur, då krymper gelatinet och papperen kan böja sig.

 

[J. Patric]

Jag har haft en del problem med Emaks och Varycon plastpapper, som gärna rullar ihop efter torkning. Det sker inte med Ilford eller Agfas papper. :-/

 

[mipert]

steinick.

Silverjodid är ju en jobbig liten rackare att dela upp i silver och jod men det vore intressant att få bakgrunden till 5 minuterstiden i fixet.

Är det så att det tar fem minuter att lossa joden från Ag eller är det en allmän tid för att man skall få bort det röda skiktet i filmen?

Själv fixerar jag 2x1,5 minuter i mitt snabbfix (Scanfors) eftersom klarningstiden är 1,5 minuter med Tmax-filmer.

(Rödfärgen försvinner till 100% tack vare 24­° i vätskorna, användandet av natriumsulfit samt dubbla fixbad.)

 

[mipert]

Det kan vara värt att veta att det finns inga svar för hur man skall göra för maximal arkivbeständighet.

Inte om man vill ha absoluta sanningar, det grälas rätt friskt mellan olika experter och på en konferens i Toronto för tio år sedan var det nästan så vissa experter slog varandra i ansiktet med högerhandsken och bad de andra välja vapen.

Om frågan är aktuell när jag kommer tillbaka från ett jobb i Sthlm nästa vecka skall jag rota fram lite referenser.

Ibland kan man använda kunskapen för att medvetet förstöra sina bilder, som en effekt!

Kony Domnauer i Stockholm sålde ett antal svavelskadade bilder till ett japanska galleri, förstörda genom att han medvetet inte följde regler för maximal hållbarhet.

 

[steinick]

Silverjodid m.m.

Silverjodiden är den silverhalogenid som har lägst löslighetsprodukt och som tar längst tid att få i lösning. Fixtiden 5 min kom efter flera år med T-Max och många klagomål från användarna på att emulsionen inte var klar efter den ursprungliga tiden (jag har glömt vad Kodak rekommenderade när man släppte filmerna). Kodak är ju inte precis kända för att vara lyhörda för vad användarna önskar! Den röda färgen kommer från ett sensiteringsämne och det som inte sköljs ur i processerna bleks bort med tiden. Denna kemikalie (ingen aning vad det är) gör alltså bara nytta vid exponeringen.

Det finns vissa risker med snabbfix. Man bör hålla tiderna och inte överfixera, då kan man lyfta bort bildsilvret också. Om man följer anvisningarna är det säkrare än normalfix.

Det är helt riktigt att det inte finns några defititiva svar. All kunskap är provisorisk, men vi måste ju trots allt välja något. Jag har valt arbetsmetoder med mina kemikunskaper i botten, andra väljer att lyssna på en eller annan guru. Var och en blir salig på sin tro!

 

[mipert]

Om jag inte minns fel är det kaliumjodid som bildar det röda färgämnet.

Joden skall på något sätt vid maskinframkallning ragera med silverhalogenen och, jag vet inte vad...

 

[steinick]

Nja, silverhalogeniderna tillverkas genom att blanda silvernitrat med kaliumklorid, kaliumbromid eller kaliumjodid (eller motsvarande natriumsalt). Silverhalogeniderna har mycket låg löslighet i vatten.

Halogenider är bara att samlingsnamn på fluorider, klorider, bromider och jodider. Flourider har ingen fotografisk användning. Kaliumjodid är dessutom färglös.