Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

analogt vs digitalt

Produkter
(logga in för att koppla)
Hoppas inte det här ska bli en ny infekterad debatt. Du frågade ju efter fördelarna så svaren bör gälla det istället för att räkna upp nackdelarna. En fördel är att man har full valfrihet att antingen arbeta i mörkrummet, eller sitta vid datorn. Negativen kan ju lika gärna scannas som kopieras i förstoringsapparat. Eller varför inte bådadera? Mörkrumskopian kan också scannas och sedan skrivas ut på högkvalitativt konstpapper med arkivbeständigt bläck om du enkelt vill få fram flera lika exemplar. Det kan vara en fördel om du har gjort operationer i mörkrummet som är svåra att återupprepa exakt eller när du använder processer där bildresultatet är omöjligt att upprepa och du vill få fram flera ex.

Detta med den stora valfriheten att kunna arbeta med båda bildskaparprocesserna ,antingen separat eller som kombination, ser jag som en stor fördel.
 
Tycker att en stor fördel är att det är betydligt dyrare att fotografera analogt...

Vet iallafall när jag fotograferade med Pentax 67, och man visste att varje negativ kostade runt 10:an, att man tänkte efter bra mycket mer innan man tog bilden (pga kostnaden).

- Är ljuset rätt
- Kanske bör man komma tillbaks vid annan tidpunkt på dygnet
- Eller när vädret är anorlunda
- Blir bilden bättre om jag går närmare eller längre ifrån objektet
- Annat objektiv
- Kort eller långt skärpedjup
- Rörelseoskärpa
- Annan vinkel
mm

Nu, när jag kör helt digitalt, tenderar jag att ta alldeles för många bilder utan att tänka igenom ordentligt med tanken att "någon bild blir väl bra iallafall", och så kommer man hem med 20 halvdana bilder, istället för 1 bra.
 
Är det inte även så att om man tar bilder med vanlig småbildsfilm så överstiger den potentiella upplösningen med digitala mått mätt, med råge många dgitala kamerors upplösning, jag har hört att en bild tagen med en riktigt bra analog småbilds-kamera kan mosvara ca 20 Mpix, negativet altså, och även då om man framkallar den som diabild
 
En fördel, som egentligen inte har med formatet att göra, är att det finns snygga och eleganta kameror utan plastkåpor, a la Olymups OM-1/OM-2, Pentax ME/MX, Nikon FE/FM, etc.

Jag håller med Staffan om att det är en fördel att det är litet dyrare. Jag tar säkert 10 gånger så mycket bilder nu som med 35mm, men jag är inte säker på att jag får lika många bra bilder som förr.

Det är lättare att få tummen ur och få bilderna kopierade. Att skicka bilderna för utskrift blir inte av; filmrullen lämnade jag in direkt den var exponerad.

Film finns överallt, minneskort inte. Oftast.

Per.
 
+Snyggt korn istället för brus eller plastiga resultat vid låga ISO.
+Mycket högre dynamiskt omfång.

Det är väl de enda rationella fördelarna egentligen. Resten handlar mest om det svårdefinierbara som man brukar kalla "känsla". Det finns heller inga digitala kameror som ger motsvarande bildkvalitet för pengarna som en helt vanlig spegelreflexkamera av enkel modell med bra objektiv. Det är lite skillnad i storlek på en 1Ds och en OM-2 dessutom, trots att den senare kan ge lika bra bildkvalitet om man har rätt objektiv.
 
perstromgren skrev:
Några bra webbsidor som berättar hur mycket det rör sig om?
Tyvärr inte. Det beror på vad man använder för film. Diafilm ska tydligen ha något lägre omfång än en modern digital sensor, medan färgfilm möjligen har något högre. Svartvitt är väl där skillnaden är som störst, men frågan är om inte mycket av detta beror på de möjligheter man har genom att i mörkrummet välja att exponera olika delar av pappret olika hårt. Jag vet inte särskilt mycket om det här.

Den största skillnaden som vi klåpare märker är att en digital sensor har ett "hårdare knä" i högdagrarna. Det innebär att sensorn "klipper" de ljusaste partierna på ett ganska osnyggt sätt jämfört med film där luminansen "rullar av" och tål mer överexponering utan att det blir 100% vitt.

Jämför med hur en transistor klipper en ljudsignal (eller annan vågformig signal) när den är för hög jämfört med ett elektronrör. Transistorn klipper tvärt av medan elektronröret "knäar", det vill säga komprimerar signalen så att klippningen blir mjuk och fin;-)
 
Makten skrev:
Det beror på vad man använder för film. Diafilm ska tydligen ha något lägre omfång än en modern digital sensor, medan färgfilm möjligen har något högre. Svartvitt är väl där skillnaden är som störst, men frågan är om inte mycket av detta beror på de möjligheter man har genom att i mörkrummet välja att exponera olika delar av pappret olika hårt. Jag vet inte särskilt mycket om det här.

Rimmar inte detta illa med ditt tidigare inlägg?

"+Mycket högre dynamiskt omfång."

Så om det ens är högre är det knappast mycket högre?

Per.
 
Makten skrev:
......Svartvitt är väl där skillnaden är som störst, men frågan är om inte mycket av detta beror på de möjligheter man har genom att i mörkrummet välja att exponera olika delar av pappret olika hårt. Jag vet inte särskilt mycket om det här........

Visst har det betydelse men främst är det filmen och dess exponering samt framkallning det hänger på. Förfar du rätt vid fotografering, exponerar och framkallar rätt, så finns det detaljer i negativet från motivets allra ljusaste delar. Men med t.ex HDR-teknik kan du även få fram sådant digitalt.
 
Ska försöka ge ytterligare en fördel:

Om du fotograferar med film så har du dina negativ i fysisk form. Inga elektroniska missöden/datorkrascher/oläsliga hårddiskar etc kan förstöra eller göra dom oåtkomliga. Dessutom kan du scanna dina negativ och åtnjuta alla de fördelar den digitala förvaringen kan erbjuda genom att lagra på flera hårddiskar på olika platser/weblagring etc. Detta hör iofs ihop med det första jag skrev, att valfriheten och möjligheterna blir större.
 
Photomaster skrev:
Är det inte även så att om man tar bilder med vanlig småbildsfilm så överstiger den potentiella upplösningen med digitala mått mätt, med råge många dgitala kamerors upplösning, jag har hört att en bild tagen med en riktigt bra analog småbilds-kamera kan mosvara ca 20 Mpix, negativet altså, och även då om man framkallar den som diabild

Jag vet inte hur man räknar då men i praktiken ska man ju ha ut bilden från negativet eller positivet till ett media och i praktiken får jag ut betydligt högre upplösning från min 5D jämfört med småbilds-velvia. Det gäller då film skannad med proffsskanner. Upplösningen hos 5D ligger snarare närmare det jag får ut från det lilla mellanformatet (6x4,5), kanske något bättre till och med. Å andra sidan kan man ju gå upp i format och då få väldigt hög upplösning men för småbild är inte upplösning ett argument tycker jag.

Det som gör att jag gillar att fota analogt är snarare andra saker som ett lugnare arbetstempo, möjligheten att använda gamla roliga kameror samt karaktären hos svartvita filmer med traditionellt korn men även det stora omfånget hos filmer som efke 25. Ytterligare en fördel är det Nils varit inne på, nämligen arkivbeständighet. Efter inskanning av negativen så slipper man i princip fundera på att migrera filerna med jämna mellanrum, spara på flera hårddiskar, dvd etc vilket jag upplever som rätt befriande.
 
perstromgren skrev:
Rimmar inte detta illa med ditt tidigare inlägg?

"+Mycket högre dynamiskt omfång."

Så om det ens är högre är det knappast mycket högre?
Jag borde ha skrivit möjlighet till högre dynamiskt omfång. Jag vet inte hur många som använder dia eller hur olika negativa färgfilmer skiljer sig. Det är också möjligt att man får ett skenbart högre omfång just för att högdagrarna beter sig på ett trevligare sätt. En stor fördel, oavsett.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar