Ansiktsmuskulatur och det naturliga.

[raskolnikov]

Hej, jobbar med att ta porträtt på folk inom media/reklambranschen. Snabba jobb med stressade människor. Jag har upptäckt att jag fokuserar mer på färg och form än på personen jag avbildar. Ibland skämtar jag och menar på att jag är kroppsspråksdyslektiker, jag vet faktiskt inte hur jag vill att de jag fotar ska göra/posera/vara. Helst vill jag inte säga något alls till dem, bara hänvisa dem till en yta och sedan låta dem röra sig fritt. Men detta manér fungerar bara med mycket trygga individer. Så ej fallet med en majoritet. Vilka knep har ni för att få de små musklerna i ansiktet som signalerar otrygghet att slappna av? Hur jobbar man fram leenden som inte känns krystade och poser som inte andas töntig ångest? Inom litteraturen finner jag inget. Jag saknar en teoretisk grund för att kunna regissera kroppsspråk. Färg form ljus check, men det sista och viktigaste, KÄNSLA, är det något man kan lära sig eller är det medfött? Hoppas ni fattar vad jag fiskar efter, hur agerar man för att locka fram det inre hos en som inte är van att låta sig fotograferas?

Tack // Johan

 

[bengt luthman]

det tips jag fått och har hört av många är att själv försöka uppträda på det sät tsom man vill att den man ska avbilda ska uppträda. så även om det är ett stressigt jobb så gäller det att vara lugn o avslappnad och försöka utstråla någon typ av positivism.

visst det låter jävligt flummigt, men tänk dig in i deras situation. du skulle troligen se lugnare ut på bild om fotografen var lugn, och tvärtom.

inte direkt något handfast tips, och kanskesvårt att genomföra, men jag tror att det är ett av de mer effektiva om man lyckas.

 

[Danlo]

Du får tänka på att väldigt många bilder av stora fotografer är bilder på skådisar som är duktiga på att spela, andra kända människor som är vana att bli fotograferade, eller människor som fotografen känner.

Var glad, lugn och avslappnad, ha kul tillsammans med den du fotograferar!

Jag följde med en fotograf till ett företag där alla anställda skulle fotograferas.. Oherregud vad alla kvinnor tyckte de var fula!

"Oj oj oj då, jag som ser så hemsk ut, oj va tjock jag är, hjälp vad jag ser ansträngd ut på bilden, oj vilken dubbelhaka, oj vilka påsar under ögonen, usch vad ful jag är, jag är så jääääåvla ful att jag mår illa, snälla kan inte någon skjuta mig så världen runtomkring slipper lida mer!?"

... och sist men inte minst "du kan väl fixa lite i Photoshop?"

Vem betalar för dom timmarna/dagarna i Photoshop som ändå inte kommer ge dig ett bättre självförtroende?

För guds skull! Ni är ju vackra allihopa! Men sånt är det kanske bara passionerade fotografer som kan se..

 

[raskolnikov]

Jo, givet att bilderna blir bättre när man själv är på humör. Den är nog den viktigaste och mest basala egenskapen. Men har ni några andra tricks för sköna uttryck på porträtt? Idag uppfann jag kitlingstestet. En person får kittla den person som jag fotar, fungerade väldigt bra på barn som glömmer sig själva och skrattar på lustiga oväntade vis.

 

[bengt luthman]

allt funkar ju olika bra på lika personer. i fredags fotade jag en tjej som skulle ge ifrån sig ett totalt agrrovrål för att se så elak ut som möjligt. när hon välmisslyckades passade jag på att bränna av några expoenringar, vilka blev riktigt bra, det var när hon misslyckades o brast ut i skratt istället.
blev ärligt och rakt av.

om du kan skapa en avslappnad stämning och be personen försöka se ut på ett sätt som personen uppenbarligen kommer att misslyckas med så kan du ju få fram ett ärligt garv. kan vara värt mkt på bild.